Colombia går sin egen väg
RIO DE JANEIRO/SDS
Under de senaste åren när det sydamerikanska integrationsarbetet blivit allt intensivare har det hela tiden funnits ett undantag – Colombia. Vid toppmötena mellan statscheferna på kontinenten har Colombias högerpresident Álvaro Uribe ofta lyst med sin frånvaro. Anledningen är inte att han inte blivit bjuden. Han har valt att gå på tvären mot den övriga utrikespolitiken på den tidigare så splittrade kontinenten.
Medan de andra länderna, med Brasilien i spetsen, klart och tydligt visat att tiden är över när USA:s regering bestämde i Latinamerika, har Álvaro Uribe sålt ut sitt lands utrikespolitik till USA. Colombia är i dag, förutom Paraguay, det enda land i Sydamerika som tillåter amerikansk militär på sitt territorium. I gengäld får Colombia miljarder dollar varje år i militärtbistånd till att bekämpa sitt 40-åriga gerillakrig.
Ambassaden i Bogotá är USA:s andra största i världen med över 2 000 anställda. Endast USA:s ambassad i Irak är större. För grannländerna Ecuador och Venezuela, som gått radikalt åt vänster de senaste åren, sticker det i ögonen att USA har en sådan stark närvaro i deras grannland. Både Venezuelas och Ecuadors regeringar har därför mer eller mindre stött den colombianska marxistgerillan Farc som vill störta högerregeringen i Bogotá.
De senaste dygnens allvarliga utveckling, när både Ecuador och Venezuela flyttar trupp till colombianska gränsen och avbryter diplomatiska kontakter, har sitt ursprung i den gränsöverträdelse som ett colombianskt kommandoförband gjorde i lördags natt för att avrätta Farcgerillans militära ledare Raúl Reyes. I flera år har Colombia försökt likvidera ledaren, som ses som den som styr marxistgerillan medan dess 77-årige ledare Marulanda är sjuk och antagligen befinner sig utomlands. Men problemen för de colombianska förbanden har hela tiden varit att så fort de fått upp spåret har Farcgerillan flytt in på ecuadorianskt eller venezolanskt territorium.
Nu valde Colombia, med stöd av amerikanska militärrådgivare i Bogotá, att ta chansen och ta sig 1 800 meter in i den ecuadorianska djungeln. För Colombia var det den första lyckade attacken på många, många år. Men för Ecuador, som sett mellan fingrarna på att Farc använder deras djungel som gömställe, var attacken en våldsam kränkning av landets nationella suveränitet.
När nu Colombia funnit bevis i gerillaledarens laptop på länkar mellan ledarskiktet i Farc och Ecuadors president Rafael Correa och Venezuelas president Hugo Chávez, blir krisen än allvarligare. Colombia skulle kunna, med hjälp av FN och OAS, amerikanska staternas organisation, fördöma grannländernas regeringar och hävda att de understödjer terrorism.
HENRIK JÖNSSON
2008-03-05
Bakgrund till konfliken
Augusti 2007
Uribe bjuder in Chávez att medla med Farc för att få ut den franskcolombianska politikern Ingrid Betancourt som suttit kidnappad sedan 2002.
November 2007
Uribe avbryter samarbetet eftersom Chávez ställt frågor om gisslan direkt till Colombias arméchef.
December 2007
Chávez misslyckas med att få två kvinnor och ett barn frigivna av Farcgerillan. Det visade sig att barnet inte var i Farcs händer. Treåriga Emmanuel var på barnhem i Bogotá. Uribe skrattade åt Chávez misslyckade försök och såg det som ett bevis på att Farc alltid ljuger.
10/1 2008
Chávez kontrar mot Uribe och lyckas få politikerna Clara Rojas och Consuelo Gonzalez frisläppta från Farc i djungeln. En stor triumf för Chávez och Uribe tvingades tacka och honom.
27/2
Chávez lyckas få ytterligare fyra kidnappningsoffer frisläppta av Farc och hyllas av internationella ledare för sina förhandlingar. Än en gång tvingas Uribe tacka sin kollega.
Fredag 29/2
Amerikansk militär, i samarbete med colombianska underrättelsetjänsten, fångar upp ett mobiltelefonsamtal från gerillaledaren Raúl Reyes som avslöjar hans gömställe. En kommandostyrka flygs i helikopter till platsen och hissas ned i djungeln med rep.
Lördag 1/3
00.25 anländer stridsflyg som bombar gerillalägret från luften medan kommandotruppen tar sig över floden Putumayo och in på ecuadorianskt territorium. De omringar lägret som ligger 1 800 meter från floden och skjuter ihjäl sexton gerillasoldater, samt Raúl Reyes i sin pyjamas. Tre gerillakvinnor överlever attacken och får på morgonen första hjälpen av ecuadoriansk militär. En colombiansk kommandosoldat omkommer i striderna.
Chávez fördömer attacken och håller en tyst minut för gerillaledaren Raúl Reyes som han kallar för «en god revolutionär».
Ecuadors president fördömer attacken som «massaker»
Söndag 2/3
Venezuela och Ecuador utvisar Colombias ambassadörer i respektive land, stänger sina ambassader i Bogotá och sänder trupp till den colombianska gränsen.
Måndag 3/3
Colombia offentliggör information som de hittat i gerillaledarens laptop. Colombias polischef menar att Chávez betalt 300 miljoner dollar till Farcgerillan som tack för de pengar gerillan stödde honom med när han satt i fängelse 1992 efter att ha försökt genomföra en statskupp i Venezuela.
Colombia visar att även Ecuadors regering har haft kontakt med Farcgerillan.
Venezuelas och Ecuador avfärdar bevisen som lögn
Ecuador svarar med att bryta alla diplomatiska kontakter med Colombia.
Tisdag 4/3
Venezuela stänger gränsen till Colombia och riskerar att få matvarubrist i landet
Colombia hotar att anmäla Venezuela till Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag för folkmord.
Ecuadors president kallar Uribe för en psykopat och anklagar honom för att skapa splittring i Sydamerika.
HENRIK JÖNSSON
