Där Rio är som hetast

RIO DE JANEIRO/VAGABOND

Första gången jag hamnade i Lapa stack silikonhäckarna på stadsdelens berömda transvestiter långt ut i gatan. Kokainet kostade femtio kronor grammet och gick man så bara en gata fel var sannolikheten stor att man möttes av en revolvermynning. I dag är Lapa det hetaste utgångsdistriktet i hela Rio.

Stadsdelens bohembarer, sambahak, antikvitetsaffärer och motell har blivit sexmiljonerstadens lekplats.

— Kompis, vill du ha en chopp?

Servitören står på den slitna trottoaren längs Avenida Mêm de Sá med en bricka full av tulipanformade ölglas. Skummet från det brasilianska färskölet rinner över.

— Tudo mundo? Vill alla ha, frågar servitören och langar ut de kalla ölglasen i våra händer.

Att stå i Lapa och känna den varma kvällen rulla igång är något av det bästa man kan unna sig idag. Den gentrifiering som gjort Greenwich Village, Barrio Gótico, Bairro Alto, Prenzlauer Berg och Vesterbro till ledande bardistrikt är fortfarande i sin linda här. Inga transvestiter har körts bort, de tomma kåkarna erbjuder fortfarande hemliga technofester och priset för en gatu-caipirinha överstiger ännu inte tio kronor.

— Det är nu man ska hänga här. Nu är det äkta, säger Pedro Alameida, reklamare i Rio de Janeiro.

Tidigare gick han endast ut i Ipanema och Leblon, de chica stadsdelarna vid stränderna. Han hängde på Pizzeria Guanabara, Melt, Devassa och Esch Café. De klassiska, slätstrukna ställena för stadens bortskämda medelklass.

— Inte en överraskning så långt ögat kunde nå, säger han och kastar en blick mot en spontanfest som uppstått på trottoaren mitt emot.

Några musiker bankar samba och en av kvarterets mest charmerande transvestiter skakar takten med sin silikonstinna rumpa.

— Är hon inte läcker, säger Pedro.

Den finns en brasiliansk kultfilm från åttiotalet som mer än någon annan beskriver det första mötet med Rio de Janeiro. Filmen heter «Amado Amante», «Älskade älskare» och handlar om en familj som flyttar från en industristad utanför São Paulo till den förföriska kuststaden. Den befordrade pappan ska starta upp bolagets filial i Rio de Janeiro.

Inom loppet av en vecka har hans yngsta dotter älskat med en tjej för första gången, hans duktige son blivit av med svendomen och hans äldsta dotter besökt ett «motel». Han själv har haft sex med sin sekreterare, över skrivbordet, på kontoret och hans trogna hustru har hamnat hos grannen och skrikit av sig frustrationer som bara långa äktenskap kan skapa.

Filmen är vacker parodi på vad som skulle kunna översättas:

— Välkommen till Rio de Janeiro!

Första gången jag kom hit lärde jag mig kyssas på ett nytt sätt. Upptryckt mot en motorhuv bland kullerstensgränderna i Lapa gjorde min tunga erotiska konster som jag tidigare inte trodde var möjliga. «Jaså, kan man göra så här också», tänkte jag. Rio de Janeiro breddade mitt liv. Jag fick ett större register.

Våra tungor älskade.

Nu sex år senare är jag bosatt i Rio på heltid.

På de få åren jag bott här har det hänt mycket. Kokainkriget har intensifierats och lugnats. Just nu är det förvånansvärt lugnt. Den nya guvernören Sergio Cabral har anlitat samma colombianska säkerhetskonsulter som lyckades halvera brottsligheten i Bogotá på bara några år. Även en av männen som var med i den framgångsrika «noll toleranskampanjen» i New York är involverad i att åter göra Rio till en säkrare stad. Ett av tecknen till att det faktiskt går åt rätt håll är just förändringen av stadsdelen Lapa.

På åttiotalet tömdes Rios centrum när kriminaliteten ökade och säkerhetsbegreppet började ta över medelklassens sinnen. Staden tappades årligen på tusentals paranoida invånare som stack österut till nybyggda «gated communities» i Barra da Tijuca – fyra mil från Rios centrum. Den åderlåtningen har äntligen fått sitt stopp.

Nu börjar invånarna flytta tillbaks till centrum. Förra året köpte en byggentreprenör ett övergivet bryggeri i Lapa och fick plötsligt 12 000 kvadratmeter till sitt förfogande mitt i den före detta nedgångna stadsdelen. Arkitekten Michel de Fournier, som tidigare gjort om SoHo i New York, ritade «Cores da Lapa», «Lapas färger» – ett bostadskvarter med samma komfort som Barra da Tijuca, fast mitt i syndens näste.

De 688 lägenheterna sålde slut på mindre än två timmar.

— Jag har ställt mig i kö på en tvåa här, säger reklamaren Pedro och betalar sin nota.

— Tänk dig att bo mitt i detta!

Vi springer in på «Estrela da Lapa», den mest exklusiva nattklubben i kvarteret. Publiken är lika vit och medelklassig som i Ipanema och Leblon. Det här är deras ställe. Bandet är bra och drinkarna serveras med perfektion. Men för att vara Lapa är det för sterilt. Jag tar i stället vårt lilla gäng och försvinner till «Clube dos Democráticos».

Klubben bildades 1867 av portugisiska arbetare. Fläktarna i taket ser ut att vara från samma århundrade. På scen sitter åtta gubbar på rad, i vita kostymer och spelar «samba de raiz», ursprungssamban. En vacker mulatt sjunger «não deixa o samba morrer», låt inte samban dö. Servitörerna har flyga och väst, ölen säljs över disk (med isen klistrad på de stora ölflaskorna) och caipirinhan kommer välpressad i plastmuggar.

— Vill du dansa?

En ung teaterhögskoleelev försöker förföra min kompis. Hon snurrar runt på dansgolvet framför honom och frestar honom att slappna av. Det går inte riktigt. Lederna är stelfrusna. Han måste helt klart ha en caipirinha till. När den runnit ned i hans ben svänger paret över den slitna parketten med förväntansfulla leenden på läpparna.

Dagens efter blir det brunch i Santa Teresa.

Stadsdelen ligger precis ovanför Lapa och hade det inte varit för alla rånen längs gatorna uppför kullen hade vi inte behövt ta spårvagnen. Men vi gör det, för säkerhetsskull. Det är dessutom roligare. Spårvagnen i Santa Teresa är det enda minnet från när engelsmännen försökte sig på att industrialisera Rio de Janeiro i början av 1900-talet.

På Bar Mineiro har stadsdelens bohemer samlats. Många av ansiktena känns igen från gårdagens fredagskväll i Lapa. Köket serverar «carne seca com aipim frito», torkat kött med friterade mandiokrötter» och vi häller på den starka chilioljan. Sakta vaknar vi till liv efter den heta natten på den demokratiska klubben i Lapa. Klockan är bara två på eftermiddagen men vi känner att det är dags.

Vi beställer in en kall «Bohemia» och skålar med våra bordsgrannar.

Det är så här Rio de Janeiro ska avnjutas. I lugn och ro, långt bortom dekadenta Copacabana eller urvattnade Ipanema.

HENRIK JÖNSSON

2007-01-10

GUIDE

Resa dit

Iberia och Air France brukar ha de billigaste biljetterna från Arlanda, Landvetter eller Kastrup till Rio de Janeiro. En tur och retur ligger som lägst på 7 100 kr, inklusive skatter. Betalar man lite mer kan man åka med portugisiska TAP och få en gratis övernattning i Lissabon. Det brasilianska bolaget Varig har gått i konkurs och är inte längre att lita på. www.inca.se

Resa runt

Metrosystemet är numera utbyggt med busslinjer. Genom att köpa en kombinerad metro- och bussbiljett tar du dig överallt i stan. Det vanliga bussystemet är krångligare (och utan luftkonditionering). Taxi är fortfarande billigt. En resan från Copacabana till centrum går på 60 kr. Hyrbil i Rio är inget att rekommendera såvida du inte ska ge dig ut från stan.

Bo

De billigaste och bästa pensionaten finns i Catete, Flamengo och Santa Teresa. I Catete är Hotel Imperial ett bra, trestjärnigt hotell med pool. Från 350 kr per natt i dubbelrum. www.imperialhotel.com.br.

Hotel Paysandu i Flamengo är charmigare. Rum från 300 kr. www.paysanduhotel.com.br I Santa Teresa finns ett antal «pousadas» att välja mellan. Den mest populära är backpackerstället Rio Hostel. En plats i sovsal kostar 125 kr/natt. Ett eget dubbelrum kostar 400 kr. www.riohostel.com. Den mysigare herrgården Solar de Santa erbjuder exklusivt boende i designat, kolonialhus med utsikt över bukten. Ett dubbelrum från 450 kr. www.solardesanta.com Den senaste trenden bland européer som vill komma nära Rios dynamik är att bo i en favela. The Maze är ett trevligt hostel i den säkra favelan Tavares Bastos som ligger ovanför stadsdelen Catete. En engelsk konstnär har byggt en labyrint av rum som han hyr ut för 170 kr natten. Rua Tavares Bastos 414, hus 66. Fråga efter «Casa do Bobi». Vill man bo närmare stränderna i Copacabana och Ipanema är det bästa alternativet att hyra en lägenhet. Ett företag att rekommendera är Alex Rio Flat. Han hyr ut ettor från 280 kr om dagen och hämtar sina gäster på flygplatsen, www.alexrioflats.com. AE Riorentals hyr även ut större lägenheter, upp till fyra rum där vissa har takterass. www.ae-riorentals.com En tvåa kostar från 500 kr om dagen. Minimum att hyra är tre dagar. Hyr man för en vecka i taget blir priset lägre.

Äta

De flesta restauranger är ganska konservativa och har nästan identiska menyer. Vill man uppleva spännande gastronomi får man åka till São Paulo. Å andra sidan äter man aldrig dåligt i Rio. I Santa Teresa är fiskrestaurangen Sobrenatural fortfarande en av de bättre. Även nya Espírito Santo är bra. I Lapa är Nova Capela och lyxpizzerian Encontro på Avenida Mêm de Sá utmärkta matställen innan man går ut. Vill man ha kött ska man gå till den galiciska restaurangen Majórica i Flamengo. Skivad, mör «picanha», till hyfsat pris. Snoffsig mat får man på Zuka i Leblon, Rua Días Ferreira 233 eller nya, fräscha Nanquim på Rua Jardim Botânico 644.

Nöjen

Den portugisiska baren Taberna do Juca är en bra utgångspunkt i Lapa. Ligger på Avenida Mêm de Sá 65. Bästa sambabar är Carioca da Gema, som ligger på samma gata, nummer 96. Alltid långa köer om helgerna. Häftigaste dansstället är Clube dos Democráticos på Rua do Riachuelo 91. När fredagskvällen är sen ska man ta sig till hörnan vid akvedukten Arcos da Lapa. Här vid Bar Arnaldo på Rua Joaquim da Silva händer det alltid något kul. Bästa gringobaren är Punto Latino på Avenida Mêm de Sá 35. Snuskigare och hetare än så här blir inte en salsabar. Vill man dansa forró ska man våga sig in på Asa Branca längre ned på samma gata. Osmaklig inredning, men alltid fullt ös.

Stränder

Bästa stranden är Ipanema i höjd med badstationen Posto 9. Här träffas en härlig blandning av människor. Tittar man åt vänster vid Posto 8 är publiken mer GLS och tittar man åt höger vid Posto 10 är det lite chicare publik. Bästa barnstranden är Leme till vänster om Copacabana där vågorna är mindre.

Sevärdheter

Centro Cultural Banco do Brasil har de bästa utställningarna i stan. Även det moderna konstmuseet MAM är bra. Men de riktiga sevärdheterna är naturen. En dag i den botaniska trädgården, Jardim Botânico eller i Parque Lage, som ligger bredvid, är skön avkoppling. Gott om apor i träden. Även Paineiras som ligger i anknytning till Jesusberget Corcovado är en härlig söndagsutflykt. En tur i en favela kan också vara intressant. Bästa arrangören är www.favelatour.com.br.

Internet

www.lanalapa.com.br har all info om barer, antikvitetsmarknader och konserter i Lapa.

www.rioforpartiers.com har tips för alla vilsna gringos som vill ut och festa.

Guider

Lonely Planets guide till Rio de Janeiro täcker in det mesta.

Mer att läsa

«Berenice procura» är en häftig kriminalroman, som utspelar sig i Copacabanas undrevärld, skriven av Brasiliens Henning Mankell, Luiz Alfredo Garcia-Roza. Annars är Paulo Lins bok «Guds stad» (Tranan), en härlig men skrämmande berättelse om villkoren i stadens

favelor.

Missa gärna: De jobbiga taxichaffisarna som rycker i en redan på ankomstterminalen vid den internationella flygplatsen. Skit i dem och gå ut på gatan och ta en vanlig, gul taxibil, som kör på taxameter. Halva priset.

Missa inte: Frukosten i Parque Lage. Den bästa i Rio. Stadens konsthögskola öppnar upp för allmänheten och serverar frukost mellan 09.00 till 13.00 på helgerna.

Vagabond-snabbfakta

Rio de Janeiro

Riktnummer: 21

Invånarantal: Sex miljoner

Visum: Nej

Regnperiod: juni till augusti är vinter i Rio med lite ostadigt väder och temperaturen ned mot 20 grader. Annars är det mest solsken. Under högsommaren, jan- mars, kan det ibland bli 40 grader varmt.

Högsäsong: December till februari

Bäst tid att resa: Året runt

Valuta: Real, en real är 3,4 kr.

Tidsskillnad: – 3 timmar när Sverige har vintertid och Brasilien sommartid. Annars -5.

Karnevalen

De senaste åren har gatukarnevalen kommit tillbaka till Rio de Janeiro. Att köpa dyra biljetter för att kolla karnevalsparaden på Sambódromo är onödigt och görs endast av specialintresserade eller pensionärsturister. Gatukarnevalen är gratis och pågår under hela festhögtiden på olika ställen i stan. Ett av de bästa karnevalstågen är «Escravos da Mauá» som utgår från Praça Mauá i centrum på torsdagen innan karnevalen. På fredagen är det «Carmelitas» i Santa Teresa som gäller. På lördagen är det «Bola Preta». På söndagen får man absolut inte missa «Simpatia é quase amor», ett garanterat tokigt karnevalståg som paraderar längs med strandpromenaden från Ipanema till Leblon.

2007 inleds karnevalen officiellt fredagen den 16:e och avslutas onsdagen den 21:e februari. Men i praktiken börjar O Carnaval redan i början av februari och pågår till första helgen i mars.

HENRIK JÖNSSON