3
jan
2010
Lula är en fegis
Lagen om att bilda en sanningskommission för att utreda brotten under diktaturen har fått generalerna och försvarsministern att slå bakut. Innan nyår lämnade de in sina avskedsansökningar till Lula. Militärerna är rädda för att lagen ska kunna användas för att upphäva amnestilagarna som gör att torterarna i dag lever ett lugnt och fridfullt pensionärsliv på stranden. Lula har inte accepterat avskedsansökningar, utan har i stället lovat att urvattna lagen innan den träder i kraft. Pinsamt att Brasilien ska ha så svårt för att genomgå den process som snart pågått i tio år i Argentina, Chile och Uruguay.
Man skall i detta sammanhang att Amnesti-lagen gav amnesti åt bägge håll, dvs åt militären och åt de som med diverse metoder bekämpade militären, inkl. mord, bankrån, utpressning och annat. Dvs en lag för att lägga ett lock på händelserna under miltarregeringen. Det gav chansen för alla som hade flytt utomland att komma tillbaka till Brasilien utan risk att ställas till svar för det de hade gjort.
Detta lagförslag skulle endast utreda vad militären hade gjort och inte deras dåvarande motståndare, vilka många idag sitter på ledande befattningar i regering oc statliga bolag.
Inte riktigt vad som kan kallas ärlig politik. Tyvärr är det ju så att The Winner Sets The Rules, något militären helt självklart satte sig emot.
Man kan säga vad man vill om Lula, men smart är han. En tvist med ledande militärer är inget han vill ha. Därför tonades texten ner.
Jag förstår vad du menar, men om man ska hårdra ditt resonemang så borde det i så fall även upprättas nya Nürnbergrättegångar där den tyska, franska, holländska, danska och norska motståndsrörelsen kunde dömmas för brott som de begick för att försöka sätta stopp för fascismen och nazismen i Europa. Motståndsrörelsen dödade tusentals nazister, sprängde broar och järnvägar under andra världskriget. I dag går de helt fria.
Ska man förstå de historiska sammanhangen, jovisst är det vinnarna som skriver historia, men nu pratar vi övergrepp.
Mot diktaturer och förtryck tycker de flesta – inkl. kyrkor o dyl. – att det är rätt att göra uppror, även med våld och vapenmakt. Det kanske vi ska vara tacksamma för, risken är väl stor att vi alla i hela världen annars levde under olika typer av diktaturer…
Att utöva våld mot medborgare inom ramen för en statsapparat (eller som ‘para-militära’ d:o, i skydd av staten på något sätt) är ju en lite annan fråga och ansvaret ser annorlunda ut än när det gäller olika sorters motstånd mot detta förtryck…
Så jag håller med, om Lula skruvar ner anvisningarna för en sannings- och rättvisekommission av rädsla för militärer eller andra reaktioner är han en fegis och gör i slutändan Brasilien en björntjänst. Så var det med många av de första presidenterna efter diktaturen i Argentina. Alfonsín var en fegis, Menem en regelrätt förrädare (lagen om rättfärdig lydnad, obediencia debida och slutpunkt, punto final), men på de senaste åren, med Kirchners har det vänt, lagarna har upphävts och många ställts inför rätta. Utredningen, sanningskommissionen, i Argentina med Sábatos “Nunca más” var ett första steg.
Här i Centralamerika har man i stort sett inte gjort någonting i detta avseende och det land som kanske har störst anledning har nog minst möjligheter, Guatemala… allt verkar hänga på en skör tråd.
Däremot håller jag med vad gäller övergrepp som begåtts mot civilbefolkning eller inom de egna leden. Ett uppmärksammat fall har ju varit Zimbabwe i det avseendet. Många har anmält övergrepp inom rörelsen, det finns t.o.m. en film gjord på detta tema.
Sydafrikanerna har rätt, tågordningen är SANNING, RÄTTVISA och sedan möjlighet till FÖRSONING. Det går inte att göra det “baklänges”…
Tack för klokt inlägg, Lasse. Brasilien har verkligen problem med att gå genom sitt förflutna. I ett försök att minska kritiken mot att Lulas regering inte vill ta tag i militärernas brott under diktaturen inrättades en fond för några år sedan som ersätter offren ekonomisk. Tortyroffren erbjuds en medelklasslön på 3 000 reais, 12 000 kr i månaden, och ett engångsskadestånd på upp mot två miljoner kronor. Men inte heller det godkände generalerna. De vill också ha sin del av fonden. Hittills har 40 procent av skadeståndspengarna gått till militärer som anser sig ha farit illa av motståndsrörelsens kamp. Ett flertal militärer har begärt ett skadestånd på upp mot 100 000 kronor i månaden. Det är så tokigt. Brasilien har glömt vem det var som införde diktaturen och systematiserade tortyren.