Larvig spanska
RIO DE JANEIRO/SDS
Det finns få saker som retar upp brasilianaren så mycket som när utlänningar kommer till landet och tror att det pratas spanska i Brasilien.
– Spanska? Vi?
Förundrade tittar de ned över sina kroppar.
– Har jag klätt mig i något fjantigt idag eller?
För brasilianaren är spanska något av de löjligaste som finns. Att det bara finns människor som går omkring och läspar på det larviga språket är en gåta. När argentinska turister gästar sitt grannland ställer brassen alltid in sitt öra på samma frekvens som fransmannen förr i tiden gjorde mot engelsmännen.
– Que?
Brasiliens populäraste humorprogram”Casseta & Planeta”, som varje tisdagskväll får världens femte största land att stanna upp framför teveapparaterna, använder alltid spanska när de ska göra något extra roligt. En sombrero, några solfjädrar och en enkel fras som ”Buenos dias, hombre!” får nationen att rulla runt i favelorna av skratt.
Brasilien rynkar även på näsan åt kulturutbudet från det spansktalande Latinamerika. För brassen är latinamerikansk kultur lika med “brega”, att ha dålig smak. Bregastämplen är så hårt placerad att det egentligen bara är Pablo Neruda, Gabriel Garcia Marques och Mercedes Sosa som lyckats bli erkända i sambalandet.
När svenska affärsmän ska besöka São Paulo får de alltid tipset.
– Ta nu inte med er några broschyrer på spanska. Det väcker bara ont blod. Ta det på engelska eller översätt till portugisiska. Annars är det bättre ni lämnar broschyrerna hemma.
En av förklaringarna till att den forna portugisiska kolonin ser på sina grannländer som de gör är att Brasilien är lika stort och har lika många invånare som övriga Sydamerika tillsammans. Brasilien ser sig som en kontinent i sig och har aldrig varit beroende av sina grannländer. För Brasilien, som besitter världens tionde ekonomi, har det alltid varit viktigare att knyta banden till Europa och USA.
Och till Afrika.
Grunden till dagens splittring är dessutom ett historiskt arv som kommer från det fördrag påven lade fram i spanska Tordesillas 1494 då han delade upp upptäcksrivalernas intressesfärer enligt kartans longituder. Det vill säga, Sydamerika fick ärva Spaniens och Portugals maktkamp på den iberiska halvön under 1400-talet.
Som alltid i Latinamerika är det påvens fel.
Roligast blir det när svenska journalister kommer på besök. Senast var det en känd fotbollsreporter från Stockholm som hörde av sig. Han hade lyckats övertala sin redaktör att skicka iväg honom på en reportageresa till Brasilien. Han ville skriva det stora reportaget om den brasilianska fotbollen.
– Lugn, chefen. Jag kan spanska.
Två dagar senare tog han kontakt med mig.
– Skulle du möjligtvis kunna hjälpa mig med att ringa det brasilianska fotbollsförbundet. Jag hör inte vad de säger.
Han hade inte ens lyckats ta sig genom växeln.
HENRIK JÖNSSON
2005-10-29