Demokratin i Latinamerika växer ur mitten

RIO DE JANEIRO/SDS

Ända sedan statskuppen i Honduras för en månad sedan, den 28 juni, har kontinentens högerpolitiker försökt få störtandet av presidenten Manuel Zelaya att framstå som ett legitimt regeringsskifte, i enlighet med landets grundlag. De har hävdat att presidenten misskött sig och därför hade kongressen rätt att ge klartecken åt Högsta domstolen att begära honom gripen.

Vad som sedan hände var att militärer, lojala till oppositionen, kidnappade Zelaya och satte honom på ett flygplan ut ur landet i pyjamas. Ett sådant agerande finns det inget stöd för i grundlagen. Ändå försöker oppositionen marknadsföra den nya kuppregimen, styrd av veteranpolitikern Roberto Micheletti, som en demokratisk regering. Även i Sverige har deras idéer spritts. Svenska dagbladet gav, en vecka efter kuppen, stort utrymme åt en debattartikel med rubriken «Statskuppen inte ett hot mot demokratin».

De enda som stödjer den tesen är Israels regering. Alla andra länder, med FN, USA och EU i spetsen, har fördömt kuppen och dragit in sitt bistånd till Honduras.

Att högern blundar för den uppenbara statskuppen har att göra med den rädsla som väckts inför Hugo Chávez expanderande vänsterkampanj i Latinamerika. Venezuelas president har gett ekonomiska resurser och politiskt kunnande till de minsta och mest fattiga länderna på kontinenten. Både Bolivia och Ecuador har i dag besegrat sina respektive eliter och håller på att skapa mer rättvisa samhällen. I Venezuela har till och med det privata mediemonopolet, som tidigare styrt informationsflödet efter egna intressen, fått se sin frihet begränsas. För eliten på kontinenten är det ett skräckscenario.

Honduras största dagstidning El Heraldo har i en månad haft överrubriken «Honduras en contra de la ilegalidad», Honduras mot laglösheten, på sin webb. Rubriken syftar varken på statskuppen eller utegångsförbudet, utan på den annonserade folkomröstningen som utlöste kuppen. Eftersom Zelayas folkomröstning inte hade något stöd i dagens författning används försöket som bevis för att presidenten planerade att genomföra något olagligt.

Det paradoxala i debatten är att regionens vänsterkrafter, som mest högljutt kritiserar kuppregimens bristande respekt för demokratin, i själva verket inte är några goda föredömen. Castrobröderna, som styr enpartistaten Kuba, har inte utlyst allmänna val på femtio år. Nicaraguas president, den före detta gerillaledaren Daniel Ortega, anklagas av både EU och USA för valfusk under det senaste kommunvalet och har ställt in sitt bistånd. Även Hugo Chávez respekt för demokratins principer går att ifrågasätta. Vid förra årets guvernörsval saboterade han valet för oppositionen. Han accepterade inte heller att den viktiga borgmästarposten i huvudstaden Caracas gick till en oppositionell politiker. För att marginalisera tyngden i posten har Chávez ändrat statsbudgeten så att den nuvarande borgmästaren har mindre resurser att utföra sitt mandat med.

I stället är demokratin som starkast i de länder som styrs av en mittenvänsterregering. Uruguay, som leds av det vänsterinriktade samlingspartiet Frente Amplio, ligger i topp i Sydamerika när det gäller respekt för demokratin. På andra plats kommer Chile som i snart tjugo år haft mittenvänster-kollationen Concertación vid makten. På tredje plats, i mätningen som den brittiska tidskriften The Economist gjort över länders demokratiindex, kommer Brasilien som styrs av en bred samlingsregering som består av allt ifrån maioster till kristdemokrater.

I Latinamerika verkar det som demokratin inte växer åt höger eller vänster. Den växer på mitten.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

2009-07-28

Vänsterblocket: Argentina, Bolivia, Ecuador, Kuba, Nicaragua, Paraguay, Venezuela

Mittenblocket: Brasilien, Chile, Costa Rica, Uruguay, El Salvador, Guatemala

Högerblocket: Colombia, Mexiko, Panama, Peru

Bröt Zelaya mot konstitutionen? Så gick det till.

Presidenten Manuel Zelaya ville hålla en folkomröstning i Honduras i juni för att undersöka viljan till en förändring av grundlagen som skulle kunna ge honom rätten att bli återvald. För att få genom folkomröstningen var han tvungen att få majoritet i kongressen. Det fick han inte. Zelaya försökte då genomföra en «consulta popular», ett slags obindande nationellt rådslag, men mötte även motstånd där. Militären vägrade distribuera valurnorna och Zelaya svarade med att avskeda landets överbefälhavare. Bråket eskalerade när militären sedan vägrade släppa in Zelaya och hans anhängare till militärflygplatsen i Tegucigalpa dit Venezuelas president Hugo Chávez sänt de valsedlar som skulle användas under röstningen. Dagen efter inleddes kuppen.