Kylan sprider sig till tropikerna

RIO DE JANEIRO/SYDSVENSKAN

Jag har alltid trott på evolutionen. Att vi går framåt i en stegrande kurva där saker och ting blir bättre och bättre. Människan lär av sina misstag, förbättrar världen och utvecklas. Övertygelsen har varit så stark i mig att det tog ett tag innan jag erkände att det alls inte var så. Vi går i cykler. Runt, runt, som solen, men med betydligt längre intervaller. Just nu är vi inne i mörkret.

Att brassarna, världens mest levnadsglada folk, skulle rösta fram en misogyn klimatförnekare som hyllar militärdiktaturen trodde jag, ärligt talat, inte skulle inträffa. Att tjugo procent av befolkningen är arg, precis som i Sverige och Tyskland, kan jag acceptera. I demokratier tycks alltid en femtedel av befolkning vilja gå på tvären. Men att den 63-årige högernationalisten Jair Bolsonaro skulle få 55 procent av rösterna i världens femte största land kom som en överraskning. Förvisso utnyttjade han till fullo det faktum att hälften av brassarna är så kallade funktionella analfabeter. De kan läsa enkla meddelanden och skriva lappar, men inte läsa en roman eller skriva en uppsats. Det gjorde att Bolsonaros valkampanj kunde skicka ut falska budskap till miljontals mobiltelefoner utan att användarna faktagranskade. Svartmålandet av motkandidaterna fungerade och krönte den före detta yrkesmilitären till frälsaren som ska rädda Brasilien undan korruption och våld.

På nyårsdagen tar Bolsonaro över styret av Brasilien och många av mina vänner har redan lämnat landet. Andra packar sina väskor. De familjer, vars medlemmar ännu inte läkt såren från militärdiktaturen, är rädda. Mellan 1964 och 1985 dödades, torterades och utvisades tiotusentals brassar. 33 år senare tar samma typ av personer över. Sju av Bolsonaros ministrar är militärer.

Anton Tjechov sa en gång att han trodde att »människan kommer att bli bättre när man visar vem hon är«. Det är hoppfullt. Inte ens en blind kan ha missa det förtryck som generalerna skapade under sina år vid makten. Ändå har människan inte lärt sig. Den nye utbildningsministern vill högtidlighålla årsdagen av kuppen varje år.

Det tråkiga med flykten från Brasilien är att det är de roliga, kreativa och goa människorna som lämnar. De arga stannar kvar. Sedan OS-elden slocknade 2016 har minst 20 av mina vänner och kollegor lämnat landet. I år har ytterligare fem nära vänner försvunnit. Det gör mitt liv tråkigare. Även min fru lider. Hon är historielärare och drabbas direkt av den politik som Bolsonaro vill införa i skolan. Diktaturen ska inte längre få kallas diktaturen utan refereras som Revolutionen från 1964.

Att föra in historieförfalskning på schemat smärtar för en historielärare. Det går också ut över vår relation. Medan jag gläds av att jag sällan haft så många läsare så bävar hon för att hennes elever ska följa Bolsonaroanhängarnas uppmaning och filma lärare som pratar illa om diktaturen. Det gör Brasilien till ett övervakningssamhälle. Vart tog den glada högsommaren vägen på södra halvklotet? Jag känner inte längre värmen i Rio. Det har blivit kallt i tropikerna.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON