16
Jun
2009

Lula gör inte upp med Brasiliens mörka förflutna

Ett av diktaturens offer

Ett av diktaturens offer

RIO DE JANEIRO/SDS

Först klädde de av henne naken. Sedan hällde de en spann vatten över huvudet. Sladdarna sattes främst på bröstvårtor och vagina. När elen applicerades knastrade det till från huden.

— Det är alltid värre att vara kvinna och bli torterad. Män som torterar män är en annan sak. De som torterade mig inledde alltid med «Hej din terroristfitta. Hur många har du legat med?» Och så satte de sladdarna på min kropp.

Cecilia Coimbra är ordförande i den brasilianska människorättsorganisationen Tortura Nunca Mais, Aldrig mer tortyr. Under militärdiktaturen i Brasilien var hon lärarinna och sympatiserade med motståndsrörelsen. En dag skvallrade en granne och militärpolisen hämtade henne till förhör. Det var under de förhören hon utsattes för tortyren som präglat hennes liv.

I snart trettio år har hon kämpat för att Brasilien ska döma de generaler och befäl som gjorde sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter under militärdiktaturen. Trots att Brasilien varit en demokrati i nästan 25 år har ingen dömts.

— I Argentina, Chile och Uruguay sitter befälen antingen i fängelse, är i husarrest eller befinner sig på flykt undan rättvisan. Här i Brasiliens finns det inte ens en rättsprocess mot militärerna. Allt har sopats under mattan.

Kulmen kom i våras när de gamla generalerna bjöd in till ett cocktailparty för att fira 45-årsdagen av militärkuppen den 1 april 1964. Tvåtusen gamla generaler och befäl samlades på Clube Militar i Rio de Janeiro för att högtidlighålla kuppen och lyssna till ett föredrag om den ekonomiska tillväxten under militärregimens styre.

— De delade ut diplom, minnesplaketter, bankade varandra på ryggen och höll på. De gör så varje år. Förr i tiden delade de även ut medaljer till de bästa torterarna. Det är sjukt att de tillåts fortsätta, säger Cecilia Coimbra.

När arbetarledaren Lula da Silva blev president för snart sju år sedan trodde många att Brasilien skulle göra upp med sitt förflutna. Men trots att Lula själv fängslades ett flertal gånger under diktaturen har han valt att skydda generalerna. Den förste som protesterade mot presidentens vaga hållning var försvarsministern José Viegas. Han krävde att militärerna skulle göra arkiven från juntatiden tillgängliga för allmänheten. När Brasiliens överbefälhavare vägrade, och försvarade tortyren med orden «men de var ju kommunister», ilsknade försvarsministern till och begärde att Lula agerade. Det gjorde han inte och försvarsministern avgick. Incidenten inträffade för sex år sedan och fortfarande har ingen domstol i Brasilien krävt att militären öppnar arkiven.

I år har det dessutom lanserats ett lagförslag som gör att arkiven kan hållas hemliga i ytterligare tjugo år.

— Det är så svagt. Lula är en förrädare! Jag har lämnat hans parti nu, säger Cecilia Coimbra och tittar ute genom sitt vardagsrumsfönster.

Hennes ögon vattnas.

— Ingen som inte varit utsatt för tortyr vet hur det känns. Smärtan går aldrig över.

Anledningen till att landets, annars hyllade, president inte tagit itu med generalerna, tror Cecilia, bottnar i att han ingått ett avtal med militären som gör det lättare för honom att styra landet. En annan anledning, tror hon, är att Lula vill undvika risken att namn som i dag ingår i hans regering dyker upp i arkiven.

— Dagens talman i kongressen är en 79-årig korrupt politiker som samarbetade med militärerna under diktaturen. Ändå skyddar Lula honom. Varför då? Det vill jag veta.

Cecilia gläds inte ens åt att högsta domstolen nyligen återinförde pressfriheten efter 42 år.

— Visst, det är bra att vi fått pressfrihet igen. Men min största oro är varför samhället inte agerar och tvingar vårt rättväsende att döma militärerna. De är i livet. De går på sina möten och ger varandra medaljer. Det känns som hela samhället är nedsövt. Jag vet inte vad som krävs för att väcka dem.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

2009-05-16

Gör: Ordförande i människorättsorganisationen Tortura Nunca Mais, Aldrig mer tortyr

Ålder: 68 år

Familj: Två barn, 42 och 36 år, och två barnbarn. «Jag och min man är skilda sedan några år tillbaka, men vi är fortfarande världens bästa vänner»

Bor: I en trea vid Botafogobukten i Rio de Janeiro

Intressen: Mänskliga rättigheter. «Jag blir så bestört när jag ser hur dagens poliser skjuter ner fattiga killar i favelan. Polisen säger alltid att offren är knarklangare. Ungefär som militärerna alltid sa «men de är ju kommunister. Favelakillarna är vår dags tortyroffer».

Mål: Aldrig mer tortyr

FAKTA

Brasilien var det första landet i Latinamerika som införde militärdiktatur under kalla kriget för att förhindra att vänsterregimer tog över. Diktaturen i Brasilien blev också den längsta, den varade från 1964 till 1985. Antalet dödsoffer är ändå betydligt färre än i grannländerna Argentina och Chile där 30 000, respektive 3 000 föll offer. I Brasilien mördades ungefär 200 personer, men tusentals fängslades, torterades eller tvingades i exil.

Människorättsorganisationen Tortura Nunca Mais får stöd av EU-kommissionen till sin verksamhet.

www.torturanuncamais-rj.org.br

Kommentera