11
aug
2020
Bilden är tagen utanför det före detta ungkarlshotellet Santa Teresa i Rio av Dado Galdieri

“Där solen aldrig går ned” – genom nålsögat

När jag började arbeta med Där solen aldrig går ned hävdade flera kollegor att ingen ville läsa om arvet efter den portugisiska kolonialismen. Det kändes tråkigt att höra, men faktum var att det sporrade mig. Jag tänkte att jag ska fanimej skriva om den lusofona världen på ett sätt som gör den intressant för alla. På många sätt känns det som om jag har lyckats. Första dagen gick boken rakt in på Bokus topplista och nådde en vecka senare första platsen. När jag sedan fick en fin recension i Svenska Dagbladet av författaren Fredrik Sjöberg förstod jag att bokens innehåll gått hem. Vad som gör mig ännu gladare är att Sydsvenskan – där jag började min journalistiska bana för 27 år sedan – bad akademiledamoten Per Wästberg att recensera den. Han är en av få svenska författare som har egna erfarenheter av den portugisiska kolonialismen – han var en av de första västerländska skribenter att träffa den moçambikiska frihetsrörelsen Frelimo och var med när portugiserna flydde Angola efter Nejlikerevolutionen. I Portugal fängslades han och utvisades för att han skrivit om regimens tvångsarbete i Moçambique. Den finns alltid en risk när en sådan erfaren författare, som skrivit ett 70-tal böcker och skrifter, ger sig an ens verk. Minsta fel kan fälla hela boken. Jag klarade nålsögat. Wästberg skriver bland annat att “Brandão Jönsson slösar med oväntade upplysningar, skriver lättläst och personligt, det går undan. Det känns som Jorden runt på 80 dagar”. Så glad – och lättad – över detta varma mottagande.

Bilden är tagen utanför det före detta ungkarlshotellet Santa Teresa i Rio av Dado Galdieri

Kommentera