20
Dec
2004

Så här ska inte julen vara

RIO DE JANEIRO/SDS

Bomullssnön har lagt sig i ett jämnt lager på varuhuset i Rio de Janeiro. På tredje våningen står en yngling och pekar på en surfbräda. Hans mamma försöker få honom intresserad av ett par bermudashorts i stället. Det går inte. Killen fyllde fjorton i vintras och känner sig mogen för att förverkliga den våta, brasilianska tonårsdrömmen.

– Kom igen morsan. Alla andra i klassen har.

För ett ögonblick ser hon ut att tveka. Sedan tar hon med honom till hyllan med bermudashorts.

– Kolla här så fina. Vilka skulle du vilja ha i julklapp?

Det blir ett par randiga Ridley, det heta brasilianska surfmärket.

– Det är likadant varje jul. Så fort killarna nått en viss ålder önskar de sig en bräda. Det blir årets julklapp år efter år, berättar försäljerskan.

I Brasilien infaller julen i början av den heta sommaren och de flesta skolungdomarna önskar sig något de kan ha nytta av under sommarlovet som börjar i januari. En surfingbräda att surfa in det nya året på ligger alltid i topp på önskelistorna. Finns inte de pengarna får det bli en betydligt billigare ”body board”. I värsta fall, ett par bermudashorts.

Själv vet jag inte vad jag ska önska mig i julklapp, förutom då den obligatoriska ”Solskyddsfaktor 26”. Ett måste för alla gringos som tänkt tillbringa mellandagarna på stranden. Annars är det inte lätt att komma på något till önskelistan i värmen. Speciellt inte när den rätta julstämningen inte infinner sig.

Det kvittar hur många uppstoppade renar brassarna sätter på taken eller hur många svettiga tomtar från tyskkolonin i södra Brasilien som ställs utanför varuhusingångarna. Deras vita, burriga, preussiska skägg, som överlevt både det första och andra världskriget, hjälper mig inte.

Jul i tropikerna funkar inte. Det blir aldrig mer än ett gulligt försök. I alla fall inte för en före detta nordbo som upplevt snö på riktigt, vilket brukar vara en ständigt återkommande berättelse som portvakterna i vårt hus vill höra. De samlar gatans olika vaktmästare och ber mig berätta om den svenska julen där det kan komma så mycket snö att det inte går att öppna dörren. Man måste skotta undan snön.

De står med munnarna vidöppna. Man måste skotta undan snön.

Det man inte själv har tillgång till brukar oftast vara det man vill ha. Ungefär som i glassreklamen. I Sverige presenteras alltid sommarens glassortiment mot en fond av turkosblåttvatten och palmer. Här i Brasilien är det annorlunda. Glassarna marknadsförs med hjälp av rytande isbjörnar och snöflingor.

Grannens gräs är alltid grönare.

När jag förra sommaren visade min brasilianska sambo Christianshavn i Köpenhamn frågade jag henne vad hon tyckte det påminde om. Vi satt på slipersen längs med kanalen, drack Hof och käkade stenungsbakad pizza från araben på hörnan. Solen sken och det var trettio grader varmt.

– Julen, svarade hon. Det här får mig att tänka på julen. Sommar, sol och båtar.

Inte konstigt man pratar förbi varandra ibland.

HENRIK JÖNSSON

2004-12-20

Kommentera