15
maj
2009

Evolutionsprocessen fullbordad efter sex år

RIO DE JANEIRO/SDS

När man flyttar till ett nytt land utsätts man för en kulturkrock. För att överhuvudtaget bli integrerad i det nya samhället måste man börja släppa på sina uppfattningar. Föreställningar som tidigare inte varit dina smyger sig på. Du börjar ömsa skinn. Jag brukar lika processen med de vackra sötvattenfiskarna i Malawisjön.

Innan biståndsmiljonerna regnade över den lilla republiken i södra Afrika simmade fiskarna lugnt omkring i världens artrikaste insjö. När biståndsbyråkraterna byggde frysfabriker i hopp om att Malawi skulle bli en framgångsrik exportnation försvann rovfiskarna. De andra fiskarna tvingades genomgå en snabb evolutionsprocess. Deras tänder blev vassare, de fick längre fenor, kosten förändrades. En del började simma på djupt vatten.

Efter att ha bott sex år i Rio de Janeiro känner jag att mina spetsiga armbågar slipats av. Den stressade gången har blivit en ljuv sambalunk. Jag tar på människor jag pratar med och jag skriker inte FEL! när någon tycker något oväntat. Det politiskt korrekta tänkandet har svettats ur mitt system. Jag har påverkats av det land jag bor i. Man kan säga att min svenskhet har muterat i brasilianska vatten.

När jag blev sambo i Rio tyckte jag det var förskräckligt att min tjej anställde ett hembiträde. Idag när vi har barn och heltidsjobb tycker jag det är utmärkt.

Tidigare blev jag misstänksam när någon tog på mig när de pratade med mig. Nu tar jag själv på alla. Jag var också rädd att jag skulle sakna de svenska årstiderna.

— Det är ju så fint om hösten.

I helsike heller. Sommar året om är bättre.

Den senaste förändringen inträffade för några månader sedan. Ända sedan vi flyttade till vår nya lägenhet för lite mer än ett år sedan har vi fått en misstänksamt låg elräkning. Den har legat på typ tolv kronor i månaden. Eftersom jag fyllt i alla papper rätt har jag inte gjort något väsen av det. Min sambo har hela tiden varnat att något är fel.

— En dag kommer elverket och knackar på dörren.

Det gjorde de förra månaden. Elverkets kontrollanter stod i husets källare och undrade varför det satt ett spik i vår elmätare som hindrade skivan från att snurra.

— Oj då, det har jag inte sett. Det måste vara den förra ägaren, sa jag.

— Men har du inte lagt märke till att elräkningen varit ovanligt låg? Det enda du betalt är faktureringsavgiften!

— Förlåt, men jag kommer från Sverige och där är elen billig.

Den funkade inte.

I stället tog de upp blocket och ville veta hur många lampor, datorer, kylskåp, teveapparater och andra elprylar vi hade i vårt hem för att de skulle kunna räkna ut hur mycket vi skulle betala in retroaktivt.

— Men killar, är det inte fredag i kväll. Är ni inte sugna på lite öl?

Kontrollanterna förstod vinken och tecknade ned fem lampor, ett kylskåp och en TV. Luftkonditioneringen, datorn, mixern, mikrovågsugnen, den andra TVn och de andra lamporna glömdes bort. Pengarna lämnade jag över direkt i handen. När jag tog hissen upp till lägenheten igen kände jag att min evolutionsprocess är fullbordad. Nu har jag även lärt mig hur man mutar.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

2009-05-15

Kommentera