2
maj
2020

»Vara svensk har blivit det nya vilda«

RIO DE JANEIRO/HD/SDS

Hösten är ovanligt vacker på södra halvklotet i år. Jämna temperaturer på 25 grader och klarblå himmel. Enda problemet är att vi inte får lov att ta del av den. Medan Brasiliens president Jair Bolsonaro är en coronaförnekare så har guvernören i Rio de Janeiro smittats av covid 19 och förbjudit alla att hänga på stranden. Han har stängt skolor, butiker, restauranger och barer, samt bett oss att hålla oss inomhus. Det är vi inte vana vid.

Rio är en utomhusstad. Enda gången om året folk håller sig inomhus är i juli då vintern kan slå till med temperaturer ned till 14 grader. Då brukar min fru bära mössa, inomhus. Resten av årets elva månader lever vi utomhus – på stranden, torget, parken eller trottoaren. Att lönerna är låga och hyrorna är höga gör att folk bor trångt i Rio. Många delar bostad med sina gamla föräldrar och ibland bor även familjens vuxna barn hemma med sina barn och partners. För vissa är det så trångt att de yngre familjemedlemmarna drar hem bara för att äta och sova. Resten av tiden håller de sig utomhus.

Vi bor inte lika trångt. 90 kvadratmeter delat på tre personer är kungligt i Rio. Vi ska inte klaga. Ändå är vi avundsjuka på er i Sverige som kan röra er fritt utomhus.

Ni kan sola i parken, äta lunch på restaurang, ta en öl på puben (såvida ni sätter er ned). Ni kan ta en latte på en uteservering och spana in folklivet. Ni får spela fotboll, tennis och kasta boule. Ni kan även träffas i större sällskap (såvida ni är färre än femtio personer). Allt detta är en utopi för Brasiliens 210 miljoner levnadsglada invånare.

I förra veckan fick jag nog av karantänlivet. Mitt svenska blod pulserade och jag ringde en amerikansk vän och hörde om han ville träffas i Flamengoparken som breder ut sig längs stranden. Vi fyllde våra respektive kylväskor med burköl och träffades, på avstånd, under palmkronornas skugga. Hans vän från Kanada dök upp med en påse is och en flaska Flor de Caña, en av världens bästa rom. Min amerikanske vän lade sin iphone 11 på parkbänken, kopplade den till en bärbar högtalare och satte på Classic Rock FM.

Vi hade så kul att när väl solen gick ned lade vi knappt märke till det. Det blev mörkt och folktomt. Uteliggarna vecklade ut sin kartongpapp i gräset. En av dem kom fram och bad om en klunk rom. Just när vi skulle hälla upp en mugg åt honom tog han min väns mobil och sprang i väg. Vi kutade efter, men uteliggaren var i god kondition. Vi flämtade ut på huvudgatan, stannade en polisbil och berättade att vi just blivit bestulna.

Poliserna var inte särskilt intresserade av rånet. De var mer nyfikna på varför vi inte följde guvernörens uppmaning och höll oss hemma.

– Förlåt, vi är på väg hem, sa vi i kör.

En av poliserna undrade var vi kom från och mina vänner pekade på mig.

– Han kommer från Sverige. Det var hans idé.

Polisen stirrade på mig.

– Sverige? Är det inte där ni struntar i viruset och håller barerna öppna som vanligt?

Jag nickade.

– Du, nu är du i Brasilien. Här har vi regler. Gå hem med er.

Att vara svensk har blivit det nya vilda.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

3 Svar

  1. Maria Fabriani

    Hahaha… “du är i Brasilien och här har vi regler”… oj oj oj
    Jag dör av skratt. 🤣

Kommentera