14
mar
2012

Klasslös njutning förför chefen

 

Nyårsafton på Copacabana förkroppsligar den brasilianska livsinställningen

Det finns tre grundpelare som utgör den brasilianska livsnjutningen. Det ska lukta gott, se vackert ut och vara bekvämt. Här kommer en krönika på ämnet. Läs och njut. Här.

3 Svar

  1. jonas

    Att saker och ting ”ska flyta på” här är absolut inte min erfarenhet här. snarare tvärt om. minsta rubbning och allt falerar. Ta trafiken exempelvis, man kan spendera timmar i trafikstockningar vid minsta lilla olycka. Eller byråkratin som är den värsta som jag stött på, till och med värre än rysk byråkrati, helt godtycklig. Allt beror vem man träffar, samma fråga kan ge helt olika svar beroende på vem man frågar på samma myndighet. Varför hembiträden kan stryka din tvätt eller skicka upp mjöl direkt är för att minimilönerna är extremt låga samt att utbildningsnivån fortfarande är extremt ojämnt fördelad. Sjukvården är helt ok om du har pengar, utan pengar kommer man ingen vart. jag gillar delar av det brasilianska samhället men jag och andra som bor här tror att det behövs minst 20-25 år till innan alla problem med fattigdom, korruption och infrastruktur är lösta. men som sagt, för dom med pengar är rio en helt annan upplevelse än för en person som bor i exempelvis complexo da mare.

  2. Enrique

    Frågan är ju om man hela tiden ska jämföra allt med svenska (eller något annat land) ögon eller acceptera att det ser olika ut i olika länder. 20-25 år är väl tiden som det ständigt talas om i media och enligt prognoserna. Jag ser det inte som något positivt att man alltid jämför en sak med en annan även om jag kan hålla med om det du säger. Dock är det ju enklare att acceptera skillnaderna istället för att motarbeta dem. En skrämmande tanke att ambitionen ofta är att andra länder ska bli/bör vara lika slätstrukna, fyrkantiga och tråkiga som Sverige. Har man en gång kommit till Brasilien så är man helst kvar, hur ”osvenskt” det må vara. Det är ett faktum och något jag personligen enbart känner mig stolt över.

  3. Jag förstår vad du menar Jonas. Det är alltid mycket bekvämare att vara rik än fattig, i alla länder, i alla kulturer. Men vad jag tycker är skillnaden i Brasilien är att trots alla vedermödor så är bekvämlighetskulturen lika stark i alla klasserna. Kanske är den det på grund av att samhället i övrigt är så jävligt. Alla lider av byråkratin, utom de som gett upp längst nere (de har ställt sig utanför och skiter i att skaffa leg) och de där uppe som anpassat sig och mutar sig fram.

    Tycker också att det är intressant med dessa tidsjämförelser. Hans Roslings gapminder har häftig statistik på det. Var på skalan befinner sig till exempel en stad som först 2012 infört pappershandukar på toaletterna. Hände det 1972 i Sverige? Är Rio fyrtio år efter då? Och var på skalan befinner sig en stad som inte har några invånare på gatorna efter klockan tio på kvällen? Innebär det att Malmö är hundra år efter Rio?

Kommentera