13
Mar
2010

Lula enar och splittrar

I går kväll var jag på kalas hos några vänner i kvarteret. Camila fyllde 38. Det var varmt som fan i lägenheten på tionde våningen. Ingen vind. Mycket svett och kall öl. Senare på kvällen hettade det till ännu mer. Någon ville veta hur folk tänker rösta i presidentvalet i höst. Det blev bråk direkt. Sjuttio procent tänker följa Lulas råd och rösta på Dilma. Camilas mamma ställde sig upp och skrek: Vi ska ha en kvinnlig president i Brasilien nu!

— Rösta på Marina Silva då, tryckte någon in.

— Det går inte. Hon är ju frireligiös.

— Jag kommer att rösta på Serra. Trots att han är tråkig är han i alla fall mer karismatisk än Dilma.

— Jag röstar blankt. Det går inte att välja.

Diskussionen blev så het att festen till slut var tvungen att enas kring en annan fråga. Kritiken mot Lulas försvar av diktaturen på Kuba. Vad som fått alla att reagera är Lulas uttalande efter att han nyligen kramat om Castrobröderna i Havanna.

— Jag tycker inte att man ska använda hungerstrejk som vapen för att bli frisläppt på grund av mänskliga rättigheter. Tänk om alla gangstrarna i São Paulo gick ut i hungerstrejk och bad om att bli frisläppta, sa Lula i en intervju med AP.

Att jämföra politiska fångar med medlemmarna i São Paulos beryktade gangstergäng PCC är väldigt olyckligt och har svärtat ned Lulas rykte långt utanför Brasiliens gränser. Men så är det. Kuba är fortfarande ett känsligt tema för den demokratiska vänstern i Latinamerika. Ingen vill se vad de egentligen ser. Det är ungefär som europeiska politikers förhållande till Israel. Alla ser vad som pågår, men ingen vågar göra något. Hur kan två små nationer som Kuba och Israel försätta all politisk kunskap bortom sans och vett?

Fidel och Lula myser

Kommentera