24
Nov
2007

Min Tintinklocka fick rånarna inte

RIO DE JANEIRO/SDS

I söndagskväll blev jag rånad i Rio, på min granngata, när jag var på väg ut för att ta en öl med min farsa på hans 70-årsdag. Två killar på cykel prejade mig på trottoaren, hoppade fram och tryckte hotfullt ned varsin hand i byxlinningen för att ta fram sina vapen. Och skrek:

— Perdeu!

Verbet, som betyder «du förlorade», används som kodord av rånarna i Rio för att signalera att det inte är lönt att reagera. Du har redan förlorat. Det är bara till att lämna över dina värdesaker. Annars skjuter de. Jag följde lugnt killarnas instruktioner och räckte över min plånbok och mobiltelefon. Först när de började rycka i min Tintinklocka på armen protesterade jag.

— Den är av plast. Har inget värde.

Rånarna släppte min arm och cyklade vidare. En stund stod jag kvar på trottoaren och samlade mig. I fem år har jag bott i Rio de Janeiro utan att något hänt mig. Det är nästan Riorekord. I alla fall för en blond, naiv svensk som jag. Nu tog de mig i mina egna kvarter. På samma gata där jag äter frukost varje morgon på väg till jobbet. När jag spärrat mitt kort och min mobiltelefon kom jag ned till baren där min jubilerande far, hans fru och paret Anderssons från Lund satt och trummade med fingrarna på bordet. Vart hade jag tagit vägen?

— Jag har blivit rånad.

Deras ansikten föll som stenar. Om jag som kan staden, språket och kulturen blir rånad på min granngata vad kommer då inte de bli som springer omkring som välklädda kepsresenärer i turistkvarteren. Dagen efter gick jag ned till polisstationen och hamnade bredvid de andra som blivit rånade det senaste dygnet.

— Nu inför julen är det som värst, sa den ena.

— Jag hatar julen, sa en annan.

— Nästa år åker jag bort i december, sa en tredje.

Konstapeln tog emot min anmälan och slängde över en pärm med porträtt på rånare som polisen tagit den senaste tiden. En sorglig bläddring.

— Ja, tyvärr så är rånsäsongen igång igen, suckade konstapeln.

Inför decembermånad får alla brasilianare, med fast anställning, en lagstadgad så kallad trettonde månadslön. Den ska täcka julens alla extrautgifter och gärna även räcka till någon veckas semester under sommarlovet i januari. Det innebär att det just nu cirkulerar dubbelt så mycket pengar i det brasilianska samhället. Förutom då för den halvan av befolkningen som inte har en fast anställning. Ett fåtal av dem rånar till sig den trettonde månadslönen.

Dagen efter 70-årskalaset stoltserade farsan att han infört nya säkerhetsrestriktioner. Ingen fick längre bära kreditkort, mobiltelefoner eller lösa pengar i byxfickorna. Pengar för mat och dryck skulle lastas in i hans frus vänstra behåkupa. Självsäkert tittade farsan på mig.

— Nu är vi säkrade!

För en gångs skull fick jag en chans att klämma åt hans snusförnuftiga inställning till livet.

— Vad ska ni då ge när rånarna skriker perdeu, undrade jag

— Ingenting!

— Men då kommer de att skjuta er. Det finns inga rånare som tror att ett gäng turister besöker Rio utan pengar.

Snabbt stoppade de ned sedlarna i fickorna igen.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

2007-11-24

Kommentera