Folkets man direktörenas skräck

RIO DE JANEIRO/SDS

Det utdragna presidentvalet i Brasilien skapar oro på den internationella marknaden. Osäkerheten om eller snarare risken att vänsterpolitikern Luiz Inácio Lula da Silva ska bli vald till landets president får många att hålla andan.

För de svenska företag som är etablerade i Brasilien är det en nervös tid. De har trivts bra med den sittande presidenten Fernando Henrique Cardosos styre som inneburit frihandel och öppen ekonomi. Han har suttit i snart åtta år och allt mer avlägsnat Brasilien från den tidigare protektionistiska hållningen. En position som nu helt plötsligt är hotad.

– Om det är så att Lula vinner så måste han så fort som möjligt presentera vem han tänkt sig som centralbankschef, vem som ska bli finansminister och hur han tänkt skapa majoritet i kongressen. Inte förrän då kan spekulationerna lugna sig. Om han nu blir vald, vill säga. Det vet vi ju inte än, berättar Johan Fager, chef för Svenska handelskammaren i São Paulo.

Johan Fager är inte särskilt överraskad av resultatet från presidentvalets första omgång. Det var väntat. Lula vann överlägset med 46,4 procent av rösterna och marknadens favoritkandidat, Fernando Henrique Cardosos tänkta ersättare, den före detta hälsoministern José Serra, fick endast 23,2 procent.

– Det blir tufft nu. För Serra innebär det att han måste hitta mer än dubbelt så många väljare. För Lula räcker det med fem procent, berättar han.

Mångmiljonstaden São Paulo är sedan 1970-talet en av Sveriges största industristäder. Den har kallats Sveriges tredje industristad men är nu snarare Sveriges andra största. Endast Göteborg har fler anställda inom de svenska industriföretagen. Det gör att valutgången följs med största intresse av de svenska företag som varje år tillsammans omsätter mer än fem miljarder dollar i São Paulo. I början av veckan fick Scanias VD i Brasilien, Hans-Christer Holgersson, flyga hem till Sverige för att rapportera om läget.

– Det är inte så att Lula tänkt sänka Brasilien, fortsätter Johan Fager. Men marknaden reagerar på risk. Och det finns en risk kring Lula. Särskilt med tanke på hans förflutna.

Vad chefen för Svenska handelskammaren tänker på är att Lula i början av sin politiska karriär ville förstatliga bankerna och ställa in betalningen av utlandsskulden på 260 miljarder dollar för att få ordning på landets ekonomi. Det var förvisso för tretton år sedan men lever fortfarande kvar i minnet på de multinationella företagen i São Paulo. Att Lula dessutom pratat bra om Kubas politiske ledare Fidel Castro och umgåtts med Venezuelas populistiske vänsterpresident Hugo Cháves förbättrar knappast synen på honom.

För ekonomidirektören Luiz Ferreira på Sandvik do Brasil är inte synen på Lula det värsta. Det stora problemet är hur Lula tänkt sig skaffa majoritet i kongressen vid en eventuell vinst.

– Varje delstat får tre platser i senaten och arbetarpartiet har bara vunnit i sju delstater. Det vill säga, de sitter bara på 21 av de 81 platserna. För att få igenom sina förslag måste de söka stöd hos andra. Det kan göra att det blir en massa politiskt spel i kongressen och inte det flyt som vi haft under de senaste åren, menar Luiz Ferreira.

Sandvik do Brasil har funnits i landet sedan 1949 och har bland annat tillverkat sågklingorna som användes vid den kontroversiella skövlingen av Mata Âtlantica, den urgamla regnskogen längs med atlantkusten, som blev teakmöbler i Skandinavien under 1960-talet. Nu har företaget istället koncentrerat sig på olika skärvertyg till metallindustrin. Ett annat stort svenskt företag som är etablerade i Brasilien är Swedish Match. De har sitt overseas-kontor i Rio de Janeiro och är marknadsledande inom sitt område i Brasilien.

– Valets utgång kommer inte att påverka oss så mycket. Tändstickor och tändare är ju något som folk alltid behöver. Dessutom har vi inte tänkt oss göra några större investeringar de närmaste åren. Vi har vår skog i Paraná och i Santa Catarina. Och cigarettändarfabriken i Amazonas. Det är det ingen som kan ändra på, berättar Ingemar Olsson, Vd Swedish Match overseas.

För buss- och lastbilstillverkaren Scania kan däremot en vinst för vänsterledaren Lula innebära ytterligare problem för verksamheten. Företaget är redan djupt sårat efter att förlorat hela sin marknad i Argentina under det gångna året. Och i Brasilien har Scania för första gången sedan etableringen på 1950-talet blivit omkörda av ärkekonkurrenten Volvo lastvagnar som nu är marknadsledande i världens femte största land.

– Det är bara nedåt. Men det vi förlorar på gungorna tar vi igen på karusellerna. Vi har ändrat inriktning och har nu börjat exportera våra produkter till andra marknader utanför Latinamerika. Det gör att vi får betalt i dollar, vilket hjälper, berättar Richard König, som nyligen tillträtt som informationsdirektör för Scanias Latinamerikakontor i industristaden São Bernardo utanför São Paulo.

Personligen är inte Richard König glad i Lula och tycker att han funnits för länge i den brasilianska politiken. Lulas nya framtoning i ansat skägg, kostym och en nedtonad vänsterretorik ger han inte mycket för.

– Ok, han har distanserat sig från sina marxistiska tankar. Men vad kan man säga om en sådan person. Som vänder kappan efter vinden. Han är inte helt pålitlig, eller hur?

Att Lula inte är populär bland Scanias direktörer är däremot inte förvånande. Det var på Scanias buss- och lastvagnsfabrik i São Bernardo som svarvaren Luiz Inácio Lula da Silva inledde sin politiska karriär den 12 maj 1978. Han utlöste då det som skulle bli början på storstrejkerna i Brasilien. Tusentals timanställda lade ned arbetet vid fabriken med krav på en tjugoprocentig löneökning. Scanias ledning begärde i sin tur tjugo dagar för att se över kraven. Det blev startskottet. Som en löpeld spred sig strejken till Ford, Mercedes, Volkswagen och Siemens. Snart var trehundratusen metallarbetare i strejk och krävde en rejäl uppgradering av lönen. Det kostnadsindex som deras lönerna baserats på hade medvetet undervärderats med 34 procent. Arbetarna krävde också 40 timmars arbetsvecka, fackliga representanter på arbetsplatsen och arbetsgaranti. Tidigare kunde arbetsgivaren i princip avskeda vem som helst, när som helst.

Varken Scania eller militärdiktaturen som då styrde Brasilien visste hur Lulas krav skulle bemötas. Det resulterade i upprepade storstrejker under tre års tid och fick inte sitt slut förrän Lula kastades i fängelse. Omvärlden reagerade och beskrev senare Lula som Brasiliens Lech Walesa. En parallell som idag upphört. Solidaritets före detta ordförande är nu programledare för ett sportfiskeprogram i polsk-TV. Lula är på väg att bli president i världens elfte ekonomi.

– Ja, herre Gud. Vad lustigt det kan bli, tycker Richard König. Man kan säga vad man vill om Lula. Men imponerad får man väl ändå vara. Vilken resa han gjort. Jag hoppas han kommer komma ihåg oss på ett bra sätt.

HENRIK JÖNSSON

2002-10-25