20
mar
2011

Obama trotsade apartheiden i Brasilien

 

När Obama citerade sångaren Jorge Ben Jor bröt jublet loss

Förväntningarna var högt ställda inför Obamas tal i Rio i dag. Det pratades om att han skulle hålla ett lika klassiskt tal som i Kairo och erkänna Brasilien som jämbördig part till USA. Talet skulle hållas på torget Cinelândia i centrum, där vänsterpartiet PT arrangerade sina klassiska demonstrationer på åttiotalet. Det väntades en publik på 20 000. Sedan hårdnade klimatet i och med bombningarna i Libyen. Talet flyttades in till operan vid torget. Endast 2 000 fick plats. Resten stod utanför kravallstaketen som ringade in hela operan med 300 meters fri skottzon för tårgasplutoner.

Talet han höll blev inte heller så klassiskt. Förvisso bekräftade han att förhållandet mellan Brasilien och USA inte längre är ”senior who talks to junior”, utan att Amerikas två mäktigaste stater numera är jämbördiga. Det mest intressanta var dock att kolla in publiken på operan. Normalt sett utgörs åhörarna av 98 procent vita. Nu när USA:s ambassad stod för inbjudningar blev salongen mer brasiliansk. Hälften vita, hälften svarta. Det är tragiskt att det ska krävas ett besök av Obama för att apartheiden i Brasilien ska upphöra för en dag. Här kan ni läsa vad BBC skrev om talet.

New York Times skrev också en intressant artikel där reportern kritiserade Obama för att än en gång ha missa tillfället att prata om hudfärg när han är i ett land där rasdiskriminering är omfattande. Läs här.

5 Svar

  1. Michel

    Fattar inte din poäng med brasiliansk apartheid och omfattande rasdiskriminering. Det finns generellt inte rasdiskriminering. Det som finns är en social diskriminering att den som inte har bra kläder och talar dålig pt får en allmän sämre behandling. Måste erkänna att svarta människor kommer vanligtvis från lägre klasser och är ofta diskriminerad, men mest pga klass inte ras.
    En annan sak som jag la märke är att Bloggen är centrerad i Rio och som många kanske inte vet är rio som stad en mycket större katastrof än andra städer i brasilien.

  2. Jag vet Michel, det är ett mycket svårt ämne att diskutera för vita brassar. Många har blivit så vana vid diskrimineringen att de inte längre ser den. Men fråga Carlinhos Brown som är gift med Chico Buarques dotter hur det var när han skulle hälsa på sin svärfar i Leblon för några år sedan. Carlinhos Brown, som är miljonär och klär sig riktigt bra, hänvisades att gå in genom serviceingången av portvakten. Varför? För att han är svart. Hade han varit vit hade han släppts in den vanliga ingången. Det är det som kallas rasdiskriminering.

  3. Jag maste saga att jag har aldrig kant av detta. Handelsen med Carlinhos Brown ar ju ingen normal handelse. Inget som hander den normala fargade personen i Brasilien eftersom valdigt fa behover ga i denna byggnad i Leblond. Undantaget som bekraftar regeln.

    I Colombia har jag daremot upplevt att min fru blivit helt ignorerad av en Banktjansteman. Hon satt tva timmar framfor honom och han totalt ignorerade henne.

    En liknande handelse hande i Madrid. Ett lokalkontor, spaniens 4dje bank. Da immigrant rasismen. Man trodde helt enkelt inte att min fru hade nagra 100 000 sek pa banken som hon inte rort pa 10 ar. Bankboken var fortfarande i pesetas. Man helt enkelt vagrade ge henne pengarna. Jag foljde med henne till samma kontor och da rakar Vdn for banken vara min kund…. jag gav tjanstemannen totalt 10 sekunder att losa detta viftandes med hogste banchefens visitkort. Gissa om det loste sig snabbt.

    Tror mer diskriminationen a Brasilien ar fattiga/rika. Nar jag var fattig i Sverige svarade Gotabanken mig att jag fick inte oppna ett lonekonto for dom vander sig till en annan malgrupp. Under 90 talet.

  4. Henrik

    Visst är det så att klassfrågan också avgör diskrimineringen. Men inte enbart. En vit fattig i Brasilien behandlas ändå bättre än en svart fattig.

  5. Pingback : Det är i São Paulo det händer « Henrik Brandão Jönsson

Kommentera