Miraklet i Medellín

MEDELLÍN/VAGABOND

Jag kom om natten. Medellín lös som en öppen skattkista i dalen. Taxin slingrade sig nedför berget och efter en krök dök något upp som såg ut som ett vägarbete. Män med reflexvästar och lyktor dirigerade om trafiken. Jag stelnade till. På flyget hit hade jag läst Ingrid Betancourts bok om hennes sex år som kidnappad av Farcgerillan i djungeln. Det var exakt så här Farc brukade genomföra sina kidnappningar. Taxin följde efter männen med de röda lyktorna och jag letade efter minsta tecken på att något inte stod rätt till.

– Är allt ok, frågade jag taxichauffören.

– Sí, claro (självklart).

Det guppade till och chauffören körde in på en grusväg som löpte bredvid motorvägen. Han sökte upp min blick i backspegeln.

– Du kan vara lugn. Det har inte inträffat några kidnappningar här på många år, sa han.

Jag lutade mig tillbaka i baksätet och skämdes för att jag hade skrämt upp mig själv i onödan. Det finns inget att oroa sig för i Colombia. Landet håller på att bli som sin berömda turistreklam: det enda du behöver oroa dig för i Colombia är att du aldrig vill åka hem igen. …/…

Läs fortsättning i månadens nummer av Vagabond 2017/05