15
Maj
2003

Metro dras inför rätta i Argentina

Ingången till svenska ambassaden i Buenos Aires

BUENOS AIRES/RESUMÉ

Den skandalartade nedläggningen av Metro i Buenos Aires blir ett rättsfall. Inom kort väntas ärendet gå upp i argentinsk domstol och slutligen kan det femtiotal anställda som lurades på sina löner få ut sina pengar.

– Jag tror det först när jag har pengarna i handen, säger María Eugenia Solís, före detta bildchef på Metro i Argentina.

Det är en vacker majdag i centrala Buenos Aires. Presidentkampanjen pågår och valarbetarna längs Avenida Corrientes delar ut sina lappar. Inne på teaterkrogen Politeama sitter den argentinska kändisadvokaten León Darío Piasek och avslutar sin lunch. Stämningsansökan ligger i en hög bredvid honom.

– Det tar alltid tid att få genom något sådant här. Bara att kartlägga koncernen tog ett bra tag. MTG är ingen lätt sak. Men nu har jag det klart för mig. Ärendet går upp i Arbetsdomstolen inom kort, berättar han.

León Piasek företräder det femtiotal anställda som i februari 2002 hastigt blev av med sina jobb på Metro i Buenos Aires. I femton månader hade de arbetat och kämpat med upplagan på 300 000 exemplar i Latinamerikas tredje största stad. Tidningen delades ut vid betalstationer på motorvägen, vid tunnelbanestationer och på de centrala stråken i den vackra staden med sina elva miljoner invånare. Beskedet om nedläggningen kom därför som en chock. Bildchefen María Eugenia Solís berättar.

– Det var i samband med den ekonomiska krisen julen 2001. Helt plötsligt sa ledningen till oss att vi skulle ta två veckors semester över julen. ”Så brukar vi göra i Sverige”, sa de. Vi tyckte förstås det lät märkligt. Inte tar en dagstidning i Sverige jullov. Men vad skulle vi göra?

När Eugenia och resten av personalen kom tillbaka efter det påtvingade jullovet fick de beskedet att tidningen skulle byta lokaler för att spara hyreskostnader. Från andra våningen på Nestles skyskrapa i centrum till ett mindre kontor vid gågatan Florida.

– Det var så jäkla naivt av oss. Där gick vi fram och tillbaka och bar datorer och skrivbord. Allt för att rädda företaget. Sedan fattade vi att flytten bara var en manöver för att underlätta nedläggningen.

Det sista Eugenia såg av sin arbetsgivare var en månad senare, den 20 februari 2002. Ledningen för Metro International S.A. i London hade sänt amerikanen Steve Nylundh till ett möte med personalen i de provisoriska lokalerna.

– Han öppnade mötet med att säga: ”i morgon begär jag och styrelsen Metro i Buenos Aires i konkurs”. Och meddelade att vi tyvärr inte kunde få ut våra innestående månadslöner. Företaget hade inga pengar kvar i kassan.

– Vi trodde inte våra öron. Ett svenskt företag som agerade på det sättet.

Besvikelsen gick därför snabbt över till ilska och i ett desperat försök att få gehör för sin sak ockuperade de välutbildade journalisterna ingången till den svenska ambassaden i Buenos Aires.

– Vi kände oss så lurade och visste inte vart vi skulle vända oss. Hela styrelsen hade lämnat oss i sticket. Den svenska ambassaden var vårt enda hopp.

Vid ett flertal tillfällen återkom Eugenia och hennes kollegor och kletade ned den svenska beskickningen med ägg, mjöl och vatten. På plakat lös foton av Pelle Törnberg med undertexter som ”Internationell bedragare efterlyses” och på trottoaren låg sönderrivna Metro-tidningar. De argentinska journalisterna ville provocera fram en lösning. Ambassadrådet Peter Ahlgren minns uppståndelsen.

– Jag försökte hjälpa dem att få ut sina löner och ringde runt. Först till Stockholm. Där blev jag hänvisad till kontoret i London. Sedan till New York. Men de bara slog dövörat till. MTG är ett tufft företag, berättar han.

I Sverige har historien om MTG:s agerande i Argentina tidigare i det närmaste varit okänd. En av de få saker som publicerats var i Svenska Journalistförbundets tidning Journalisten, i samband med Stenbecks död förra året. I den artikeln var det den före detta chefredaktören för Metro i Buenos Aires, Laura Pintos, som fick gråta ut.

– Det var pinsamt att läsa. Hon var ju för fan i Spanien på ledningens bekostnad när vi stod utanför ambassaden och stampade. Hon förlorade inget på detta. Det var våra löner som brände inne. Inte hennes, berättar María Eugenia Solís som gick arbetslös i åtta månader eftíer nedläggningen.

Även Dagens Industris korrespondent i Latinamerika, Lennart Palmeus, har reagerat på MTG:s agerande i Argentina.

– Under mina femton år som korre här har jag aldrig sett ett svenskrelaterat företag bete sig så svinaktigt som Metro gjorde i Buenos Aires, säger han.

Det totala beloppet som personalen kräver av sin före detta arbetsgivare är nu upp i tre miljoner kronor. Det baseras, dels på de tre innestående månadslönerna som aldrig betalades ut, dels på de tio månadslöner som argentinsk lagstiftning ger arbetstagaren rätt till vid nedläggning.

Advokaten León Piasek tror däremot inte att hela summan kommer att betalas ut vid den kommande rättegången.

– Jag räknar med att vi får ut tjugo procent i första omgången. Sedan får vi gå vidare. Vi ger oss inte. Vi ska visa för svenska företag att det inte bara är att komma till Argentina och bete sig hur som helst.

HENRIK JÖNSSON

2003-05-15

Kommentera