Futuristiskt mitt i öknen

BRASÍLIA/SDS

Tre år och fem månader tog det att bygga den strikt planerade huvudstaden. Brasília är känt som ett arkitektoniskt mästerverk. Kritikerna menar att staden saknar liv.

Allting började med en fråga. Tjugoåttaårige Toniquinho tittade på klockan och undrade när presidentkandidaten skulle dyka upp. För första gången i Jataís historia skulle samhället med tiotusen invånare få besök av en kandidat till presidentposten. Folksamlingen stod med sina paraply vid torget och väntade medan en DC3:a landade på den ödsliga savannen i Brasiliens inland.

Det var den 4 april 1955 och ösregnet tvingade lanseringen av valkampanjen att flytta in till en bilverkstad. Den välklädde presidentkandidaten klev upp på ett lastbilsflak, rättade till slipsen och höll ett eldigt tal kring de trettio punkter han satt upp för att industrialisera landet. Han avslutade med att höra om det var någon som ville fråga om något.

Folksamlingen skruvade på sig.

— Är det verkligen ingen som vill fråga om något, upprepade

kandidaten som valt att inleda sin valkampanj i ensliga Jataí eftersom hans parti vid förra valet fick hundra procent av stadens röster.

Toniquinho sträckte upp ett finger i luften.

— Jo, herrn, ni säger att ni rigoröst ska följa konstitutionen om ni blir vald. Då undrar jag om ni även i praktiken kommer att följa paragrafen som säger att huvudstaden ska flyttas till savannen?

Juscelino Kubitschek tog ett steg tillbaka och tittade mot sina rådgivare. En nästan tvåhundra år gammal strategisk kolonialtanke om att flytta huvudstaden från kusten till inlandet hade väckts till liv. Rådgivarna stirrade ned i marken. Att rubba regeringen från det ljuva Rio de Janeiro, landets enda internationellt kända stad, var inget man pratade högt om under femtiotalets bossnovavåg i Brasilien.

Kubitschek vände sig om igen, harklade sig och fäste blicken på den unge Toniquinho.

— Jag har precis lovat att jag ska följa författningen och ser ingen anledning att förbise något. Om jag blir vald kommer jag att bygga den nya huvudstaden och se till att regeringen flyttar dit.

Ett jubel utbröt.

Fem år senare, den 21 april 1960, stod vår tids mest häpnadsväckande modernistiska monument klar på en rödbränd, folktom savann, tusen kilometer från havet. Brasiliens futuristiska huvudstad Brasília var invigd.

På onsdag är det femtio år sedan den första byggnaden blev färdig i den minutiöst planerade staden, en grundskola till ingenjörernas barn. Den svenske arkitekten Frank Svensson minns det slitsamma arbetet med att få Brasília klar i tid. Han tjänstgjorde vid Oscar Niemeyers provisoriska arkitektkontor mitt på världens största savann.

— Det var torrt och varmt. Det fanns ingen skugga. Varje dag inledde vi arbetet med att gå genom ritningarna i baracken och sedan gå ut och följa bygget på plats. Det var en enorm hets, berättar Frank Svensson för Sydsvenskan.

Han hade som enda utlänning lyckats få praktisera under den brasilianske modernisten eftersom han gick på arkitekthögskolan i Belo Horizonte, den närmsta storstaden 72 mil söder om platsen där framtiden skulle uppstå.

— Vi visste att Niemeyer övernattade på ett hotell i staden när han reste mellan Rio de Janeiro och Brasília i sin Saab. En dag gick jag och några kursare dit och frågade om vi inte fick praktisera vid bygget. Oscar gillade idén. Han ville engagera så många brasilianska arkitekter som möjligt i projektet. För honom var Brasília den stora brytningen från kolonialismen, berättar Frank Svensson som växt upp i Brasilien med sin pingstmissionerande föräldrar från Mölndal.

När huvudstaden blev klar flyttade Svensson dit och blev senare arkitekturlärare vid det federala universitetet.

— Brasília var något nytt. Man ville skapa en ny människa. Ett nytt sätt att bo och leva på. Jag vet att mycket inte blev som det var tänkt. Men tanken var god, säger han och går ut på sin grönskande balkong i trevåningshuset i den norra bostadsvingen.

— Se här hur de glasat in sina balkonger och hägnat in porthusen. Enligt planen skulle allt vara öppet, berättar den i dag 73-årige arkitekten som även undervisat på Chalmers i Göteborg.

Faktum är att det arkitektoniska mästerverket Brasília ständigt är utsatt för kritik. Ledande internationella arkitekter har kallat det monumentala bygget för «Modernismens gravsten».

En av Brasílias främsta kritiker är den brasilianske poeten Nicolas Behr. Han kom till huvudstaden i slutet av sjuttiotalet från ett skyddat liv på en farm i inlandet. Han var arton år och revolterade mot det planerade och strukturerade livet. I dag, nästan femtio år efter stadens grundande, menar han att Brasília slutligen hittat sin form på grund av att invånarna lärt sig övervinna det strikt planerade.

— Kom här ska jag visa dig, säger han och hoppar in i sin Nissanjeep.

Vi glider genom den världsarvsmärkta staden och passerar hotellsektorn, banksektorn och den sterila nöjessektorn. När vi kommer ut på den norra vingen breder bostadsagglomeraten ut sig med sina karakteristiska block om vardera åtta sexvåningshus i vinkel. Det påminner om Vällingby.

Mellan kvarter SQN 409 och SQN 410 har ett trendigt, men illegalt soppkök uppstått. Tio små bord med röda lyktor och några ångande grytor.

— Folk lider av att inte ha några mötesplatser. Det finns inga stråk. Inga möten. Inga trottoarer. Det går inte att mötas i Brasília, säger den prisbelönte poeten och beställer in en krämig bönsoppa med koriander.

Ägarinnan sätter sig ned och rättar till duken på bordet.

— Vi var bara så jäkla trötta på all organisation. Det behövs lite civil olydnad också. Kommer tillståndsmyndigheten på besök så packar vi bara ihop. Allt går att fälla ned på tio minuter, ler Ana Luzia som driver «Espaço Cultural Caldo Fino».

Vid betongbusstationen i hjärtat av «framtidens huvudstad» ligger byggnaderna som varje månad får hundratals arkitekter och designintresserade från hela världen att turista i Brasília. Hur många planerade huvudstäder det än byggts i världen finns det ingen som Brasiliens huvudstad. Stadsplanen är formad som ett flygplan där den sexfiliga paradavenyn, «monumental axeln», med sjutton identiska departementsbyggnader, utgör flygplanskroppen.

Cockpiten ligger nedför backen. Här reser sig nationalkongressens tvillingskrapor och de byggnader som betongarkitekten Oscar Niemeyer är mest nöjd med. Den bländvita kupolen som hyser senaten och den upp och nedvända skålen som huserar andra kammaren. Bortom kongressen ligger högsta domstolen, utrikesdepartementet och justitiedepartementen.

Piloten sitter vid torget i presidentpalatset «Planalto».

Den vita byggnaden i glas är ett elegant verk med höga valv som omges av en bassäng där palatset kan spegla sig. När den belgiske serietecknaren Hergé tecknade «Tintin hos gerillan» placerade han Niemeyers skapelse mitt i den påhittade huvudstaden Tapiocapolis där den korrupte generalen Tapioca styrde.

— Från början fanns det ingen bassäng runt byggnaden. Den kom dit efter att en busschaufför kört rakt in i palatset. Han hade tröttnat på den korrupta regeringen, skrattar souvernirförsäljaren Argemiro som säljer Kubitscheknålar på torget utanför för fem kronor styck.

Juscelino Kubitschek hyllas i dag som landsfader efter att han såg till att konstruktionen av den nya huvudstaden gjordes på rekordtiden tre år och 5 månader. Nu är det världsrekordet slagit. Förra året invigdes Naypyidaw i den burmesiska djungeln. Militärjuntan i Burma sägs ha uppfört «konungarnas boning», landets nya huvudstad, på mindre än två år.

Nästa land på tur att tämja tropikernas spretighet med utopisk stadsplanering är Angola. Landets härskare, presidenten José Eduardo dos Santos, har varit i Rio de Janeiro och frågat den i dag 99-årige Oscar Niemeyer om han vill projektera staden som ska avlösa det sorgset slitna Luanda. Han har tackat ja, men frågan är om han hinner. I december fyller en av världens främsta arkitekter hundra år.

Niemeyers senaste skapelser går i stället att bevittna i Brasília. I december förra året invigde han två nya byggnader på departementsesplanaden i flygplanskroppen. Huvudstadens konstmuseum, som är formad som en gigantisk rymdfarkost, och Brasiliens nya nationalbibliotek, som breder ut sig som en vit koloss framför den världsarvsmärkta katedralen.

Konstmuseet har redan haft sin första utställning medan Nationalbiblioteket ännu inte har öppnat. Det finns inga böcker. Fortfarande femtio år efter att Rio de Janeiro förlorade sin huvudstadsstatus är stämningen ansträngd mellan städerna. Det gamla ståtliga Nationalbiblioteket, som uppfördes i Rio de Janeiros centrum 1810, vägrar att sända upp böckerna.

— Det är löjligt som de bråkar, säger en av säkerhetsvakterna som dagligen bevakar det tomma nationalbiblioteket.

Hans främsta uppgift är att se till att ingen klottrar ned den bländvita byggnaden med graffiti.

— Någon har utlöst en graffititävling på internet om vem som först lyckas klottra ned fasaden. Om nätter tvingas vi vara fyra vakter som patrullerar, skrattar han.

Tjugotvå mil väster om Brasília ligger Goiânia, en annan planerad miljonstad. I hörnet mellan nionde och andra gatan reser sig ett modernt höghus med tjugo våningar. På trettonde våningen öppnar en 82-årig man dörren. Han är välklädd och har vattenkammat håret i en sidbena. Mannen som förändrade den brasilianska historien med en enda enkel fråga går in på sitt kontor.

Väggarna är täckta av affischer på Juscelino Kubitschek.

— Vill du jag ska dedicera fotot till dig?

Toniquinho sätter sig ned framför sin Remington och hamrar in en dedikation på baksidan av fotot som togs vid valmötet i Jataí 1955. Hans liv är märkt av frågan som rullade igång skapandet av världens märkligaste huvudstad.

Jag undrar vad han tycker om resultatet.

— Jo, men herre Gud, så fint det blev.

HENRIK JÖNSSON

2007-10-14

FAKTA

Invånare: Brasília har idag cirka två och en halv miljon invånare. Merparten bor i de så kallade satellitstäderna som i dag vuxit sig tio gånger större än den själva planerade huvudstaden, Plano piloto. Inkomsten per capita är den högsta i Brasilien och mäter man endast inkomsterna i Plano Piloto är Brasília den mest förmögna huvudstaden på den amerikanska kontinenten.

Att resa dit: Det enda europeiska flygbolag som har en direktflight till Brasília är portugisiska TAP som flyger varje dag från Lissabon. En tur och retur går på ungefär 8 000 kronor. Brasilianska TAM flyger från Kastrup via Paris till São Paulo eller Rio de Janeiro, därifrån man får ta ett inrikesflyg. Kostar från 6 500 kronor tur och retur. Köper man en tur och retur med TAM kan man även få lösa ett förmånligt flygpass som ger fem olika inrikesresor i Brasilien.

Att bo: I södra hotellsektorn finns det många hotell att välja mellan. Fyrstjärniga Tryp Brasil 21 är ett modernt ställe som ligger i närheten till shoppingcentret Pátio Brasil. Kostar ungefär 700 kronor för ett dubbelrum. Om helgerna är det halva priset. Adress: SHS Quadra 6, block 6. Ett enklare hotel är klassiska Bristol Hotel. En natt kostar ungefär 500 kronor. Hälften på helger när alla lobbisterna åkt hem. Adress: SHS Quadra 4, block F.

Att ta sig fram: Det är inte lönt att hyra bil i Brasília. Det krävs minst en veckas körande för att förstå logiken i Lúcio Costas vägsystem och lära sig hur man kommer till stadens olika sektorer. Men när man väl lärt sig är det omöjligt att köra fel. Det bästa en turist gör är att åka taxi eller trängas på någon av minibussarna som skyfflar runt tjänstefolket i huvudstaden.

Att se: Den vackra (men korrumperade) kongressen, visningar varje hel och halvtimme. Katedralen, som ligger halvt underjord och är ritad av ateisten Oscar Niemeyer. Utrikesdepartementet, som med sitt lyckade möte mellan modernism och luftig renässansarkitektur är en njutning att betrakta. Moderna konstmuséet, som kanske blir Niemeyers sista skapelse, och inte minst presidentpalatset «Planalto» som är öppet för visningar om tisdagar.

Nöje: I och med att statsstjänstemännens lönenivå ligger mer än tio gånger över genomsnittet i Brasilien finns det gott om exklusiva restauranger och barer att ösla pengarna på. En av de klassiska restaurangerna är Piantella i kvarter 202 i södra vingen. Här sitter senatorer och låter sig mutas över italiensk sofistikerad mat. Den mest populära baren i huvudstaden är Bar Brasília och ligger också i södra vingen, adress: W3 Sul, quadra 506, block A, butik 15-A. Vill man komma i kontakt med avantgardefolket ska man åka till Beirute, stadens vattenhål för de många artiserna som valt att bosätta sig i Brasília. SCLS 109, block A.

Andra nybyggda huvudstäder:

Washington DC, huvudstad i USA, byggd kring 1900, stadsarkitetekt Pierre l’Enfants.

Varför: En politisk kompromiss mellan nord- och sydstaterna.

Canberra, huvudstad i Australien, invigd 1923, arkitekt Walter Burley Griffin.

Varför: För att stävja rivaliteten mellan Sydney och Melbourne om vilken stad som skulle bli huvudstad i det autraliska samväldet.

Islamabad, huvudstad i Pakistan, byggd kring 1960, av det grekiska arkitektkontoret Doxiadis Associates.

Varför: För att undvika risken för indiska angrepp på hamnstaden Karachi valde regeringen att flytta till ett bergigt, svåråtkomligt område i inlandet.

Chandigarh, provinshuvudstad för Punjab och Harayana, Indien, invigd 1966, arkitekt Le Corbusier

Varför: För att ersätta Lahore, den gamla provinshuvudstaden i Punjab, som tillföll Pakistan 1947 och för att bryta mot de gamla traditionerna i regionen.

Abuja, huvudstad i Nigeria, invigd 1991, arkitekt Lúcio Costa (som även gjorde Brasílias egensinniga stadsplanering)

Varför: För att undvika etniska och religiösa splittringar i Afrikas största land.

Astana, huvudstad i Kazakstan, invigd 1997, arkitekt president Nazarbajev.

Varför: För att komma längre bort från den kinesiska gränsen

Naypyidaw, huvudstad i Burma, invigd 2006, arkitekt diktator Than Shwe

Varför: För att diktatorns astrolog ansåg det ge honom tur i det fortsatta styret.