25
Mar
2011

Att få hångla loss en kväll

 

Hur många passar på att stjäla en kyss i vimlet?

RIO DE JANEIRO/SDS

Inför årets karneval tog min fru upp frågan och undrade hur vi skulle göra i år. Det har varit på tapeten förr, men vi har aldrig vågat ta steget. I år kändes det som om vi var mogna. Jag radade upp mina krav.

1. Ingen får vara med någon som vi känner eller som bor i vår stadsdel.

2. Ingen får berätta några detaljer efteråt.

3. Inga telefonnummer får lämnas ut.

Min fru gick med på kraven och krävde detsamma av mig. Sedan gjorde vi upp om vem som skulle gå ut vilken kväll och vem som skulle vara hemma med vår dotter. Jag erbjöd mig att vara hemma första kvällen. Dagen före karnevalen var jag så nervös att jag tog ett par öl på torget med min polare. Han tyckte att det lät lite väl modigt. Jag kände hur jag började våndas. Kanske är det ändå inte så dumt att vara trogen.

På själva karnevalsdagen tog jag själv inte upp frågan utan såg ängsligt på medan min fru drog på sin klädsel. De svarta nätstrumpbyxorna var vågat mönstrade och satt perfekt. När hon knäppte den blanksvarta bodyn mellan benen kunde jag inte hålla mig.

– Du, den där bodyn har jag inte sett dig använda innan.

– Den är ny. Gillar du den?

Jag fick kämpa för att hålla tillbaka mina känslor. När klockan närmade sig åtta frågade hon om inte jag också skulle klä mig.

– Men det är väl din kväll i kväll. Jag ska väl stanna hemma?

– Nej, jag bara skämtade. Klart att vi ska gå ut tillsammans.

En av de saker som skiljer Brasilien och Sverige åt är synen på otrohet. Under karnevalsveckan är det inte ovanligt att brasilianska par ger varandra frihet att «brincar», hångla loss, en kväll. När den katolska festhögtiden är över återvänder vardagen och ingen kommenterar vad den andre gjort. En del menar att det är därför brasilianska äktenskap håller.

I Sverige, som leder skilsmässostatistiken i Europa, är otrohet tabu. Den som är otrogen kan fördömas av sin omgivning. Hela familjer kan splittras om någon haft sex utanför äktenskapet. Det är inte socialt accepterat med älskare och älskarinnor. Förra året frågade jag en radikal vänsterjournalist från Stockholm som var på besök i Brasilien om synen på otrohet förändrats i Sverige.

– Nej, nej. Det är samma sak. Även i de mest radikala anarkistkretsarna vårdar man troheten som hos en kristen församling, svarade han.

Hur kan det komma sig att det land som är mest känt i världen för sin sexuella frihet är ett av de länder som hårdast fördömer otrohet? Hade det varit Pakistan hade jag kunnat förstå det. Merparten av befolkningen är underkastad religionen. Men i det sekulära Sverige, där endast fyra procent av befolkningen går i kyrkan, borde det väl ändå vara annorlunda?

När karnevalen gick mot sitt slut tog vi ändå varsin kväll, på var sitt håll. Min fru var ute med sina väninnor en kväll i Copacabana och jag gick ut med polarna i centrum. Klockan två på natten ringde min fru och undrade var jag var någonstans.

– Du, är det inte dags att komma hem nu?

Genast hoppade jag in i en taxi och åkte hem.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

 

4 Svar

  1. Bertil

    Sverige har ingen sexuell frihet. Det är en myt. Den radikala feminismen har lett till ett extremt manshat och ingen svensk kvinna släpper till.

  2. Raymond Peter Noren

    En bra och kul artikel som det korrekta Sverige behöver mängder av. Svenskar behöver säkert den”icke-korrekta-friheten” i samma grad som arabvärlden behöver politisk dito. I Sverige så styrs vi av det osynliga ”gemensamma”, och den genomtråkiga ”minsta gemensamma nämnaren”
    ”Våra” idéal (och moral) framstår som det mest ”rätta” som finns, och det kunde ju alltid vara kul att dom som vi försöker lära, får lära oss istället.

  3. Bertil, jag tror inte problemet ligger i att svenska kvinnor inte ”släpper till”. Hon längtar nog mer än någon annan efter bra sex. Enligt tidningen Amelias senaste undersökning får endast 28 procent av svenskorna orgasm varje gång de har sex. Tjugo procent får aldrig det. Men vad jag var ute efter var att diskutera synen på otrohet. Jag tror själv att inställningen bottnar i att kristna värderingar blivit så vedertagna i Sverige att svensken inte längre inser att han är kristen och följer kristen moraluppfattning. Alltså, myten om det sekulära Sverige.

Kommentera