27
sep
2009

Drömmen om OS i Rio lever

RIO DE JANEIRO/POLITIKEN

De flesta har bara skrattat. Hur ska Rio de Janeiro kunna arrangera ett OS? Staden som inte ens har ett fungerande avloppssystem, en organiserad lokaltrafik eller en hederlig poliskår. Få av stadens invånare har därför sett ansökningen om att få vara värd för OS 2016 som något annat än just en ouppnåelig dröm.

— Kan polisen inte ens bekämpa ungdomsligorna på Copacabanas strandpromenad lär staden inte heller kunna garantera säkerheten åt världens idrottsstjärnor, sa en tjänsteman på brasilianska UD till mig en gång.

Men för två år sedan hände något. Rio de Janeiro var värd för det stora idrottsmästerskapet Pan American Games 2007. Delegationer från 42 länder i Nordamerika, Karibien, Centralamerika och Sydamerika tävlade under nästan två veckor i allt från friidrott, fotboll, simning och segling. De nya idrottsanläggningarna blev klara i tid, fungerade utmärkt och de sex tusen atleterna kunde ägna sig åt det som de är bäst på – att tävla. För att garantera säkerheten hade svårmutade poliser från andra delstater bjudits in för att utöka patrulleringen av turistmetropolen. Det gav väntat resultat. Inga rån eller överfall under de två veckorna mästerskapet varade.

För att även få bukt på den organiserade brottsligheten i favelorna installerades militärens insatsstyrka vid uppgångarna till de mest våldsbenägna kåkstäderna. Gängen höll sig lugna och priset på kokain steg i den tropiska miljonstaden. Även den kaotiska biltrafiken löstes under PAN 2007. Myndigheterna skapade speciella körfält på vägarna där snabba transporter kunde genomföras och skolbarnen fick semester för att undvika trafikstockningarna som deras föräldrar orsakar när eleverna ska hämtas och lämnas.

Under två veckor, sommaren 2007, levde Rioborna i en dröm. Allt det som dagligen trakasserar deras liv löstes. Rio blev den underbara stad, som den egentligen är, och bjöd på årtiondets största fotbollsfest på Maracanã när det obesegrade brasilianska damlandslaget vann finalen över USA:s damlag. Stadens dåvarande borgmästare, den nu korruptionsanklagade César Maia, sträckte händerna i luften. Rio hade trotsat de som tvivlat och bevisat att Rio kan, när Rio vill. Det är bakgrunden från den succén som bildat det goda självförtroende inför kandidaturen OS 2016.

Vad som också lyft upp ansökan är det breda folkliga stöd som ansökningen har. Medan invånarna i de konkurrerande städerna Tokyo, Madrid och Chicago verkar vara måttligt intresserade, en del vet inte ens om att deras stad ansöker, har Rio mobiliserat ett högljutt stöd bland större delen av sin befolkning. Enligt en opinionsundersökning står 86 procent bakom kandidaturen. På stranden i Copacabana finns det sedan ett år tillbaka en digitalskylt som räknar ned dagarna till fredagens möte i Köpenhamn.

Förväntningarna är minst sagt uppskruvade. Men det är inte OS-festen i sig som lockar, utan vad arrangemanget kan innebära. Många Rioborna tror att de kroniska problem som staden har med sina favelor, sitt avlopp, sin lokaltrafik och sin kriminalitet kommer att förbättras om Rio får världens ögon på sig. Då går det inte längre att stoppa huvudet i sanden och pengarna i fickan. Minst lilla nyhet om ungdomsligor som knivrånar turister på Copacabana kommer att skapa rubriker.

Dagens borgmästare Eduardo Paes, en 40-årig politikerbroiler, vet vilka krav som ställs och har redan börjat förbättra staden. Han och guvernören Sérgio Cabral har slängt ut knarkmaffian från ett antal favelor i Rio, förbjudit milisens illegala minibussar som stryker omkring på gatorna och förvandlat flera kåkstäder till vanliga bostadsområden. Politikerduon har även goda kontakter med landets regering, vilket Rio inte haft under de tolv år som delstaten styrts av det populistiska pingstparet, Anthony Garotinho och hans fru Rosinha.

— Det finns hopp för Rio nu, säger landets president Lula da Silva.

Vad som talar mot hans uttalande är den byråkrati som fortfarande håller Rio i ett järngrepp. Ända sedan guvernören Sergio Cabral valdes 2006 har han försökt vräka stadens största bordell, diskoteket Help, från strandpromenaden i Copacabana. Det har han inte lyckats med. Ett annat byråkratiskt problem är att Copacabanas högsta hotell, det femstjärniga Le Meridien, fortfarande efter två år står tomt efter ett ägarbyte. Det reser sig som ett spöke på världens mest berömda strandpromenad.

Det starkaste argumentet för att Rio ändå kommer att väljas som värd för OS 2016 är det faktum att Sydamerika aldrig tidigare huserat ett OS. Det enda stora internationella arrangemang som planerats på kontinenten sedan VM i Chile 1962 var fotbolls-VM 1986 i Colombia. Men det fick i all hast ställas in eftersom de colombianska myndigheterna inte lyckades garantera säkerheten på grund av inbördeskriget. Mästerskapet flyttades i stället till Mexiko som hade erfarenhet från att ha arrangerat OS 1968.

Senaste gången Rio ansökan om att arrangera ett OS var på 1990-talet när fotbollsstjärnan Pelé var idrottsminister. Men i stället för att presentera en gedigen ansökan bråkade idrottsministern med Michael Jackson och hans producent Spike Lee för att de producerat musikvideon «They Don´t Care About Us» i favelan Dona Marta. Pelé vill förbjuda videon eftersom han ansåg att den minskade Rios chanser att få arrangera ett OS när världen fick se hur staden övergett stora delar av sin befolkning.

I dag har Rio mognat. Våldet är under kontroll och pengarna finns. Det enda som saknas är en fungerande flygplats. Stadens internationella flygplats, döpt efter bossanovahjälten Tom Jobim, är den sunkigaste, mest slitna och ineffektiva flygplasten i hela Brasilien. Turisterna klagar på att det tar flera timmar att få sitt bagage, passera passkontrollen och gå genom tullen. Och när de väl kommer ut i ankomstterminalen överfalls de av illegala valutaväxare och luriga taxichaufförer. Men det problemet kommer nog att lösas.

2014 ska Brasilien arrangera VM i fotboll och landets statliga flygplatsmyndighet har lovat att släppa in privata initiativ som ska ta över driften av vad som borde vara landets bästa flygplats.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

2009-09-27

Kommentera