Sverige allt mer likt Brasilien

SORGENFRI/SDS

Jag och min dotter bor på en av de vackraste gatorna i Rio de Janeiro. Den är kantad av ståtliga palmer som reser sig likt tjugo meter höga tropiska raketer. Palmerna planterades i slutet av 1800-talet för att ge den brasilianska prinsessan Isabel skugga när hon lämnade slottet för att bada på stranden i Flamengo. Tack för det Isabel! Jag njuter varje dag när jag rör mig längs den kungliga palmallén.

En av mina favoritallér i Malmö är den som kantar cykelstigen längs Kaptensgatan. Palmerna är förvisso utbytta mot fem meter låga plataner som spretar likt vresiga tonåringar, men jag älskar ändå att cykla här. Under sommaren släpper de spetsiga löven genom strimmor av solljus som studsar på cyklisternas hjälmar som ett stroboskop. Det är först då jag brukar känna att jag är hemma igen när kommer under min årliga Skånesemester i augusti.

Sommarens premiärtur fick en oväntad överraskning. Just där Kaptensgatans cykelbana möter cykelbanorna från Kungsgatan och Storgatan hade gatukontoret grävt upp ena körfältet. Hålet var inhägnat av kraftiga träplankor i gult och rött. Det fanns inga pilar åt vilket håll cykeltrafiken skulle ledas om. Cyklisterna svängde hit och dit. För att inte prata om elsparkcyklarna. De for upp på gångbanan bland fotgängarna.

Jag tänkte att något akut måste ha hänt. Annars skulle inte gatukontoret ha grävt ett hål just i Malmös mest trafikerade cykelkorsning. Över tiotusen cyklister passerar här varje dag. Det visar den digitala pelare som Malmö stad satt upp i korsningen. Jag tänkte att hålet skulle fyllas igen nästa dag. Inte. Efter en månad hade hålet ännu inte asfalterats. Det enda som hände var att en dag utvidgade gatukontoret hålet till att utgöra cykelbanans båda körfält.

Jag tänkte att hålet måste ingå i en sketch till Dolda kameran. Någon filmade alla som krockade och flög som pilar över hålet. Eller var det kanske en aktion av cykelhjälmsföretaget Hövding som ville sälja fler airbagar?

När jag rullade vidare slog det mig hur lik min hemstad blivit Rio de Janeiro. I Rio kan gatukontoret ägna veckor åt att måla om ett övergångsställe eller byta ut kullersten mot asfalt. Först bryter man upp gatan och sätter upp stora skyltar som leder om trafiken. Sedan kan det ta en månad innan gatukontoret fullföljer arbetet. Men det är tyvärr inte bara gatukontoren som börjar likna varandra.

Tidigare stack Brasilien ut med sina utanförskapsområden, så kallade favelas. Nu har vi utanförskapsområden i de flesta svenska städer. I Brasilien har man hägnat in sjukhusen. Nu diskuteras frågan i Sverige. I Brasilien är eleverna dåliga på att fullfölja grundskolan. Nu ökar antalet elever som hoppar av i förtid i Sverige.

När jag flyttade till Rio för tjugo år sedan tyckte jag att Brasilien var Sveriges motsats. Jag såg det svenska samhället som en homogen kloss i jämförelse med det brokigt runda Brasilien. Jag hoppades att en dag skulle Brasilien hinna i kapp Sverige. Så har det inte blivit. I stället har det svenska samhället hunnit i kapp det brasilianska.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

PS. Här går det att se bild på cykelhålet. DS