Ett val som vidgar sprickan mellan nord och syd
RIO DE JANEIRO/SDS
USA:s beslut att godkänna vinnaren i dagens presidentval i Honduras får förödande konsekvenser för den politiska utvecklingen i regionen. De flesta länder i Latinamerika tänker inte erkänna resultatet eftersom valen hålls under en kuppregim. Återigen har sprickan mellan Nord- och Sydamerika öppnats.
I Mellanöstern sträckte Barack Obama ut en hand till den muslimska världen under sitt klassiska tal i Kairo. I Singapore klädde han sig i kinesisk sidenskjorta och omfamnade Asiens ledare. I Sydamerika har han inte ens satt sin fot. Nedprioriteringen av den egna kontinenten har lett till att temperaturen mellan norra och södra Amerika är lika frostig som under George W Bush dagar.
I stället för att skapa en ny politik för Latinamerika har Obama använt sig av samma rådgivare som Bush hade. För att lösa den politiska krisen i Honduras sände han Thomas Shannon från utrikesdepartementet. Under Bushs tid var han chef för Latinamerikaenheten på amerikanska UD. Han fick genom ett avtal med kuppregimen om att den avsatte presidenten Manuel Zelaya måste återinsättas före presidentvalet. Men villkorade inte avtalet, vilket gjorde att kuppregimen struntade i att följa det.
Den loja hanteringen av den mest infekterade politiska krisen i Latinamerika på årtionden gör att Obama tappat allt det förtroendekapital han byggde upp under det panamerikanska toppmötet på Trinidad och Tobago i våras. Brasilien och Argentina, Sydamerikas största länder, har redan deklarerat att de inte tänker erkänna valresultatet. Resten av länder på kontinenten väntas följa efter. Det värsta är att USA:s agerande ger Venezuelas president Hugo Chávez argument åt hans antiamerikanska retorik. Det kan i sin tur leda till att den pågående konflikten mellan Colombia och Venezuela förvärras.
Hugo Chávez kommer inte bara anklaga USA för att lägga sig i sydamerikansk politik genom att deras militär använder militärbaser i Colombia. Han kan även hävda att USA stödjer statskupper. Medhåll från Bolivia, Ecuador, Nicaragua och Kuba lär inte dröja. Men eftersom den sydamerikanska stormakten Brasilien, som annars brukar medla i konflikter, redan bestämt sig för att inte godkänna valresultatet, kommer Chávez antiamerikanska hållning för första gången att få kontinental tyngd.
Att ett presidentval i lilla Honduras ska stjälpa den politiska mognadsprocessen som växt i Latinamerika de senaste åren är sorgligt. En av de stora frågorna i de kommande valen på kontinenten kommer nu att handla om hur de olika presidentkandidaterna ställer sig till frågan om valet i Honduras ska godkännas eller ej. I Bolivia väntas stödet för ett återval av indianledaren Evo Morales stärkas nästa söndag och i Chile kommer konflikten mellan vänstern och högern i presidentvalet den 13 december att bli tydligare.
— USA har delat Amerika, säger Manuel Zelaya till Reuters.
Även Sveriges ordförandeskap i EU riskerar att dras med i konflikten. Carl Bildts vaga hållning i frågan kommer att utsättas för prov när nu även Spanien, som första EU-land, deklarerat att de inte kommer att godkänna vinnaren i dagens val. Att det är årets Fredspristagare som sår oro och splittring gör saken än värre. Barack Obamas hantering av statskuppen i Honduras har kastat tillbaka Latinamerika till tiden när kontinenten kallades USA:s bakgård.
HENRIK BRANDÃO JÖNSSON
2009-11-28
Favorit: Pepe Lobo, 62, är kandidat för det konservativa partiet Partido Nacional. Han är jordägare och utbildad till ekonom i Miami. Han är en av få politiker som distanserat sig från statskuppen och velat att Manuel Zelaya skulle återinsättas före valet, så att demokratin i landet kunde återupprättas, trots att han förra presidentvalet, 2005, förlorade mot Zelaya. Pepe Lobo har lång politisk erfarenhet och går till val under parollen Cambio ya!, Förändring nu.
Utmanare: Elvin Santos, 46, är kandidat för Partido Liberal, som är den avsatte presidentens parti. Elvin Santos var vice president i Zelayas regering, men hoppade av 2008 när Zelaya knöt Honduras till Hugo Cháves politiska projekt ALBA. Han är utbildade ingenjör vid ett universitet i Texas och driver ett byggföretag med 1 200 anställda som ständigt vinner statliga kontrakt för att bygga ut infrastrukturen i landet.