#7. – Portugal och avund
Nu har turen kommit till att visa några bilder från det avslutande kapitlet i Där solen aldrig går ned. Att lägga Portugal sist i boken var en tanke om att visa den särsilda ställning som råder i den lusofona världen. En bok om den anglofona eller frankofona världen hade med all säkert inletts med ett kapitel från Storbritannien eller Frankrike, inte med Nya Zeeland eller Elfensbenskusten. Den omvända maktfördelningen i den lusofona världen är något som fascinerar mig. Det finns ett fyrtiotal städer i Brasilien som är större än Lissabon. I Afrika är både Luanda och Maputo betydligt större. Makten sitter inte i Lissabon, även om många i den lusofona världen drömmer om att åka dit på semester. Håll till godo med några bilder som jag tog under arbetet med kapitlet.
Torget i Alfama där det judiska museet skulle byggas
Fastigheterna som hann rivas i Alfama för att bygga museet.
Parlamentarikern Beatriz Dias på Campo das Cebolas där monumentet över slavarna ska resas.
Bageriet på försvarets materialverk där Hub Beato ska ha sina kontor.
De gamla kakelungnarna ska vara kvar.
Den nedlagda korkfabriken som jag cyklade förbi i Beato.
