Inget gullande med Dilma vid rodret

Dilma lagar omelett i Ana Maria Bragas frukostteve

RIO DE JANEIRO/SDS

Efter hundra dagar vid makten står det klart att Presidenta Dilma, som hon kallas i Brasilien, inte stämmer överens med den bild hon förmedlade under presidentkampanjen. Dilma Rousseff står på stadiga ben, viker inte undan för problem och klarar sig utmärkt utan sin mentor, den före detta presidenten Lula da Silva.

Hon har redan förändrat maktkulturen i huvudstaden Brasilia och kräver att varje minister tar med sig sin laptop till regeringsmötena. Hon begär också att argumenten vid mötena baseras på fakta och inte på, som tidigare, den berömda magkänslan Lula föredrog. Dilma har också revolutionerat vardagslivet för regeringsmedlemmarna. Tidigare flög ministrarna till Brasilia på tisdagen och tog planet hem på torsdagen. För att bryta tropikattityden har Dilma förlagt veckans viktigaste möte till fredag eftermiddag.

Även utrikespolitiskt skiljer sig dagens president från sin föregångare. Överseendet med Castrobröderna är över. Dilma kritiserar Kuba för bristande mänskliga rättigheter. Tålamodet med regimen i Iran är också slut. Dilma knyter i stället närmare band till USA, vilket hon visade under Barack Obamas statsbesök i mars. Brasiliens första kvinnliga president rädds inte heller landets största och mest korrupta parti. Trots att arbetarregeringen är totalt beroende av PMDB i kongressen har inte Dilma gett partiets höjdare alla de poster de begärt. Därmed hat hon gjort något som Lula aldrig vågade – begränsa koalitionspartiets möjligheter att mjölka statskassan.

Under sina första hundra dagar har Dilma Rousseff också visat var toleranströskeln går när det gäller statsråd och ministrar. Efter bara några veckor som nytt statsråd för landets narkotikapolitik fick juristen Pedro Abramovay sparken. Han hade pratat med media om vad han tänkt göra under sitt ämbete utan att först prata med henne. Det som gjorde saken extra kontroversiell är att Abramovay tillhör det fåtal politiker som inser att landets fängelsesystem kollapsat. För att få bukt med de överfulla fängelserna vill han skapa en ny straffsats där smålangare inte behöver dömas till fängelse. Den diskussionen ville Dilma undvika under sin första tid som president.

Den senaste mannen hon sparkat är chefen för det statliga kulturinstitutet Casa Rui Barbosa. Dilma tolererade inte att han offentligt kallade hennes handplockade kulturminister, sångerskan Ana de Hollanda, för autistisk eftersom hon inte vrålade till när budgetnedskärningarna på 200 miljarder kronor även drabbade kulturdepartementet.

Det råder ingen tvekan om att Dilma visat vem det är som bestämmer i Brasilien. Hennes ledarstil har bland annat gett henne smeknamnet durona, hårdingen. I ett försök att skapa sig en lättare image lagade hon därför ostomelett i hemmafrun Ana Maria Bragas frukostteve för några veckor sedan.

– Att de kallar mig hårdingen beror på att när en kvinna når en hög position så ses det som något annorlunda. Det är som om man förväntar sig att vi kvinnor ska vara svagare, sa den 63-åriga presidenten och vispade runt i omelettsmeten.

På bästa sändningstid berättade hon också om sin kamp mot lymfkörtelcancern och att hon lyckats gå ned sex av de kilon hon lade på sig under presidentkampanjen. Oavsett försöken att framstå som folklig står det klart att Brasiliens nya president inte är det charmtroll Lula var. Dilma är en tekniker, en administratör, och kanske just därför den ledare som Brasilien bäst behöver. Grovjobbet med att vända fartyget är redan gjort. Vad som nu krävs är att Dilma håller kursen och reglerar farten för att på fyra år hinna utrota den misär som dröjer sig kvar i världens kommande femte största ekonomi.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

Se Dilma laga ostomelett i brasiliansk frukostteve: http://www.youtube.com/watch?v=mNiSfa-PgRc