“Där solen aldrig går ned” – genom nålsögat
När jag började arbeta med Där solen aldrig går ned hävdade flera kollegor att ingen ville läsa om arvet efter den portugisiska kolonialismen. Det kändes tråkigt att höra, men faktum var att det sporrade mig. Jag tänkte att jag ska fanimej skriva om den lusofona världen på ett sätt som gör den intressant för alla. På många sätt känns det som om jag har lyckats. Första dagen gick boken rakt in på Bokus topplista och nådde en vecka senare första platsen. När jag sedan fick en fin recension i Svenska Dagbladet av författaren Fredrik Sjöberg förstod jag att bokens innehåll gått hem. Vad som gör mig ännu gladare är att Sydsvenskan – där jag började min journalistiska bana för 27 år sedan – bad akademiledamoten Per Wästberg att recensera den. Han är en av få svenska författare som har egna erfarenheter av den portugisiska kolonialismen – han var en av de första västerländska skribenter att träffa den moçambikiska frihetsrörelsen Frelimo och var med när portugiserna flydde Angola efter Nejlikerevolutionen. I Portugal fängslades han och utvisades för att han skrivit om regimens tvångsarbete i Moçambique. Den finns alltid en risk när en sådan erfaren författare, som skrivit ett 70-tal böcker och skrifter, ger sig an ens verk. Minsta fel kan fälla hela boken. Jag klarade nålsögat. Wästberg skriver bland annat att “Brandão Jönsson slösar med oväntade upplysningar, skriver lättläst och personligt, det går undan. Det känns som Jorden runt på 80 dagar”. Så glad – och lättad – över detta varma mottagande.

Fantastiskt bok, tack för att du skrev den.
Så kul att höra! Tack för att det läste.
Håller med både Wästberg och Agneta (ovan). Det går undan. Från Macao till Timor Leste på några sekunder. Fick pausa där och tänka efter var jag, genom dina ögon och tankar, varit någonstans. Tänkte på portugisiska språket som du på nåt sätt inför i mitt huvud genom personnamn, platser och maträtter. Jag önskar att jag hade kunnat läsa din bok innan min resa till Goa, men det gick inte för den var inte skriven för 11 år sedan. ”Oväntade upplysningar” skrev tydligen Wästberg. Att ordet för det kinesiska språket Mandarin kom från portugiserna var en fascinerande överraskning och jag undrar vad för fler ord som kan dyka upp som en oväntad upplysning. Macao verkar vara den där superkapitalistiska (mar)drömmen. Huga. Guinea-Bissau blir intressant att läsa om, så jag hopppas på detta i din nästa bok. Min far besökte landet omedelbart efter befrielsen 1973, eller kanske en bit in på 74. Och Guinea har jag besökt för inte så länge sedan. Sett kinesers framfart i i en flod där de tog all fisk. Boffa bodde vi i. Den orten har en jätte-teater som pilgrimsmål för kristna. Nu är jag glad att jag har några dagar till på denna bok, fast 80 tar de inte.
Härligt att höra att du gillade boken, Holger! Blir avundsjuk på din resa till Guinea-Conacry. Kanske kan jag unna mig en tur dit när jag ändå är i Bissau, men antagligen är vägen usel. Vet du något om hur det är att ta sig mellan Bissau och Conackry över land?
Lyssnat på boken. Väldigt intressant och bra bok
Tack Lena!