27
Feb
2005

Familjejordbruk som ger eko över hela världen

PORTO ALEGRE/SDS

I den brasilianska delstaten Rio Grande do Sul beräknas idag över tolv procent av jordbruket bedrivas ekologiskt. Det är mer än vad något annat land i Latinamerika eller i Europa lyckats med. Ändå är delstaten större än det italienska fastlandet och har en befolkning på över elva miljoner invånare.

En bidragande faktor till den internationella framgången är nätverket Ecovida där organisationen Centro Ecológico är en av de drivande parterna. Ett av deras tre regionkontor ligger i den gamla tyska kolonialstaden Dom Pedro de Alcântara, två mil söder om badorten Torres, i norra Rio Grande do Sul.

Nelson Bellé är chefsagronom på kontoret. Han lämnade sin familjegård i mitten på åttiotalet efter att ha hört en radikal präst predika i församlingen om sambandet mellan människan och marken hon odlar.

– Jag var ung och kände något låg i luften. Ett annat tänkande var på gång. Så jag bestämde mig, berättar han.

Nelson Bellé blev Rio Grande do Suls första ekobonde.

Nu tjugo år senare är han utbildad agronom och åker runt till de olika gårdarna som är anslutna till Centro Ecológico och ger stöd och tips på hur de kan utveckla sitt ekologiska jordbruk. Samtidigt håller han kontakten med lantbruksuniversiteten i landet, tar del av den senaste forskningen och sprider de nya rönen.

– När något av större betydelse kommit fram samlar jag represententer från de olika gårdarna och håller kurs i några dagar. Det brukar vara väldigt givande. Bönderna behöver utbyta erfarenhet mellan sig för att utvecklas, menar Nelson.

Totalt ingår nu över 400 familjegårdar i Centro Ecológicos organisation. Den senaste utmaningen är att stå mot den lobbing som industrijordbruket gör gentemot bönderna. Brasilien upplever just nu en stark boom inom det industrialiserade jordbruket. Förra året gick landet om USA i exporten av sojaböner och är i dag världens största sojaexportör. I den enorma delstaten Mato Grosso finns det nu inte många jordbruk som inte hoppat på sojaboomen.

– Snabba pengar. Det är alltid svårt att stå emot snabba pengar. Uppköparna lovar en viss avkastning varje år. Det är så klart lockande. Vad vi erbjuder är något annat. Vi ser jordbruket som en del av livet. Inte som en industriprodukt, säger Nelson Bellé

Samverkan mellan konsumenter och odlare måste stärkas för att hålla monojordbruket stången, menar han. Ett försök som slagit väl ut är bildandet av konsumentägda butiker.

– Vi vill skapa ett ömsesidigt beroende. Konsumenten som känner sin odlare som i sin tur känner sin konsument. I två städer har vi lyckats väldigt bra. Konsumenterna betalar en fast månadsavgift och får då köpa sina grönsaker och sin frukt till odlarens utpris. Inga pålägg. Det garanterar bonden en köpare och ger konsumenten en låg månadskostnad, menar han.

Den ekologiska utvecklingen i Rio Grande do Sul har i många år uppmuntrats av delstatsregeringen som gett förmånsfulla lån åt olika initiativ. En av satsningarna har riktat sig till att kommersialisera det ekologiska jordbruket.

För två år sedan införde delstatsregeringen ett program för småskaliga jordbruksföretag, “Programa Agroindústria Familiar”. En av dem som nappade på initiativet var familjen Becker i Morro Azul.

Tillsammans med grannfamiljen fick de låna pengar av den federala statsbanken för att bygga en förädlingsfabrik på tomten. De köpte in  livsmedelsmaskiner och installerade en stor frysanläggning. Idag är fabriken på 100 kvadratmaeter i full gång och tillverkar bland annat en populär pastasås som görs på ekologiskt odlade tomater och smaksätts med lök och basilika.

– Vi har en deal med odlarna som är kopplade till ett kooperativ. Vi köper all frukt och grönsaker från dem, berättar Rosemary Becker, delägare i Agroindústria Morro Azul.

Andra varor som de tillverkar i sin fabrik är sylt av goiabadafrukten, juicekoncentrat från olika tropiska frukter och osötat naturgodis i form av torkade bananskivor. De säljs i små förpackningar i ett flertal butiker i regionen och har redan blivit en försäljningssuccé.

Nästa år är det dags att göra den första avbetalningen.

– Alla får tre års respit med armorteringarna av banken. Så det är lugnt. Vi har hunnit stoppa undan en del, säger hennes man Esias Becker.

Det bästa med lånet på 97 500 kronor är att det är räntefritt. Det var en sak som Centro Ecológico lyckades övertala den federala statsbanken Caixa Económica om att ge alla de familjeföretagen som valde att satsa på ekologiska produkter. De övriga jordbruksföretagen som ingår i programmet och sysslar med konventionella produkter tvingas betala vanlig brasiliansk bankränta, det vill säga, över tio procent.

Förutom vid de konsumentägda butikerna säljs familjens produkter varje lördag på den ekologiska marknaden “Coolmeia” i miljonstaden Porto Alegre. När den tog sina första stapplande steg i slutet av åttiotalet fanns det fyra till fem stånd som stod i utkanten av den konventionella marknaden.

Nu har den konventionella marknaden fått flytta på sig och i stället har hela Avenida José Bonifácio i centrala Porto Alegre blivit ekologisk.

Varje lördag ringlar stånden med upp emot 300 ekologiska odlare längs vardera sida av den vackra allén.

– Det finns inte en gång jag inte är här. Det har blivit en rutin för de flesta som bor i centrum tror jag. Det är få som handlar sina grönsaker på den andra marknaden. I alla fall på lördagar, säger Karin Abrahim, civilingenjör, och plockar till sig två klassar silverbananer och en knippe ruccula.

En vanlig lördag lockar grönsaksmarknaden i Porto Alegre till sig tusentals konsumenter som köper sina varor direkt av ekobönderna. Det gör “Coolmeia” till en av världens största ekologiska marknader och delstaten Rio Grande do Sul till en internationell ekologisk succé.

HENRIK JÖNSSON

2005-02-27

FAKTARUTA/SDS

I slutet av förra året gav Jordbruksverket upp hoppet om att tjugo procent av den svenska jordbruksmarken ska vara ekologiskt odlad till år 2010. I en rapport till regeringen föreslår Jordbruksverket att man i stället ska försöka sikta in sig på få femton procent. Just nu beräknas endast åtta procent av den odlade arealen i Sverige ingå i en certifierad ekologisk produktion.

En av anledningarna till trögheten i utvecklingen anses vara att ekologiska produkter oftas är dyrare att producera, vilket gör de dyrare på marknaden. Enligt en undersökning som Lantmännens riksförbund gjort är endast sex procent av de svenska konsumenterna villiga att köpa en ekologisk produkt trots att den är dyrare än en konventionell vara. Femton procent säger att de troligen köper en ekologisk produkt även om den är dyrare.

Den svenska kontrollföreningen för ekologiska varor, Krav, fyller 20 år i år. Trots den långsamma utvecklingen har Krav vuxit ordentligt och är idag en av världens största certifieringsorganisationer. Över 3250 svenska lantbrukare är anslutna till föreningen och mer än 4000 Krav-godkända produkter finns ute i handeln. Ändå uppnår den ekologiska maten av den totala livsmedelskonsumtionen i landet endast till tre procent.

Källa: Ekologiskt Lantbruk, Krav

HENRIK JÖNSSON

1 Svar

Kommentera