30
okt
2007

Brasilien utmanar i kapplöpningen om Afrika

RIO DE JANEIRO/SDS

Kapplöpningen om Afrika fortsätter. För hundra år sedan var det de imperialistiska staterna England, Frankrike och Tyskland som slogs om naturtillgångarna i Afrika. Nu är det Brasilien och Kina.

I förra veckan kom den brasilianske statsledaren Lula hem från sitt sjunde långa statsbesök i Afrika sedan han blev president för fem år sedan. Denna gången var det Burkina Faso, Kongo-Brazzaville, Sydafrika och Angola som stod på agendan. I släptåget hade han Brasiliens inflytelserika företagare i två chartrade transportplan från det brasilianska flygvapnet. För det är bråttom.

Den senaste tiden har kinesiska delegationer farit som skottspolar till Afrika för att säkra sina kontrakt. Det finns snart inte ett afrikanskt land där Kina inte öppnat en ambassad eller ett handelskontor. Brasilien ligger inte långt efter. Under president Lulas första mandat öppnades elva nya ambassader i Afrika. Under hans pågående mandatperiod är fyra under konstruktion.

För afrikanska ledare, som inte är särskilt intresserade av europeiska motkrav om demokrati och transparent förvaltning, är offerterna från de brasilianska och kinesiska delegationerna lockande. Inga krav på korruptionsbekämpning, inga frågor om jämställdhet och framför allt, ingen som ifrågasätter hur respektive statsledare kommit till makten.

För Lula blev det pinsamt i förra veckan när det visade sig att hans statsbesök i Ouagadougou inföll på tjugoårsdagen av den blodiga statskuppen i Burkina Faso då dagens president Blaise Compaoré tog makten genom att armékaptenen Thomas Sankara mördades. Även i Kongo-Brazzaville ställdes Lula inför en demokratiskt tvivelaktig president när han mötte marxisten Denis Sassou-Nguesso som tog makten under en statskupp för trettio år sedan.

Kritiken som framfördes av brasilianska journalister efter statsbesöken fick moteld av ambassadör Roberto Jaguaribe de Mattos, ställföreträdande chef för politiska sakfrågor på brasilianska UD.

— Det är otänkbart att sprida demokratiska modeller till hela världen. Det här rör sig om länder som gått genom allvarliga konflikter. Det är både befängt och naivt att tro att de här länderna ska ha en demokrati av nordiskt snitt. De genomgår en process just nu, sa han och försvarade Brasiliens agerande i Afrika.

President Lula har ända sedan den nya kapplöpningen om Afrika satte igång för några år sedan hävdat att Brasilien har en «historisk skuld till Afrika». Under kolonialtiden slussades var tredje slav till Brasilien för att slita vid sockerrörsplantagerna. Nu vill Lula gottgöra genom att erbjuda fördelaktiga avtal. Han har bland annat finansierat en fond på 2,5 miljarder dollar till Angola att köpa brasilianska produkter för.

Hans stora problem är i stället Kina. För tre år sedan reste Lula med den största brasilianska handelsdelegationen någonsin (sex ministrar och 450 företagare) till Peking för att skriva ett gediget handelsavtal. Länderna undertecknade en mängd bilaterala avtal och bildade femton joint venturebolag inom alltifrån sojabönor och järnmalm till rymdsatsningar och flygplan.

Nu står de båda handelspartnerna öga mot öga i Afrika.

— Det är bra att ni pratar om vad kineserna hittar på här. Det är en viktig varningsklocka för Brasilien, sa Lula när brasilianska ekonomijournalister påtalade konkurrensen mellan världens två största utvecklingsländer.

Lula visade oro, men hävdade samtidigt att Brasilien har bättre förutsättningar att lyckas i Afrika än Kina.

— Kineserna gör ofta sina investeringar för att utvinna naturtillgångar. Vi investerar istället direkt i länderna. Vi tänker inte plundra Afrika.

HENRIK JÖNSSON

2007-10-30

FAKTA

Brasilien har under de senaste fem åren öppnat ambassader i Benin, Botswana, Ekvatorial Guinea, Etiopien, Guinea-Conakry, Kamerun, São Tomé och Príncipe, Sudan, Togo, Tunisien och Zambia. Nya länder på gång är Burkina Faso, Kongo-Brazzaville, Mali och Mauretanien.

Sedan tidigare har Brasilien ambassader i Algeriet, Angola, Egypten, Elfenbenskusten, Gabon, Ghana, Guinea-Bissau, Kap Verde, Kenya, Kongo-Kinshasa, Libyen, Marocko, Moçambique, Namibia, Nigeria, Senegal, Sydafrika, Tanzania och Zimbabwe.

Kommentera