De brasilianska apartheidlagarna
RIO DE JANEIRO/POLITIKEN
I hissen satt ett dokument upptejpat. Det var utskrivit på vackert miljöpapper med fibrerna tydligt synliga. «Ärade hyresgäster! Enligt lag är det förbjudet att använda huvudentrén om ni bär matkassar, paket, bagage eller kommer med barnvagn. Ni hänvisas till serviceingången» Förbluffad ställde jag ned mina kassar och fortsatte att läsa.
«Överträdelse beivras enligt följande:
1. Skriftlig erinran
2. Dagsböter»
På mindre än fem dagar hade ordföranden flyttat hela vår bostadsrättsförening hundra år tillbaka i tiden och infört de gamla bostadslagarna som delar upp folk i herrskap och tjänstefolk.
Har du varit och handlat på grönsaksmarknaden går du in genom «serviceingången» eftersom det är en syssla som hembiträden anses sköta. Kommer du däremot hem med fem kassar märkeskläder är du välkommen genom «sociala ingången» eftersom shopping är en syssla för herrskap.
Jag fick lust att riva ned lappen och trycka ned den i svalget på den 74-årige bakåtsträvande gubben.
Något av det första vänsterledaren Lula gjorde klart när han svor presidenteden för över fyra år sedan var att förklara att de här gamla diskrimineringslagarna skulle upphävas. Men den trögflytande lagstiftande församlingen i Brasília, som backas upp av inflytelserika godsherrar, har varken haft tid eller ork att ta itu med frågan.
— Det är upp till varje bostadsrättsförening att själv bestämma om de vill tillämpa lagen eller inte, menar de.
Nu har alltså vår ordförande bestämt att det inte är tillåtit för mig att rulla ut genom huvudentrén med vår dotter i barnvagn eftersom det inte anses vara en syssla för en vit medelklasspappa. Sådant ska färgade barnflickor sköta. Givetvis använder jag huvudentrén ändå och riskerar därmed vilken dag som helst en erinran i brevlådan. Sedan blir det dagsböter.
De ska jag betala med glädje.
Även hissarna omfattas av den gamla lagen. Enligt vår feodala ordförande, en pensionerad, bitter advokat av italiensk börd, ska klassamhället markeras även där. På den ena hissdörren står det «Social». Den är till för de boende och deras gäster. Den andra hissen, där färgen är skavd och farten varierar, står det «Serviços». Den är till för hembiträden, barnflickor, pizzabud, hemtjänst, teletekniker och andra brasilianska låglöneyrken.
Eftersom de färgade är överrepresenterade bland landets fattiga, och har svårt att få anställning utanför låglönesektorn, har bostadslagen kommit att kallas «apartheidlagen». Enligt president Lula är den föråldrade lagen en kvarleva från tiden då Brasilien var världens största slavkoloni.
«Social» är för vita. «Serviços» är för svarta.
Den förste oktober flyttar vi.
HENRIK JÖNSSON
2007-09-01