Ta seden dit man kommer

Läckerbitar från Amazonas

För några veckor sedan körde jag och min fotografkollega Anders Kristensson runt i Amazonas. Vi besökte bland annat indianby Lapetanha i delstaten Rondônia och sov i stråhydda med jordstampat golv. En dag tog indianerna ut oss på en vandring i regnskogen. Suruí-stammen njöt av att se oss stadsbor, klumpigt ta oss fram i deras skog. Efter ett tag böjde indianhövdingen sig ned och plockade upp några frön, stora som golfbollar, från en kokospalm. Han slog sönder ett frö med skaftet på sin kniv. Sex vita larver rullade ihop sig inuti. Hövdingen tog en och svalde. Sedan gav han en larv till var och en av indiankillarna. När han erbjöd Anders en larv, och han tackade ja, äcklades jag. Till vilket pris ska man behöva ta seden dit man kommer?

Sedan vändes blickarna mot mig. Ganska snabbt insåg jag att jag inte hade något val. Jag måste också äta en levande kokoslarv. För att inte klökningsreflexerna skulle sätta i gång bet jag direkt när larven började röra sig på tungan. En söt, kokossmakande kräm rann ut i munnen.

– Detta är något av det mest hälsosamma du kan äta. De här larverna är otroligt rika på glukos. Ett av de viktigaste kolhydrater som finns. En riktig energikälla, sa hövdingen.

Reportaget från byn kommer i sommar i Tidningen Vi.