3
Dec
2006

Chávez håller på att återväljas i Venezuela

CARACAS/POLITIKEN

I den bombsäkra källaren till presidentpalatset Miraflores i centrala Caracas har Venezuelas president Hugo Chávez kallat till sitt sista offentliga framträdande inför söndagens val. Över 300 journalister, de flesta från utländska medier, väntar förväntansfullt på vad mannen, som nyligen kallade George W Bush för djävulen, har att säga.

— Ursäkta, jag är fortfarande hes efter söndagens tal. Den här valkampanjen har varit tuff, ler den kontroversielle presidenten och går fram till Politikens utsände.

— Vad vill du fråga om?

Trots att Chávez presskonferenser är välregisserade tillställningar, endast överträffade av hans mentor Fidel Castros offentliga framträdanden, vill han ge en mjuk och spontan framtoning. Det kvittar att det på podiet, bakom honom, står strama generaler uppradade från landets tre vapenslag. Den före detta fallskärmsjägaren försöker vara folklig.

— Vi kan väl ta frågorna rakt upp och ned här, skämtar Chávez och lämnar podiet och tar sig runt i pressrummet.

Han skakar hand med europeiska och sydamerikanska journalister som hyllat honom ända sedan han blev president i Venezuela 1998. Chávez inledde då vad han kallar för den «bolivarianska revolutionen» med målet att frigöra landet från korruption och förbättra livet för landets 50 procent fattiga.

Nu är det dags att visa vad han åstadkommit. Han går tillbaka till podiet och sätter sig bakom skrivbordet, draperat i hallonröd duk.

— När jag tillträdde var Venezuela ett förlorat land. Jag upprepar, vänner. Förlorat. Nu är optimismen här. Den första fasen i revolutionen är avklarad. Nu går vi vidare. Venezuela har riktning, säger han och blinkar med ögonen.

Hugo Chávez är i dag en av världens mest polemiska statschefer. Han missar inte ett offentligt tillfälle att gå till angrepp mot USA:s utrikespolitik och gör allt vad han kan för att stödja regimerna i Iran, Kuba och Syrien. I USA är han så illa omtyckt att den Los Angeles-baserade dataspelstillverkaren Pandemic Studios utvecklat ett dataspel som går ut på att invadera landet. I «Mercenaries 2: World In Flames» ska en venezolansk tyrann, som manipulerar världens oljetillgångar, störtas.

I september i år kom «tyrannens« svar när han blev inbjuden att tala inför FN:s generalförsamling i New York. Hugo Chávez ställde sig tillrätta bakom podiet och gjorde korstecknet.

— Djävulen var här i går, precis här. Och det luktar fortfarande av svavel, sa Chávez och förtydligade.

— I går, mina damer och herrar, från detta podium, talade presidenten för Förenta Staterna, den gentleman jag refererar till som djävulen, som om han ägde världen. Verkligen. Som ägaren av världen.

Han möttes av öronbedövande applåder.

På presskonferensen i presidentpalatset nu i veckan fick han frågan om uttalandet i FN var en impulsiv handling eller strategisk uttänkt.

— Det finns de som säger att jag har ett hett temperament. Andra säger att jag är kall. När jag var i FN var jag ljummen. Uttalandet kom spontant över mig. Det kom från hjärtat. Någon måste säga det alla andra tänker men ingen vågar säga, förklarar Chávez och ser stolt ut.

Att Venezuelas president, trots sina plumpa uttalande, ändå kan utstråla en sådan självsäkerhet i dag beror på två saker. Han leder i opinionsundersökningarna med 57 procent över oppositionsledaren Manuel Rosales. Över två tredjedelar av landets arbetarklass och fattiga kommer enligt opinionsundersökningarna att rösta på honom. Anledningen är enkel. Sedan han kom till makten har fattigdomen minskat från 50,4 procent till 39,7 procent och landets utbildning ökat till att inkludera hela befolkningen.

Den andra orsaken till att Chávez kan kosta på sig polemik med mäktiga världsledare är att världsmarknadspriset på olja tangerar rekordhöga 60 dollar fatet. Chávez har så mycket olja och pengar att han nu erbjuder låginkomsttagare i Boston och New York eldningsolja till fyrtio procent under marknadspriset bara för att reta Bush och skaffa sympatier bland den fattiga amerikanska befolkningen.

Även fattiga europeiska kommuner erbjuds hjälp. Först ut är Londons kollektivtrafik som Chávez erbjudit subventionerad venezolansk diesel. För att inte tala om Latinamerika. I dag köper sandiniststyrda kommuner i Nicaragua olja lågt under världsmarknadspriset. Även Uruguay och Argentina får tillgång till det venezolanska guldet till kompispris.

Grunden till att Chávez kan exportera oljan så billig är att han säljer den dyrt till USA:s industrier. Stormakten i norr har trots försök inte lyckats göra sig oberoende av venezolansk olja. Fortfarande importeras mer än femton procent av USA:s inhemska behov från den revolutionära regimen i Venezuela. Landets statliga oljebolag PDVSA har blivit världens fjärde största oljeproducent.

Frågan är bara var alla oljepengarna blir av. 1998 när Chávez vann sitt första demokratiska presidentval kostade ett fat olja 8,74 dollar. I dag när världsmarknadspriset är sju gånger högre borde det finnas mer pengar att förbättra situationen i landet. Fattigdomen är fortfarande det mest påtagliga inslaget i den venezolanska vardagen.

Till slut ställer Politiken sin fråga under den välbesökta presskonferensen.

Varför ligger Venezuela kvar på samma nivå i världsrankingen av korrumperade länder som för åtta år sedan?

Hugo Chávez vrider sig i sin stol.

— Korruptionen är något vi ärvde. Det är en kultur. En kapitalistisk kultur. Folk vill köpa nya bilar, märkeskläder, ha en pool, ett litet flygplan. Korruption är cancern i vårt samhälle. Men vi ska bekämpa den. Vi ska bekämpa den, säger Chávez till Politiken.

Den demokratiske diktatorn låter inte övertygande.

På söndag kommer Hugo Chávez, med största sannolikhet, att återväljas till en ny mandatperiod. Enligt den nya konstitutionen, som han själv förhandlat fram, kommer nästa mandatperiod att sträcka sig fram till 2012. Världen har många fler utspel att vänta sig.

HENRIK JÖNSSON

2006-12-03

FAKTA

Hugo Chávez Frías är född 1954 på den ödsliga stäppen Los Llanos i Venezuelas inland. Han är präglad av machoattityden som råder i

regionen och syns fortfarande då och då i vit, vräkig cowboyhatt. Han älskar baseball och har inte fått sina förhållanden att fungera. Sitt första giftermål slutade i skilsmässa. Hans andra äktenskap vet ingen mycket om.

Den politiska karriären tog fart när han som många andra fattiga i Latinamerika valde att vända sig till militären. Han erhöll fri kost och logi och en status. Han blev uttagen till att bli fallskärmsjägare.

Chávez klättrade snabbt och blev major inom den venezolanska armén. Tillsammans med några andra officerare började han planera en revolution i landet. Den korrumperade regeringen under 1980- och 90-talet, som utvann landets enorma oljefyndigheter till egen vinning, skulle störtas. Officerarna valde folkhjälten Simón Bolívar som förgrundsfigur, han som gjorde Venezuela, Colombia, Panama, Ecuador, Peru och Bolivia självständigt från den spanska kolonialmakten under början av 1800-talet. Men den «bolivarianska stadskuppen» 1992 misslyckades. Vinden låg på fel och i stället för att landa i trädgården till presidentpalatset Miraflores drevs fallskärmstrupperna till en annan stadsdel. Soldaterna fick slita av sig utrustningen och fly i panik. I dag är fadäsen glömd och förlåten av «chavisterna». Det är endast oppositionen som påminner om den.

HENRIK JÖNSSON

Kommentera