Ett uppror mot fattigdomen

RIO DE JANEIRO/SDS

Vid en högtidlig ceremoni i La Paz svär indianledaren Evo Morales i dag presidenteden i Bolivia. Betydelsen av installationen går inte att underskatta. Ända sedan den spanska frihetshjälten Simón Bolívar övergav landet, som han gav sitt namn, har majoriteten av befolkningen förtryckts i Sydamerikas fattigaste land. Det kvittar hur många politiker och militärer som kommit och gått (191 statsöverhuvuden på nästan lika många år). Indianbefolkningen har alltid förvisats till gruvschakten.

Politiska analytiker menar att dagens datum är lika viktig för Sydamerika som dagen när apartheid upphörde i Sydafrika. För första gången i Bolivias historia får ursprungsbefolkningen, som enligt vissa beräkningar uppgår till 80 procent av populationen, sin egen president. Indianerna i Anderna har mycket att fira i dag. Men frågan är hur länge?

Valet av Morales är den senaste händelsen i den vänstervåg som just nu sköljer över Latinamerika. Av kontinentens 365 miljoner lever i dag 300 miljoner sydamerikaner under vänsterregeringar. Det var det inte många som trott för tio år sedan när USA-vänliga regeringar sålde ut statliga företag och kraftigt bantade ned den offentliga sektorn. Dagens svängning kan ses som en reaktion på 1990-talet, “Det förlorade årtiondet”, som Brasiliens president kallar det.

Men vänstervågen i Latinamerika är inte lika homogen som den TER SIG på ytan. Utvecklingen innehåller för många olika tendenser. Att Venezuelas auktoritäre president Hugo Chávez lagt Morales under sina vingar är något som rubbar balansen på kontinenten. Tidigare har Brasiliens förnuftiga president hanterat Chávez olika utspel på ett moget sätt. Ibland har han hållit med honom, ibland bett honom lugna ned sig.

Nu tvingas Lula ta i med hårdhandskarna.

Det första Brasiliens regering gjorde efter att Evo Morales hotat att konfiskera brasilianska naturgasanläggningar i Bolivia var att investera 140 miljarder kronor i att exploatera egen naturgas som ligger och väntar i Santosbäckenet utanför Rio de Janeiros kust. Investeringen går till det inhemska oljebolaget Petrobras som lovar att inom fyra år producera lika mycket gas som Brasilien i dag importerar från Bolivia.

Från att ha varit ömsesidigt beroende av varandra har nu Brasilien blivit självförsörjande och Bolivia blivit av med sin bästa kund.

Vad vänstervågen i Latinamerika däremot innehåller är en försäkran om att befolkningen inte längre accepterar den situation som gör att kontinenten har de största inkomstskillnaderna i världen. I dag jobbar nästan femtio procent av kontinentens befolkning på gatan. De har inga sjukförsäkringar, ingen fast månadsinkomst, inget hyreskontrakt. De tillhör den informella sektorn som putsar skor, säljer jordnötter, jonglerar med apelsiner, tvättar andras kläder och kör svarttaxi.

Frågan är bara hur kontinentens presidenter kommer att hantera missnöjet. I Venezuela vill chavisterna att rikedomen från oljan ska försörja den “Bolivarianska revolutionen” och skapa ett alternativ till beroendet av USA. Venezuela erbjuder hjälp till alla länder som skriver under projektet och har redan startat en alternativ tevekanal till CNN, Telesur. På andra sidan står Lula och Chiles nya drottning, den nyvalda presidenten Michelle Bachelet. Misslyckas de två med att lyfta sin befolkning ur fattigdom kan den hälsosamma utvecklingen på kontinenten mycket väl förändras till en konfrontationspolitik som kommer att öka gapet ytterligare mellan Anglo- och Latinamerika.

För fem år sedan lovade George W Bush under sin presidentkampanj att han skulle förbättra USA:s relationer till Latinamerika.

– Om jag blir president kommer jag att titta söderut, inte som en eftertanke, utan som ett grundligt åtagande under mitt presidentskap. Precis som vi fick ett slut på det stora gapet mellan Öst och Väst kan vi i dag överbrygga gapet mellan Nord och Syd, sa han.

Det blev inte så. Aldrig förr har USA tappat kontrollen i så många länder i Latinamerika, på så kort tid, efter en sådan lång period av dominans, som nu.

Man skulle kunna säga att det pågår ett latinamerikanskt uppror.

HENRIK JÖNSSON

2006-01-22