Dödens drottning
Ett av de svåraste reportage jag gjort var det om Sónia Bermudez i La Guajira. Redan när hon visade mig gravarna över de venezuelanska migrantbarnen – och jag såg att på de flesta gravstenarna stod det samma födelsedatum som dödsdatum – grät jag. I en vecka följde jag och fotograf Luis Bernardo Cano henne och var med om när dödsbeskedet om tre månaders Tamara kom. Vi var med på sjukhuset, på bårhuset, vid likvakan och slutligen vid begravningen. Det var tufft, men ett viktigt jobb att göra. Framför allt med tanke på hur många svenskar som fortfarande stödjer diktaturen i Venezuela. Läs reportaget och se filmen här.
hej Henrik, det var ett tungt men bra reportage du har gjort. Jag kan inte föreställa mig den sorgen föräldrarna måste uppleva, på ren svenska, fy fan alltså.
Att många stödjer Maduro måste ju bero på att de ser USA som den stora fienden och då stödjer de fiendens-fiende, oavsett vem det är. Jag kan då inte komma på någon annan rationell förklaring. Det känns ju inte som att det är så mycket socialism kvar i Venezuela.
Nej , precis. Venezuela har blivit ett av de mest råkapitalistiska länderna i världen. Den som inte har pengar dör. Finns inget skyddsnät, inga sjukhus, skolor eller rättssystem. I jämförelse är Kubas elände betydligt bättre och säkrare.