»Återuppståndelsen«

På kyrkogården “Jardim do Eden” utanför Chapecó ligger en del av klubbens offer begravda.

När Chapecoenses plan störtade i Colombia var jag på Kuba och följde Fidel Castros aska genom ön. Klockan var knappt 04:00 på morgonen när SVT ringde och undrade om jag kunde kommentera olyckan. »Vilken olycka!?«, undrade jag. Att Fidel Castro gått bort 90 år gammal kunde väl knappast ses som en olycka. »Flygolyckan i Colombia. Chapecoense«, förtydligande reportern. Jag reste mig upp ur sängen på pensionatet i Santa Clara och insåg att det värsta tänkbara hade hänt. Jag ville slå på datorn och få all information, men den kubanska staten hade släckt ned internet i de städer där Castros aska passerade. Det enda jag fick ur mig till SVT var: »Herrejävlar – vilken katastrof«.

Chapecoenseolyckan är inte bara rekord i antalet omkomna. Den är också den värsta tragedi som drabbat en fotbollsklubb på väg till final. Om Chapecoense vunnit mot Pablo Escobars gamla klubb, Atlético Nacional i Medellín, hade det lilla okända laget från södra Brasilien blivit sydamerikanska cupmästare. Det skulle i så fall bli fotbollshistoria. Ingen annan klubb har gått från division fyra till att nå toppen på så kort tid. Historien om Chapecoense har förföljt mig ända sedan den natten i Santa Clara och först när jag fick uppdraget att skriva om tragedin i Offside kunde jag lämna den. Du som ännu inte läst mitt 20-sidiga reportage om hur Chapecoense mot alla odds lyckades återuppstå kan köpa tidningen här. Reportaget handlar bland annat om en hur en åldrad styrelseordförande missade flighten och tog på sig uppgiften att få klubben att flyga igen.