4
mar
2010

De känner sig övergivna

Pappan i familjen är svetsare och är på jakt efter mat. Sönerna vakar hemmet med mamma.

TALCAHUANO/SDS

Det råder kaos i Talcahuno. Hamnstaden drabbades hårt av jordbävningen och tsunamin efteråt. Men hit har myndigheternas hjälp inte nått.

Folk springer längs huvudgatan i panik, i skräck för en ny tsunami eller en ny plundringsvåg. Brandbilar och polispatruller kör runt och försöker lugna invånarna.

— Det kommer ingen tsunami! Det kommer ingen tsunami!

Men det kvittar vad de säger. Invånarna i Talcahuano, Chiles största hamnstad som ligger intill miljonstaden Concepción, lyssnar inte. Vid jordbävningen i lördags var det Talcahuano som drabbades hårdast, med en tsunamivåg på åtta till tio meter. Hela centrum förstördes och vatten sköljde över staden flera kilometer in från kusten.

På onsdagen springer folk i panik genom staden och bilar kör på fel sida av körbanan.

— En ny våg är på väg. En ny våg är på väg, skriker en skräckslagen kvinna som springer mellan bilarna mot den höga kullen Nueva Los Lobos, där de fattigaste bor.

Vi följer strömmen uppåt. Här, högt över havet är det tryggare, men paniken är den samma. Bristen på livsmedel och mediciner gör att invånarna står längs vägen upp för kullen och ber om hjälp.

—  Snälla, snälla. Ni måste berätta att vi finns. Vi har inget. Maten är slut och vattnet, säger Marcela Villa, sjuksköterska på vårdcentralen i den fattiga hamnstaden.

Ännu fyra dagar efter jordbävningen i lördags har myndigheterna inte nått fram med sitt räddningsmanskap.

— Alla är i Concepción. Ingen bryr sig om oss. Ändå är det vi som drabbats värst.

Vi fortsätter kullen upp. Claudia Córdoba, 29 år, står med sina tre barn runt benen.

— Snälla, berätta att vi är i nöd. Ingen hjälp har nått oss, säger hon.

Vi går in i hennes hus. Det är byggt av trä. Taket har trillat genom. Väggen är sprucken. Hon visar dubbelsängen i sovrummet där hela familjen bor.

— Vi är övergivna. Ingen tittar åt oss. De har satt in alla resurser mot plundringsvågen i Concepción.

Hon vädjar till oss att berätta för chilenska myndigheter att de behöver hjälp. Medan vatten och mat börjat delas ut i miljonstaden Concepción har Talcahuano, som är betydligt mer drabbat, inte fått något. Hamnstaden har inte heller klarat sig undan plundringsvågen.

— I går körde gäng omkring i pick up-jeepar och länsade hus efter hus. Min man och barnen fick vaka hela natten.

Tioåriga Carlos sträcker sig bakom soffan och tar fram ett luftgevär.

— Jag satt hela natten med pappa och riktade geväret mot gatan. För att skrämmas. Vi har inte ens några skott. Vi sköt bara luft. Men ljudet skrämde, säger Carlos.

Hans mamma kan inte hålla tårarna tillbaka.

— Vi är en fattig familj. Vi har inget att ta. Vi har inget. Titta, säger hon och sveper handen över vardagsrummet.

Väggarna är av plywood. Taket är av korrugerad plåt. En söndrig soffa står i ena hörnan. Det finns inte mycket mer. Familjen har inte ens en TV.

— Hade de stulit av de rika hade jag kanske förstått det. Men vi, vi som redan är på botten. Varför ska de ge sig på oss?

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

Kommentera