“Min dröm blev sann – ett digitalt covidbevis”

SORGENFRI/SYDSVENSKAN

Det är inte lätt att lämna Brasilien. Framför allt inte i dessa tider. Nästan inga länder släpper in resenärer från Brasilien, Indien, Storbritannien eller Sydafrika. På grund av de olika coronavarianterna som uppstått här har länderna blivit pariastater.

När jag skulle åka på semester till Skåne ställdes jag inför en rad problem. Portugal, där jag skulle övernatta en natt, släppte inte in resenärer från Brasilien. Enda undantaget var så kallad ”essential travelling”. Jag var alltså tvungen att finna ett särskilt skäl för att bli insläppt. Mitt portugisiska förlag skrev ett intyg om att jag var tvungen att inställa mig på deras kontor på Avenida Liberdade i Lissabon och skriva under ett kontrakt om min lusofonabok som just översatts till portugisiska. Jag hoppades att skälet skulle räcka, men tvivlade. Portugisiska myndigheter har varit väldigt restriktiva under pandemin.

Vanligtvis brukar jag inte åka till flygplatser i god tid. Nu anlände jag fyra timmar innan avresa. Incheckningen hade inte ens öppnat. Jag var nervös. När jag väl kunde checka in bad den brasilianska personalen endast om att se ett negativt covidtest. Jag tänkte att utmaningen kommer när jag landar i Lissabon och möter de portugisiska gränsvakterna. De begärde inte heller något mer än mitt negativa covidtest. Jag var inne i EU! Inte ens danskarna skulle kunna stoppa mig på Kastrup.

Jag tog Öresundståget till Triangeln, satte mig på Pivo på Friisgatan och väntande in vännerna. De skröt om att de var dubbelvaccinerade och visade sina digitala EU-pass som gjorde att de kunde resa fritt utan att behöva testa sig inför varje resa. Ett sådant certifikat vore en dröm för mig, men i Bolsonaros Brasilien finns inga sådana intyg. Dessutom hade jag bara fått en första vaccindos. När jag dagen efter cyklade till farsan på Riseberga berättade hans fru att jag kunde försöka få min andra dos hos Öresundsläkarna på Jägersro villastad. Hennes distriktssjuksköterska hade tipsat om att de hade drop in-vaccinering om torsdagar.

Jag cyklade dit på vinst och förlust. Tänkte att det skulle säkert inte gå. Jag är inte längre skriven i Sverige, hade inte mitt svenska pass med mig och inte heller mitt bevis på min första dos från den brasilianska hälsomyndigheten. Det fanns också ett annat problem. Min första dos var Astra-Zenecas. Det vaccinet ges inte längre i Sverige. Här är det Pfizers som gäller.

Kvinnan i receptionen kunde inte hjälpa mig utan hänvisade mig till en läkare som lekte med sin son bakom skrivbordet. Han slog in mitt personnummer i datorn.

–      Du är avregistrerad. Kan bli svårt, sa läkaren på bruten skånska och bad om mitt leg.

Jag sträckte över mitt brasilianska körkort.

–      Vi försöker, sa läkaren och fyllde i det digitala formuläret.

Det funkade. Jag kunde få min andra dos i Sverige. Jag undrade om det gick att blanda Astra-Zenecas och Pfizers vaccin. Läkaren tittade på mig.

–      Den kombinationen ger bästa skyddet mot Deltavarianten, sa han.

Jackpot!

Några dagar senare kunde jag ladda ned mitt digitala covidbevis i min mobil.

Man ska inte ta ut problem i förskott. Tack Sverige!

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON