25
dec
2020

“När en ensam jul med värmeljus från Ikea hotar”

Här satt jag, kvarglömd svensk, i en lägenhet med några värmeljus från Ikea som enda tröst.

RIO DE JANEIRO/SDS/HD

Första julen efter skilsmässan. Jag visste att den skulle bli svår. Jular är byggda av traditioner och de senaste sjutton åren har jag firat med min fru och hennes brasilianska släkt. En del av dem är jag glad att slippa, men samtidigt var jag rädd att känna mig övergiven. Ett första försök att undvika en ensam julafton i Rio var att planera en resa till Sverige med min dotter. Hennes farfar börjar bli gammal, har tappat närminnet och vem vet vad som händer härnäst.

På grund av pandemin ställde vi in resan. Det kändes inte rätt att sitta tretton timmar i flygplan och sedan umgås med släktingar som befinner sig i riskgruppen. När coronaläget förvärrades i Skåne kom det som ett bevis på att vi tog rätt beslut.

I stället bjöd jag hem min före detta fru och hennes 90-åriga mamma till mig. Jag lockade med Janssons frestelse, köttbullar och rosévin. Det hjälpte inte. Min före detta svärmor har blivit så skruttig att hon har svårt att lämna sin lägenhet. Mitt ex var också rädd att jag skulle smitta ned hennes mamma. I förra veckan var jag på resa i Amazonas, intervjuade många människor och mellanlandade på en julstökig flygplats med tusentals passagerare. Det fanns en risk att jag skulle bli smittad och sprida viruset vidare till min före detta svärmor, vilket jag inte ville ha på mitt samvete även om vi inte alltid dragit jämt.

Det var bara att bita i det sura äpplet och inse att min jul, precis som alla andras, blir annorlunda i år. När min 16-åriga dotter kom med beskedet att hon föredrog att fira jul med mamma och mormor kom smällen.

Här satt jag, kvarglömd svensk, i en lägenhet med några värmeljus från Ikea som enda tröst.

– Du kan ju alltid fira med någon av dina vänner, sa dottern.

Där fick man igen för alla roliga rumlarkvällar i Rio.

Jag berättade att antingen var mina vänner bortresta eller så hade de blivit så paranoida för viruset att de inte bjöd hem någon över jul. Det fanns ingen annan utväg än att inleda förhandlingar. På grund av att julen firas först på kvällen i Brasilien och når sin höjdpunkt vid midnatt, då Jesusbarnet föds, skådade jag min chans. Jag bjöd hem min före detta fru till en jullunch klockan ett. Jag lagade Janssons frestelse och för första gången rullade jag köttbullar tillsammans med min dotter.

– De smakar Sverige, sa hon.

I snabbköpet hittade jag ett paket wienerkorvar som jag klippte av på mitten för att de skulle likna prinskorvar. Skinnet sprack på samma sätt. Smaken var något helt annat.

Vi skålade för det gångna året och pratade om hur skilsmässan varit för oss tre. Det blev väldigt fina samtal som visade att trots vi gått skilda vägar är vi fortfarande en familj. Vi hör ihop. Vi håller ihop, även om vi inte längre delar säng.

På kvällen messade min före detta fru från sin mammas lägenhet. ”Tack för en fantastisk julafton. Det var länge sedan jag haft det så trevligt. Tidigare var julafton alltid så spänd och stressig. Nu var den bara avslappnad och skön.”

Tänk att man ska behöva skiljas för att ha det trevligt tillsammans igen.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

Kommentera