7
Jul
2002

I Brasilien går patienten före patenten

RIO DE JANEIRO/SDS

Brasilien har utmanat de västerländska läkemedelsbolagen. Idag tillverkar landet sin egen hivmedicin som delas ut gratis till den smittade delen av befolkningen. Nu vill Brasilien exportera erfarenheten vidare.

Det råder fredagsstämning på läkemedelsfabriken Farmanguinhos utanför Rio de Janeiro. Shirley Trajano, en av forskarna som förra året fick uppgiften att bryta patenten på den dyra hivmedicinen Viracept, fyller femtio år.

En efter en kommer kollegorna ut genom svängdörrarna med munskyddet hängande runt halsen. Det är tårta på kontoret, en trappa upp.

Det är inte första gången som personalen på den statliga läkemedelsfabriken i Brasilien har anledning att fira. Under de tre år som det så kallade ”patentkriget” pågått har det blivit tårta varje gång som någon i forskarlaget lyckats framställa en generisk kopia av de patenterade medicinerna.

Numera tillverkar Farmanguinhos nio av de tolv bromsmediciner som ingår i cocktailen mot hivviruset. Det har minskat statens utgifter för läkemedel med 45 procent och halverat antalet aidsdödsfall i landet. Ändå har Brasilien inte brutit en enda patent. I stället har de gjort så kallade generiska versioner av orginalmedicinen eller tillverkat medicin där patenten redan gått ut.

Det är fullt lagligt. Likväl kom påtryckningar från ”The Big Pharma” – de västerländska läkemedelsbolagen. De var rädda att Brasiliens initiativ skulle försvaga respekten för patentlagstiftningen och rustade för en stämning av Brasilien. För landets dåvarande hälsominister och årets presidentkandidat, José Serra, blev det en tuff utmaning. Flera varningar kom. Men José Serra gav inte efter.

Eloan Pinheiro är generaldirektör för det statliga läkemedelsinstitutet Farmanguinhos. Det var hon som fick i uppdrag av José Serra att börja tillverka hivmedicinen som nu delas ut gratis till den drabbade befolkningen. På hennes skrivbord står tårtbiten orörd som hennes sekreterare burit ned från Shirleys 50-årskalas i fikarummet.

– Fredagar är alltid värst. Jag ska lämna över till helgchefen om en timme, säger Eloan Pinheiro och ägnar tårtan en kort blick.

Dagens problem är att en av förpackningsmaskinerna gått sönder. Eloan Pinheiro har tvingats kalla in extrapersonal under helgen som ska paketera för hand. Det gäller att hålla tempot. Ett avbrott i tillverkningen kan få följden att de 101 000 brasilianarna som numera är beroende av bromsmedicinerna kan utveckla resistens mot behandlingen. Sekreteraren häller upp en kopp kaffe och jag passar på att fråga hur det hela startade. Vad hon tror det var som drev José Serra så kraftfullt att han riskerade en läkemedelsbojkott.

– Han blev förbannad. Uppriktigt förbannad, svarar hon kort. Serra är ju ingen hälsokille, direkt. Han är ekonom. Rätt och slätt. Han har aldrig tidigare arbetat med hälsofrågor. När han fick se vilka priser som bolagen tog ut blev han vansinnig. För honom var det överpriser. Han kunde inte förstå hur bolagen kunde ta så mycket betalt av fattiga länder.

– Och så tror jag att han bar på en misstanke, tillägger hon. Det var som om han inte trodde på priserna. Innerst inne ville han nog konkurrensutsätta marknaden för att hitta den reella kostnaden.

När striden var som hetast, i augusti förra året, utmanade hälsoministern två av världens största läkemedelsbolag. Serra hotade med att den brasilianska regeringen skulle använda klausulen i Trips-avtalet – som ger länder rätt att bryta patenten i händelse av nationellt nödläge – såvida inte bolagen sänkte sina priser betydligt på de tre preparat som återstod för att Brasilien skulle kunna erbjuda sina patienter en komplett cocktail.

Amerikanska Merck gav sig i första ronden. De sänkte priset på två av sina anti-retrovirala preparat med 65 respektive 59 procent. Det schweiziska läkemedelsbolaget Roche var dock mindre förstående. De gick endast med på en 13-procentig sänkning. För José Serra blev det startskottet.

Han bad regeringen förklara nationellt nödläge, samtidigt som han gav order till Farmanguinhos att börja framställa den patentbelagda substansen nelfinavir som Roches åtråvärda Viracept innehåller. Veckan efter gick det schweiziska bolaget med på en 40-procentig sänkning och hälsoministern återkallade sin order.

Eloan har nu fått i sig både tårtbiten och en kopp kaffe. Den vita rocken har hon hängt på stolen. Telefonen har ringt oavbrutet. Hennes sekreterare har tagit alla samtal, tittat åt Eloan, och sedan bett dem återkomma. En påstridig läkare från Argentina har ringt två gånger. Båda gångerna har Eloan skakat på huvudet.

Nu ringer han en tredje gång.

– Tjena Juan! Hur är läget?

– Jaså, ja ja…

Eloan låter honom prata. Hon vet vart han vill komma och hon vet vad hon ska svara. Vad hon måste svara. För även om de västerländska läkemedelsbolagen drog tillbaka sin stämning av Brasilien inför WTO-mötet i Doha i november så lyckade bolagen få genom ett förbud att sälja preparaten vidare.

– Det är inte kul. Jag känner honom. Han är en mycket respekterad infektionsläkare i Buenos Aires. Nu har de inte någon medicin kvar. Ingen vill sälja till dem. De har inte dollar att köpa med. Jag önskar jag kunde hjälpa honom. Men jag får inte.

I stället hänvisar hon honom att ta kontakt med hälsoministeriet i Brasília. Där håller de just nu på att utarbeta ett program för hur Brasilien ska hjälpa andra utvecklingsländer att få igång sin inhemska läkemedelsproduktion. Hittills har ett tjugotal länder anmält sitt intresse.

– Det är det enda sättet att få de stora läkemedelsbolagen att backa. Vi fick inte genom en enda prissänkning på några läkemedel förrän vi hotade att börja tillverka egna generiska versioner. Då helt plötsligt gav både Merck och Roche med sig, berättar Eloan Pinheiro.

Under våren har delegationer från ett tiotal länder varit i Brasilien. Främst är det länder från Latinamerika och Afrika som varit på besök, bland annat Mexiko, Honduras, Moçambique och Botswana. Det gör att Brasilien kan bli ett betydelsefullt land för bekämpningen av den aidsepidemi som fortsätter att skörda offer varje dag i fattiga länder. Det kan också leda till att läkemedelsindustrin blir en allt mer betydande sektor för Brasilien.

Nyligen bestämde sig den brasilianska regeringen för att på allvar börja kartlägga den outnyttjade skattkammaren som finns i Amazonas i form av hundratals medicinalväxter. Regeringen vill identifiera de värdefulla växtarterna som kan användas som örtmediciner mot, till exempel, cancer och aids, innan de västerländska läkemedelsbolagen (som är verksamma i landet) hinner ta patent på dem.

Lyckas Brasilien med det kan den gigantiska resursen Amazonas göra Sydamerikas största land till ett ledande land inom läkemedelsindustrin.

– Som det är nu har vi ingen möjlighet att gå vidare. Men inom kort ska vi kunna tillverka mer medicin för våra egna behov. Det kostar för mycket att vara beroende av andra, menar Eloan Pinheiro.

HENRIK JÖNSSON

2002-07-07

FAKTA

Brasilien har det största antalet hivpatienter i Latinamerika. Ändå har landet lyckats halvera de siffror som befarats. För åtta år sedan gjorde Världsbanken en uppskattning att inför år 2002 skulle Brasilien ha 1,2 miljoner aidssjuka. Idag bär 597 000 personer på hivviruset i Brasilien. En femtedel av dem går i behandling.

Kommentera