Fantasiön är som Malmö

I Plano Piloto bor det 250 000 personer

Den senaste veckan har jag varit i Brasilia. Det är första gången jag är tillbaka sedan jag skrev klart Fantasiön i december 2009. Tanken var att jag skulle följt femtioårsjubileet den 21 april på plats, men festligheterna ställdes in för att guvernören fängslats. Först nu kan jag gå omkring i femtioåringen och känna på henne. Och jag blir glad. Brasilia är en unik stad. Den ligger där på savannen som ett bevis för att det inte går att bygga bort människan.

I går kväll hamnade jag på Valentina i norra bostadsvingen, SQN 214, efter att ha varit på teaterpremiär i Taguatinga. Det var då det slog mig. Brasilia påminner om Malmö, min gamla hemstad. Brasilia är varken en storstad eller småstad. Den befinner sig i periferin till de riktiga storstäderna och kulturlivet är uppdelat som i mindre städer. Det finns En teaterregissör, En känd musiker, En känd filmregissör. Staden är inte större än att kulturlivet kan samlas på ett fåtal platser, och där sitter alla. Som på Brogatan. Kanske är det därför jag trivts så i Brasilia. Jag har känt igen mig.