31
Okt
2010

Statsanställda avgör valet

BRASILIA/POLITIKEN

På den bohemiska restaurangen Bar Beirute i den flygplansformade huvudstaden Brasilia har gästerna satt runda klistermärken på sina skjortor och tröjor. Märket föreställer en leende Dilma Rousseff, arbetarpartiets presidentkandidat. Ovanför hennes ansikte står det: «För att Brasilien ska fortsätta förändras».

– Dilma är mest lämpad för jobbet. Hon ska vinna, säger Celso Macedo, statsanställd i Brasilia.

Han åker runt i en vit folkavagnsbuss och gör reklam för Lulas kandidat på barer och restauranger.

– Jag är fackligt engagerad och vill inte att högern ska komma tillbaka. De vill privatisera vårt land.

Han får medhåll av restaurangens gäster.

­– Kommer högern tillbaka går allt förlorat som Lula byggt upp, säger Cristina Furtado, statsanställd.

Att restauranggästerna visar vilket läger de tillhör är inte överraskande. Bar Beirute har alltid varit en plats för vänsteranhängare i huvudstaden. Vad som är mer överraskande är att Dilma Rousseffs valpropaganda även syns i stadens överklassområden. På parkeringsplatsen till nybyggda Iguatemi, huvudstadens mest exklusiva köpcenter, har de lyxiga stadsjeeparna också klistermärken med Dilma Rousseffs ansikte på.

– Jag kommer att rösta på Dilma, säger hemmafrun Mariana Veloso.

Hon bor i en lyxvilla i överklassområdet Lago Sul i huvudstaden.

Varför då?

– Ja du, säg det. Jag gillar ju egentligen inte hennes stil, skrattar hon.

Först när hemmafrun kommer ut till stadsjeepen, och ställt sin Louis Vuitton-väska i passagerarsätet, tar hon bladet ur munnen.

– Min man är statsanställd. Jag vill att han ska få behålla sina förmåner. Därför röstar jag på Dilma. Hon kommer att se till att statsanställda får det fortsatt bra.

Under Fernando Henrique Cardosos regering från 1994 till 2002 bantades den offentliga sektorn och flera statliga företag privatiserades. Åtgärderna förvandlade bland annat de statliga bolagen, flygplanstillverkaren Embraer och gruvbolaget Vale, till några av världens största och mest vinstgivande företag inom respektive bransch. Men fattigdomen i landet minskade inte. Privatiseringsvågen gjorde den rike rikare och den fattige fattigare.

När den före detta fackförbundsledaren Lula da Silva kom till makten för åtta år sedan var statsanställd det femte vanligaste jobbet i Brasilien. I dag har de statsanställda blivit landets andra största yrkesgrupp. Förra året fick 112 000 fasta jobb i den statliga sektorn. I år har 454 000 anställts. Eftersom statslönerna i regel är tre gånger högre än inom den privata sektorn har det blivit underskott i statsbudgeten.

En vanlig ingångslön inom den federala administrationen är på 42 000 DKK i månaden. Den anställde garanteras också en privat sjukförsäkring till ett värde av 1 500 DKK i månaden, samt ett hyresbidrag, ett pendlingsbidrag och ett bidrag till barnens privatskola. Staten betalar också varje dag ett bidrag på hundra DKK att äta lunch för. Förutom förmånerna är arbetsbördan inte den tyngsta. Många av de 2,2 miljoner anställda har förhandlat till sig sex timmars arbetsdag.

– Det saknas pengar till sjukvård och skola, samtidigt som statsanställda får absurda förmåner. Det är oacceptabelt. Men folk finner sig i det. De har vant sig vid att statsanställda är privilegierade, säger Gil Castello Branco.

Han är ekonom och har varit verksam i vänsterpartiet PPS. Han driver organisationen Contas Aberta, Öppna konton, som offentliggör statens utgifter som tidigare hållits hemlig för allmänheten.

– De statsanställda har skapat sitt eget välfärdssystem utan att tänka på resten av samhället, säger han.

Gil Castello Branco tror att Dilma Rousseff kommer att vinna på söndag.

– Hon vill att staten spelar en större roll i utvecklingen. Det gör att alla statsanställda kommer rösta på henne, säger han.

Mellan 2003 och 2009 skapades 57 100 nya toppjobb inom den federala administrationen i Brasilia. En av dem som anställdes är 36-årige Emerson Douglas Macedo. Han har 50 000 DKK i månaden som informatör på Riksrevisionens pressavdelning.

– Alltså, det finns många som gnäller på oss och menar att vi statsanställda utnyttjar samhället. Men jag ser det inte så. Jag har en bra lön och kan därmed köpa en ny bil och en ny lägenhet. Jag tar tennislektioner och bidrar även på andra sätt till landets ekonomi. Dessutom betalar jag varje månad 38,5 procent i skatt, säger Emerson som har ett Dilma-klistermärke bak på sin bil.

Även på landets federala universitet och i statliga bolag leder Dilma Rousseff opinionsmätningarna över högerns kandidat José Serra. Endast ett fåtal går mot strömmen.

­– I förra veckan kom facket och höll kurs för oss som jobbar på statsbanken. De visade med klossar och annat hur mycket vi anställda fått under Lulas åtta år vid makten och hur lite vi fick under högerns styre på nittiotalet. Det är klart att många går på sådant, säger Marcelo Farias, ekonom vid Banco do Brasils huvudkontor i Rio de Janeiro.

Han kommer inte rösta på Dilma Rousseff.

– Jag har i hela mitt liv röstat på arbetarpartiet. Men nu räcker det. Vi behöver ett maktskifte.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

1 Svar

  1. Pingback : Fattiga och rika – röstar olika

Kommentera