Kvotering av färgade i Brasilien

RIO DE JANEIRO/GP

Han står vid trafikljusen och jonglerar med tre smutsiga tennisbollar eller han sitter på torget och knycklar ihop aluminiumburkar. Eller hon arbetar som hembiträde åt medelklassfamiljerna eller säljer burköl från en frigolitbox på stranden. En sak har de gemensamt. Han eller hon är med största sannolikhet färgad.

Den brasilianska rasdiskrimineringen fastställs redan vid födseln. Varje gång ett nytt barn föds i Brasilien fyller en barnmorska i ett formulär från den statliga hälsomyndigheten om vilken hudfärg barnet bär. Det finns fyra alternativ. ”Vit”, ”svart”, ”brun” eller ”gul”. De vita barnen brukar härstamma från de portugisiska och galiciska familjerna som befolkade Brasilien i början av 1800-talet, de svarta har sitt ursprung från de afrikanska slavarna. De bruna, mulatterna, kommer från det berömda mötet mellan vita och svarta. Och de gula från indianstammarna i Amazonas.

Den brasilianska blandningen är unik.

Nyligen presenterade det statliga statistikverket IBGE en marknadsundersökning i ämnet. Undersökningen fick många att sätta kaffet i halsen. Antalet vita i landet minskar. 52 procent räknas nu som vita i Brasilien. Det är en minskning med två procent från föregående år. Antalet svarta och mulatter har däremot ökat till 47 procent. Nu skiljer det bara ett par procentenheter mellan den vita och den färgade befolkningen i världens femte största land.

Men trots att de färgade ökar i antal märks inte deras närvaro av vid makten i landet. Fortfarande är 97 procent av studenterna vid de statliga universiteten ”vita”. Endast två procent är färgade. Den resterande procentenheten utgörs av ursprungsbefolkningen.

– Brasilien har alltid varit berömt för sin rasblandning. Att vi lyckats få alla att leva i harmoni tillsammans. Och det stämmer. Vi har ingen våldsam rasism som jag vet finns i USA och Europa. Men under ytan finns mycket. Mycket, berättar Ana Lúzia Medeiros, snabbköpskassörska i Rio de Janeiro.

Hon tycker att det brasilianska samhället gör allt för att dölja sin rasism. Den är något fult som inte passar in i mytbilden av Brasilien. Men rasdiskrimineringen finns överallt, enligt henne. Den gör sig bara inte i uttryck i nedbrända hus, misshandel eller andra typer av hatbrott. Enligt henne är det den ekonomiska situation som befäster rasdiskrimineringen.

– Rasismen är kopplad till klassamhället i landet. Varför finns det inga ”vita” hembiträde” eller ”vita” dörrvakter? Därför att de flesta ”vita” har utbildning och pengar! Vi som är färgade sitter fortfarande kvar i ett system som härstammar från slaveriet. Vi tillhör fortfarande det dåligt betalda serviceyrket som du inte behöver mycket utbildning till, berättar hon.

Statistiken i landet ger belägg för hennes åsikter. 86 procent av Brasiliens rikaste personer är vita. 12,6 procent är mulatter. Endast 1,4 procent kommer från den svarta befolkningen. Det vill säga, fotbollsspelaren Pelé och några till. Enligt mentaliteten i Brasilien kan inte en svart person tillåtas vara rik, menar Ana Lúzia.

Hon får medhåll av en kund i snabbköpet.

– En av mina polare är svart och medelklass. När han ska hälsa på sina vänner i medelklasskvarteren i Rio ber portvakterna honom alltid gå in genom serviceingången på baksidan. De tror han är en reperatör eller något liknande, berättar Eduardo Gonçalves, som driver en MC-butik i centrum.

Han tycker att de färgade borde engagera sig mer i kampen mot rasdiskrimineringen i landet.

– Vita ser alltid till att hålla sig framme. Det gör inte färgade i samma utsträckning, menar han.

Men det är givetvis inte enbart brist på engagemang som gör att södra halvklotets största land har en sådan snedvriden fördelning. En av de största anledningarna är utbildningssystemet. Det tycker i alla fall Miriam Leitão, en av Brasiliens mest inflytelserika ekonomiskribenter.

Hon menar att den styrande överklassen och medelklassen har cementerat vägarna till landets universitetsutbildning.

För att klara intagningsproven till de federala och delstatliga universiteten i landet måste studenterna mer eller mindre ha gått i privatskola tidigare. Chansen att eleverna från den kommunala gymnasieskolan skulle klarar de tuffa antagningskraven är nämligen väldigt liten. Den kommunala utbildningsnivån i landet är väldigt låg. Det saknas både lärare och läromaterial.

Den som inte har råd att sätta sina barn i privatskola får därmed svårt att ta del av den statliga utbildningen, som både är gratis och håller hög internationell standard. De kommunala eleverna blir i stället hänvisade till privata universiteten, som inte bara är dyra utan också håller väldigt låg klass.

– Den brasilianska klassindelningen bestäms väldigt tidigt i livet, menar Miriam Leitão på dagstidningen O Globo.

Nu är förstås den stridbare presidenten Luiz Inácio Lula da Silva det diskriminerande systemet i hälarna och vill förändra färgskalan på landets statliga universitet. Han har tvingat en del av universiteten att kvotera in färgade elever till utbildningarna. Det har blivit succé i de städer där det införts men också rört upp många känslor.

– Det utlöste en panik! Färgade, fattiga tonåringar som gick före de vita medelklassbarnen i kön. Det har aldrig hänt förr. Vi fick ett helsike, berättar Raquel Villardi, rektor på det delstatliga universitetet UERJ i Rio de Janeiro.

Beslutet gav de färgade eleverna en kvot på 40 procent av platserna. Det strömmade till fattiga, färgade elever från hela delstaten, med över 14 miljoner invånare, för att göra intagningsproven. Aldrig förr hade så många färgade elever synts till i korridorerna.

– Jag blev rörd. Det var en av de största ögonblicken i mitt yrkesliv, berättar Aluizio Belisário, koordinatör för universitetets kvoteringsystem.

Nu är det annorlunda. Systemet är hårt kritiserat och det har också börjat missbrukas. Många ”vita” elever har börjat kryssa i rutan där de intygar att de är färgade. Det är det enda som behövs för att ingå i kvoteringen.

– Det är det svåra med att kvotera enligt hudfärg. Det går aldrig att bevisa att någon inte är ”svart”. Vi hade en ”vit” medelklass elev här förra året. Hans farmor var ”svart”. Han ansåg sig själv som ”svart”. Men hans hudfärg var ”vit”. Vi tvingades att kvota in honom, berättar rektorn på universitetet.

De färgades medvetanderörelse i Brasilien blev ursinniga på utnyttjandet och krävde att man skulle skapa ett kontrollsystem. Men det godkände inte den brasilianska lagstiftningen eftersom en sådan kontroll skulle tangera rasbiologi, vilket är förbjudet i landet.

– Det är löjligt att det ska vara sådan problem för oss färgade att få bryta mönsterna i landet. Det verkar som det tar emot för många, säger Vicente de Paulo Barreto Junior.

Han kom in på juridikutbildning på UERJ när kvoteringssystemet presenterades vårterminen 2003.

– Jag är lyckligt lottat. Jag hoppas att de som missbrukar systemet ska minska. Annars kommer Brasilien aldrig att förändras, säger han.

Förutom Nigeria i Afrika har Brasilien den största populationen färgade i världen.

HENRIK JÖNSSON

2005-02-25