Silly season – här börjar jakten på årets brassar

RIO DE JANEIRO/AFTONBLADET

Eftermiddagsträningen på Flamengos enorma anläggning i Rio de Janeiro har precis kommit igång. Det är trettio grader varmt och fansen hänger längs stängslet. På VIP-läktaren sitter Nanne Bergstrand i shorts.

– Det märks att Flamengo spelar många matcher. Träningen är väldigt lätt och lekfull. Inte som i Sverige, säger Kalmar FF:s tränare på besök hos Brasiliens största fotbollsklubb.

I sin hand har han sitt linjerade kollegieblock. Emellanåt tar han upp det och kollar och stänger sedan igen det för att fortsätta följa träningen av Flamengos A-lag. Tre bänkrader bakom honom sitter den assisterande tränaren Giles Stille. Han gör anteckningar i sitt block. Ändå förnekar tränarduon att de är här för att titta på någon Flamengospelare som skulle kunna tänkas vara aktuell för Kalmar FF.

– Vi vill inte skapa onödiga förväntningar hemma i Kalmar. Vi är här för att kolla hur ett träningspass i Brasilien går till, säger Nanne Bergstrand och ler.

I tio dagar har han och Giles Stille rest omkring i Brasilien för att leta efter den förstärkning som Kalmar FF behöver för att på nytt etablera sig i allsvenskan. De har besökt olika klubbar och träffat ett flertal spelare.

– Förra säsongen tog vi in Daniel och Dudu för att utöka urvalet av offensiva spelare. Denna gången är vi mer ute efter spetskompetens. Sådant vi inte kan hitta i Sverige. Spelare med matchvinnaregenskaper.

Bredvid honom sitter Oliver Cabrera, en av Sveriges få FIFA-licenserade spelaragenter. Han jobbar med att ta över brasilianska spelare till Sverige.

– Han där är Felipe. Flamengos bästa mittfältare. Han har en speciell fint som alla vet hur den är, men ändå går på varje gång. Han vänder blixtsnabbt, berättar de fyrtioårige FIFA-agenten och visar.

Nanne ler. Om någon svensk tränare känner till de brasilianska specialiteterna så är det han. En sommardag på Olympia för några år sedan var det Nanne Bergstrand som fick ta emot en blygsam yngling från Belo Horizonte. Det var Álvaro Santos och HIF avancerade till Champions Leauge. Framgången blev också början på den invasion av brasilianska spelare till allsvenskan som pågått sedan dess. På bara ett par år har ett tjugotal brassar kommit till svensk fotboll och trenden ser ut att hålla i sig. En av anledningarna till det är Oliver Cabrera och hans två kompanjoner Lars Lindell och den brasilianske mittbacken från VM 1998 i Frankrike, Marcelo Gonçalves. Sedan de startade ett bolag för två år sedan har de tre männen stått för nästan alla övergångar mellan brasilianska och svenska klubbar.

– Tvåan är också bra. Han där borta i gul tröja, fortsätter Oliver Cabrera och Nanne slår åter upp sitt linjerade kollegieblock.

Förra året hade Kalmar FF stor hjälp av Daniel Mendes och Dudu Neto som med sina tjugo mål lyfte upp den småländska klubben ur superettan. Nu ska framgångsreceptet upprepas.

– Enligt reglerna får vi ha tre spelare i laget utanför EU. Det tänker vi utnyttja, säger Nanne Bergstrand som är i Brasilien för tredje gången på ett år.

Flamengos eftermiddagsträning är över och Oliver Cabrera följer Nanne Bergstrand och Giles Stille till lägenhetshotellet i Barra de Tijuca där tränarduon är inkvarterade under sin vistelse i Brasilien. Om några dagar ska Peter Swärdh, Helsingborgs IF:s tränare, checka in på samma hotell. Jakten på årets allsvenska brassar har börjat.

På stranden i Ipanema har TV-bolaget Rede TV spänt upp ett volleybollnät. Förberedelserna inför årets kändisturnering i brasiliansk beachvolleyboll är i full gång. Ett gäng tonårstjejer hänger kring såpaskådisen Eri Johnson. När Marcelo Gonçalves dyker upp är det beachvolleybollspelarna som springer fram och ber om autografer. Mittbacken från VM i Frankrike 1998 har respekt i Rio de Janeiro. Marcelo Gonçalves är Oliver Cabreras dörröppnare i Brasilien. Förutom att Gonçalves varit framgångsrik med det brasilianska landslaget har han haft långa och gedigna karriärer i några av Latinamerikas största klubbar. Fem år med Flamengo, fem år med Guadalajara i Mexiko och fem år med Botafogo. Han har vunnit både det brasilianska och mexikanska mästerskapet. Det finns inte en klubb i Brasilien som inte släpper in honom.

– Kan vi få en bild här, hojtar kameramannen och Gonçalves ställer sig med bollen under armen.

Domaren blåser igång matchen. Den spelas på brasiliansktvis, det vill säga, med fötterna. Spelarna till och med servar med fötterna. I Brasilien heter varianten futevolei och har blivit mycket populär i andra latinamerikanska länder. Till och med i Europa har man börjat utöva sporten. Både Grekland, Holland och Italien har idag futevolei-landslag. Efter matchen sätter vi oss ned och pratar svensk fotboll.

– Jag var faktiskt i Stockholm i höstas. Såg AIK-Djurgården. Tror stadion hette någonting i typ med Rasunda. Det var en fin match. 2-1, om jag minns rätt, berättar mittbacken från VM 1998.

Gonçalves är glad för kontakten med Sverige och har lärt sig uppskatta svensk fotboll. Han tycker om dess fysiska rytm och anser att svenska spelare har bra teknik.

– Det tycker jag faktiskt. Trots vad alla säger. Svenska spelare kan dominera. Vad som saknas är spontaniteten. ”Gingan” som vi kallar det här. Det där lilla extra. Det oberäknade. Det är där vi kommer in i bilden.

Å andra sidan kan de brasilianska spelarna sakna en del av den svenska disciplinen. Att hålla sin markering och att passa.

– Det är sant. Och det är svårt för oss att lära dem här. Vad vi kan göra är i stället att kolla deras inställning. Sedan måste de svenska klubbarna göra resten. I slutändan är det det arbetet som avgör om det blir en bra värvning eller inte, menar den trettiosjuåriga före detta landslagsbacken.

Några dagar senare åker jag till Gonçalves kontor på trettonde våningen i ett av Rio de Janeiros kontorshus. Det är här de flesta av allsvenskans brassar suttit och fått instruktioner inför avfärden mot det lilla obekanta landet i norra Europa. I den blommiga soffan har spelarna fått sitta och titta på porträttet på väggen när Gonçalves lyfter bucklan efter att vunnit Copa América 1997 med det brasiliansk landslaget. Säkerligen har de drömt att just de också ska få slå genom och lyfta en buckla. Kanske är utlåningen till en svensk klubb den bit på vägen de behöver för att kunna ta sig ut till de större europeiska ligorna. Hittills har det inte inträffat. Álvaro Santos kom inte längre än till Köpenhamn. Kanske blir det istället Afonso Alves som blir det första brassen från allsvenskan som kommer ut på kontinenten.

En stor fransk klubb har visat intresse för Örgrytes succébrasse och erbjudit sig betala 1.2 miljoner dollar för honom. Den franska ligan skulle bli ett betydligt mer synlig skyltfönster för honom och kanske göra det möjligt för Afonso att genomföra sin dröm om att en dag få spela i den spanska ligan. Förra året såldes 733 brasilianska spelare till utländska klubbar. Det är ungefär lika många som om man skulle ta och sälja av alla professionella och halvprofesionella fotbollsspelare i Sverige. Det vill säga, alla trupperna i allsvenskan, superettan och division 2 tillsammans. I Brasilien är spelartransaktionerna en storindustri som årligen inbringar mer pengar än kaffeexporten.

Många av de brasilianska spelarna är däremot inga stjärnor när de lämnar sitt hemland. Antingen kommer de från det brasilianska mästerskapets Série C eller B eller så kommer de från bänken i en A-trupp till något av lagen i högsta divisionen. Endast ett fåtal spelare går direkt från ett brasilianskt topplag till ett europeiskt topplag. Vanligast är att spelarna först får harva sig genom de mindre ligorna i Europa. Det är inte heller några stora pengar som erbjuds. I de flesta fall lånas spelarna ut från de överfulla trupperna för cirka 5 000 dollar i månaden. Det vill säga, inte mycket mer än vad de tjänar hemma i Brasilien. Vill sedan den utländska klubben behålla spelaren görs ett kontrakt upp och lönen höjs.

Lars Lindell sitter bakom sitt skrivbord och pratar i telefon när jag stiger in på kontoret. Lars är bosatt i Rio de Janeiro sedan tolv år tillbaka och har tidigare arbetat i resebranschen. För några år sedan kom han i kontakt med Marcelo Gonçalves och föreslog att de skulle erbjuda brasilianska spelare till den skandinaviska marknaden. Det var kort efter att Álvaro Santos börjat göra succé i Helsingborg.

– Först nu i efterhand fattar jag vilken tajming vi hade. Hade vi så bara kommit ett halvår senare hade det varit kört. Då hade någon annan gjort det vi gör idag, berättar Lars.

Den första övergången de får genom är med Landskrona. Klubben har precis tagit sig upp i allsvenskan och vill hålla sig kvar. De får Bruno Toneta och Gustavo Martins. Nästa möte blir med Hammarby och kompanjonerna får kontakt med Oliver Cabrera som satt i klubbens styrelse under guldåret. Han har precis blivit godkänd av FIFA att arbeta som spelaragent i Sverige. Oliver Cabrera erbjuder sina tjänster och tillsammans bildar de tre männen OML Sport Marketing Ltda. Firmanamnet utgörs av initialerna i deras förnamn. Allsvenskan har inte varit sig lik sedan dess.

Under intervjun med Lars Lindell burrar hans mobiltelefon på skrivbordet till med jämna mellanrum. En normal dag får han mellan sextio och åttio samtal från olika spelare som vill ut i Europa. Ibland ringer även föräldrar och marknadsför sina söner. Ryktet om företaget på trettonde våningen i den exklusiva stadsdelen Barra da Tijuca har spridit sig.

– Jag tar inte alla samtalen. Det ger inte så mycket att prata med enskilda spelare. Vi har i stället bra kontakt med tränarna i både Série A, B och C. Det är bättre. De hör av sig när de har något bra.

Det senaste som OML har på gång är ett samarbete med den nybildade organisationen FBA, Futebol Brasil Associados. Den kommer att arbeta som den beryktade ”Clube dos Treze”, ”De trettons klubb” som nu utökats till att representerar Brasiliens arton största fotbollsklubbar. Skillnaden är att FBA kommer att representera klubbarna i Série B.

– Allt är väldigt nytt. Men det är mycket möjligt att det är vi som kommer få rätten att representera klubbarna i Europa. Det kan bli bra, säger Lars.

Sedan spricker han upp.

– Det kan bli skitbra, menar jag.

Lyckas Lars så bara få igenom en större affär med något europeiskt storlag är alla utgifter som firman dragit på sig i starten betalda. Lyckas han med en affär till kan han byta ut sin brasilianska bil. En tredje övergång skulle kunna göra honom till mångmiljonär.

– Det är klart att drömmen om att få upptäcka sin egen Ronaldo finns. Det är det som driver en på något sätt. Någonstans, någon gång kommer han dyka upp. Det vet jag. Just nu har vi till exempel en grabb i vår fotbollsskola. Vi kallar honom Romarinho. Han är bara sexton år. Men han kommer att bli stor, tro mig.

Några dagar senare anländer Peter Swärdh till Rio de Janeiro. I tre dagar har han varit i Belo Horizonte, Brasiliens tredje största stad, och träffat ordföranden för Álvaro Santos moderklubb América. För 1,6 miljoner kronor förlängdes kontraktet med Claudinei Resende som HIF lånade från Série B-klubben förra säsongen. Helsingborgstränaren fick också tillfälle att träffa Atlético Mineiros representant vid internationella spelarövergångar och bekräfta budet på Afonso Alves. Dagen innan hade däremot faxet från Malmö FF anlänt till Brasilien med ett nästan dubbelt så högt bud. Den skånska rivaliteten hade spritt sig över Atlanten.

På grund av Helsingborgs ekonomiska problem tvingades senare klubben som startade brasseboomen i allsvenskan avstå i budgivningen på Örgrytes succébrasse. I stället erbjöd sig Marcelo Gonçalves att visa upp några spelare i Rio de Janeiro som kunde passa klubbens plånbok bättre.

Några veckor senare checkar Örebro SK in på hotellet i Rio de Janeiro. Silly season står i zenit och om några månader stänger transferfönstret för brassarna till allsvenskan.

– Man kan säga vad man vill om silly season. Det är den vi lever av, säger Lars och tar fram telefonboken.

Han kontaktar några spelare som vi kanske kommer att få se i årets allsvenskan.

HENRIK JÖNSSON

2004-03-01