Malmö liknar allt mer Rio

Upplopp i Malmö efter koranbränning.

SORGENFRI/SDS

När jag flyttade till Rio för snart tjugo år sedan var de svenska och brasilianska samhällena varandras motsatser. Nu har de blivit allt mer lika varandra.

För några veckor sedan landade jag på Sturup och tog en taxi till Malmö. Taxin svängde av vid trafikplats Rosengård och körde in på Amiralsgatan. I höjd med Rosengårds Centrum tog det stopp. Trafikstockning. Jag tänkte att det måste vara en trafikolycka. Inte kan väl en cykelstad som Malmö ha så många bilar att det blir stopp? Chauffören vände sig om.

– Inte olycka. Upplopp. Koranbränning.

Upplopp i Malmö? Det lät märkligt.

Vid Scheelegatan stod ett hundratal ungdomar i svarta hoddies och blockerade korsningen. De protesterade mot att en galning bränt koranen, men såg inte särskilt religiösa ut. De liknade mer ett gäng fotbollshuliganer. Det regnade. I Rio brukar solen i alla fall solen skina när det är upplopp.

Några dagar senare hörde jag en polischef berätta på radion att det fanns 40 kriminella klaner i Sverige. Utanför Göteborg hade en så kallad klan upprättat vägspärrar som kontrollerade vem som tog sig in i bostadsområdet och betalade tioåringar för att speja efter polisen. Det kändes som om jag var tillbaka i favelan. Där har man använt barnsoldater ända sedan 1980-talet. Det är därför som Bolsonaro vill sänka straffåldern till 16 år. Det kommer inte att lösa problemet.

Vad som till slut gjorde att jag förstod att mina två hemstäder – Rio och Malmö – blivit allt mer lika varandra var när jag väntade på fem kartonger med böcker som ett känt, tyskt logistikföretag skulle leverera. Företaget är en av världens största speditionsfirmor och har en filial i Malmö. Dagen innan leverans fick jag ett sms om att böckerna skulle levereras på fredag mellan 08:30 och 11:00. Det kändes bra, eftersom jag veckan efter skulle sälja böckerna på mitt boksläpp.

Det kom ingen leverans. Efter lunch ringde jag kundtjänst som berättade att chauffören hade glömt lasta paketen på bilen. Ojdå, tänkte jag och bad om att få böckerna omedelbart utkörda. Det gick inte. Min adress ingick bara i förmiddagsrundan.

– Vi kan leverera först på måndag förmiddag, sa kundtjänst.

Då skulle inte jag vara hemma. Situationen började allt mer likna brasiliansk byråkrati och jag fick höja rösten.

– Jag vill ha böckerna levererade till mig på måndag eftermiddag. Hur ni löser det struntar jag i.

Det kom inga böcker på måndag eftermiddag. De fem paketen, med 200 böcker, hade slarvats bort på terminalen. Jag hyperventilerade medan jag pratade med sex personer på kundtjänst som gav fem olika svar. Det hela blev minst sagt lika svajigt som Brasilien, minus samban. Till slut fick jag tag på chefen och undrade vad som var bolagets kärnverksamhet?

– Att leverera paket, svarade han.

– Det har ni misslyckats med, sa jag.

Först på kvällen hittades paketen som kördes ut av en ovanligt trevlig chaufför. Han gick förvisso på kryckor och kunde inte själv bära ut kartongerna, men han hade ett brett leende som gjorde att han vilken dag som helst skulle kunna flytta till Brasilien.

På gott och ont – Malmö har blivit mer som Rio.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON