23
okt
2003

Indianledare planerade upploppen i fängelse

EL ALTO/SDS

Läkaren på det överbefolkade centralsjukhuset i El Alto lutar sig tillbaka och sätter armarna i kors.

– Det fanns inget vi kunde göra. De flesta dog på plats. Efter några dagar hade vi inte någon syrgas kvar i ambulanserna. Jag ringde ned till La Paz och bad om mer. Men de sa att de inte hade något. Lögn! Det hade de visst då, menar David Rueda Gomez, chefsläkare på centralsjukhuset i El Alto.

Han anklagar myndigheterna för att stilla sett på medan den bolivianska armén massakrerade protesterande bönder i förorten El Alto som ligger på höjden ovanför världens högst belägna huvudstad La Paz.

– Inte förrän efter nästan en vecka lyckades några av våra ambulansförare komma i kontakt med sina kollegor i La Paz. Och då fick vi äntligen upp lite syrgas. Men då hade redan för många dött, fortsätter chefsläkaren.

El Alto ligger på fyratusen meters höjd över havet. Det tunna syret gör att man blir andfådd bara efter ett par meters gång. Ändå är det många som flyttat hit under de senaste åren. I dag bor här 750 000 personer. Det gör att om några år har förorten växt om huvudstaden som har 780 000 invånare.

– Jag flyttade hit från landsbygden när jag fick mitt första barn 1971, berättar Marina Mareño, lågstadielärarinna i El Alto. Då var vi bara några tusen som bodde här.

Anledningen till den häftiga befolkningsökningen är att många av bönderna tvingats flytta in till stan eftersom de inte får lov att odla sina grödor längre. För några år sedan började USA att kräva av Bolivia att de skulle minska sina kokaplantager betydligt. Endast några få procent fick vara kvar för traditionellt bruk.

– Det slog sönder ekonomin. Inte kunde längre överleva på landsbygden, berättar Marina Mareño, som sitter på marknaden i El Alto och äter lunch.

Tre kvarter längre ned ligger den lokala polisens högkvarter. På tredje våningen sitter poliskapten Victor Hugo Deza Corsasco i civila kläder. Han har precis också varit på lunch.

– Jag vågar inte längre ha min uniform på mig. Är rädd för repressalier. Men det var inte vi som sköt. Det var militären, försvarar polischefen i El Alto sig.

I fem dagar var han och hans femton kollegor, som precis hade inlett nattskiftet, barrikaderade på polisstationen. Utanför på gatan stod hundratals demonstranter och krävde rättvisa för de sjutton personer som sköt till döds under veckoslutet den elfte och tolfte oktober. Rutorna på första och andra våningen krossades och en dynamitladdning sprängdes utanför entrén.

– Det var hemskt. Vi var livrädda. Inte förrän det tredje poliskommandot lyckades ta sig hit efter några dagar lugnade det ned sig, berättar polischefen och pekar på soffan i kontoret där han fick övernatta i fem nätter.

Hans lösning på oroligheterna i El Alto är fler poliser.

– Vi är knappt tolvhundra poliser som ska hålla i ordning på en stad med över sjuhundra tusen invånare. La Paz som bara är något större har nästan femtusen poliser.

Fler poliser på gatorna är knappast lösningen på problemen i Bolivia. En av de brinnande punkterna i konflikten är fortfarande att den indianska folkgruppen som utgår majoriteten av befolkningen i Bolivia inte är delaktig i landets politik och beslut. Jag träffar Roberto de la Cruz, indianledaren i El Alto som startade upploppen som lamslog landet och tvingade presidenten att fly till Miami. Han sitter på en stol, längst in i en tom lokal, på tredje våningen i ett hyreshus mitt i El Alto.

– Efter upploppen i februari fängslade de mig. För terrorism! Jag tänkte: ”De jävlarna ska få”. Jag kom ut i maj och hade hela planen klar. ”Goni” skulle bort, berättar Roberto de la Cruz.

Är du nöjd med vad ni åstadkommit?

– Jag ska säga dig en sak. Jag är inte nöjd förrän alla dessa gringos som bestämmer över oss är borta. Gasen är vår och om den inte förstatligas ska vi lamslå landet igen, fräser indianledaren.

Vad tycker han då om den nya presidenten Carlos Mesa?

– Han är bra. Han har visat sig. Men om han inte åstadkommer något för oss inom nittio dagar så kommer han att få lämna landet på samma sätt som Goni, hotar indianledaren Roberto de la Cruz.

Att presidenten Carlos Mesa nyligen tillsatt en helt ny ministerpost i den bolivianska regeringen, som ska ha hand om frågor rörande den indianska befolkningen i landet, ger Roberto de la Cruz inte mycket för.

– Han! Den! Han tillhör inte aymarástammen! Inte ens quechue som är landets andra största grupp. Han kommer från en liten indianstam i Amazonas som knappt någon kan namnet på.

Tidigare på dagen fick jag tillfälle att närvara i spegelsalen i regeringspalatset på Plaza Murillo när Bolivias första indianminister, Justo Seoane Parapaino, skulle sväras in.

Tror du att du kan lugna landets stämningar?

– Jag ser mig som en koordinater. Jag ska åka runt och samla in åsikter och kunskaper. Sedan hoppas jag att vi tillsammans i regeringen kan finna en lösning, säger den 31-årige nyutnämnde ministern till Sydsvenskan på plats i Bolivia.

Vad betyder det att du inte representerar någon av de två största indiangrupperna i landet?

– Jag tycker det är en fördel. Jag kan lite mer objektivt se på kraven och problemen. Jag sitter här i regeringen för att jag tänker slåss för indianernas rättigheter i Bolivia. Vilken indiangrupp jag kommer från är av mindre betydelse, menar Justo Seoane Parapaino.

HENRIK JÖNSSON

2003-10-23

FAKTA

”Goni” är smeknamnet som merparten av befolkningen gett den före detta presidenten Gonzalo Sánchez de Lozada eftersom han pratar spanska med amerikansk brytning. Goni står för gringo. Den före detta bolivianska presidenten har växt upp i USA

Kommentera