I Rio går det inte att boka bord

RIO DE JANEIRO/SDS

Det går inte att boka bord på restaurang i Rio. Det beror inte på att restaurangerna är så populära att de alltid är fullbokade. Huvudanledningen är att restaurangerna inte litar på att den som bokat ett bord kommer att dyka upp.

Riobon, som populärt kallas carioca, har svårt att hålla tider. Toleransen för att komma försent, utan att behöva presentera en ursäkt, är tre timmar. Om det börjar regna behöver man inte ens säga ifrån. Då är det underförstått att det som bestämts inte längre gäller. I Rio är allting flytande. Man anses tråkig om man planerar för mycket i förväg. Det mesta ska hållas öppet in i sista sekund. Ingen binder sig förrän den står på altaret.

För restaurangägarna innebär det att den som bokat ett bord sällan dyker upp. Det kommer nästan alltid något annat i vägen. För att få bord måste man i stället dyka upp personligen, sätta upp sig på en kölista och vänta tills ett bord blir ledigt.

För att undvika att gästerna inte blir vrånga har restaurangerna skapat särskilda kösystem med väntrum eller barer på trottoaren där gästerna kan få sig något att dricka och äta medan de väntar. En av våra favoritrestauranger är Bar Urca som är en av få bra fiskrestauranger i Rio, trots att staden ligger vid kusten. Här kan det ta upp mot två timmar att få ett lunchbord på helgen. För att gästen inte ska få blodsockerfall finns en bar i bottenvåningen som säljer empanadas med räkor och smält ost som man äter vid en mur som blickar ut mot bukten. Ölen säljs på flaska av en ambulerande försäljare och ofta är man i bra form när bordet väl blir ledigt.

En annan favoritrestaurang är Bar e Restaurante Hipódromo. Här säljs fatöl och grillad korv till gästerna medan de väntar på trottoaren. För den som vill sitta finns stolar och bänkar. I och med att det nästan alltid är soligt i Rio förvandlas väntetiden ofta till trevliga möten där man lär känna nya människor som också väntar på ett ledigt bord.

Jag har lärt mig att uppskatta kösystemet och tycker numera att det känns stelt och tråkigt när jag kommer till Sverige och måste boka bord i förväg. Den enda du då möter, förutom ditt sällskap, är servitören. I Sverige är kontaktytorna begränsade. Det är inte tillåtet att dricka öl eller servera mat på trottoaren.

Inom statsvetenskapen delar man ofta in samhällen efter hög eller låg social tillit. I höga tillitsamhällen, som Sverige, är det lättare att ta kollektiva beslut, bygga infrastruktur och källsortera. Över 60 procent av svenskarna litar på sin granne. I det impulsiva Brasilien ligger den mellanmänskliga tilliten på tio procent.

Här litar man inte på sin granne, vilket leder till misstänksamhet. Och misstänksamhet föder, som bekant, misstänksamhet.

När jag har haft svenska sällskap på besök i Rio, som vill äta på bestämda tider, har jag ringt runt till restauranger för att boka bord och försökt övertyga personalen om att vi verkligen tänker dyka upp.

– Vi är svenskar, inga cariocas, har jag sagt.

Det har inte hjälpt.

På gott och ont litar ingen på varandra i Rio.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON