1
okt
2004

Allt om mitt Rio

RIO DE JANEIRO/VAGABOND

Det snackas om Rio. Vackert. Farligt? Vi bad Henrik Jönsson, boende i Rio, att berätta på riktigt.

Rio de Janeiro är inte bara en av världens vackraste städer. Den är en inställning till livet. I Rio jobbar man inte. Här njuter man. Även en sen fredagseftermiddag i centrum affärsdistrikt är det svårt att stöta på någon som jäktar. Stress är förbjudet i Rio. Här handlar det om att slappna av. Att hitta stadens rytm och sakta vaggas med.

För det första, skaffa dig en karta över miljonstaden, köp i vilken tidningskiosk som helst, och låt de olika stadsdelarna öppna sig för dig. Med största säkerhet kan du i Rio hitta just den stadsdelen som passar din rytm och livsföring (såvida du nu inte vill stressa). För det andra, var inte rädd. Rio de Janeiro är inte farligare än andra världsstäder (såvida du nu inte tänkt utmana kokainkartellerna).

Santa Teresa – denna bohemkulle är en av Rios mest charmiga stadsdelar. Den ligger på en vacker kulle som höjer sig över centrum. Bästa sättet att ta sig upp är med ”O bondinho”, en skranglig, gul spårvagn som engelsmännen glömde kvar i början av sekelskiftet. Den avgår bakom det nationella oljebolaget Petrobrás huvudkontor i centrum var tjugonde minut.

Sobrenatural är en fantastisk fiskrestaurang på Rua Almirante Alexandrino, 432. De har sin egen båt som fiskar i Atlanten och erbjuder det bästa Brasiliens alla fisksorter. Bäst av alla är deras baianska fiskgryta ”Moqueca”, tillagad av kokosmjölk, palmolja, torkade räkor och ”Cherne”, en kraftig brasiliansk djupvattensfisk.

Bar do Mineiro är stadsdelens främsta ställe för Santa Teresas bohemer. Här sitter morgondagens filmregissörer och dricker Bohemia-öl och äter specialiteter från delstaten Minas Gerais. Friterad maniokrot med torkat, saltat kött och fräst lök är husets stolthet. Fråga efter ”Carne seca e aipim”. Annars är barens mest känd för sitt gedigna utbud av ”Pinga”, sockerrörsbrännvinet Cachaça. Om lördags eftermiddagarna lyfter ägarna ut borden på gatan och gör restaurangen till den mest besökta i stadsdelen. Adress: Rua Paschoal Carlos Magno 99.

En intressant sevärdhet på kullen är Museu da Chácara do Cèu – den otroliga konstsamling som industrimagnaten Castro Maya lyckades samla på sig under 1900-talet. I huset som andas både kolonialtid och modernism visas verk av Matisse, Picasso, Dalí och den enastående brasilianska konstnären Portinari. Öppet mellan 12.00 och 17.00 alla dagar utom tisdagar. Adress: Rua Murtinho Nobre 93

Lapa – för tio år sedan var stadsdelen mest känd för sina transvestiter och sitt billiga kokain. Idag är Lapa Rios absolut hetaste utegångsstadsdel. På fredagskvällarna samlas ungdomarna längs kullerstensgatan Rua Joaquim da Silva och lyssnar på banden som släpat ut sina instrument på gatan. Längre ned, på andra sidan akvedukten, ligger de mer sofistikerade sambaklubbarna på rad.

På Avenida Mem da Sá finns Carioca da Gema – klubben som reste stadsdelen ur sitt dekadenta liv. Längre fram ligger Dama da Noite och på Rua Lavradio finns Rioscenarium. Alla klubbarna erbjuder den bästa av livemusiken man kan höra i Rio. Inträde mellan 12 till 18 reais och öppet från 20.00 till 03.00.

Ipanema – här hamnar de flesta turisterna som inte köpt en karta och vandrar fram och tillbaka längs stranden letandes efter lyckan. Den finns här. Men är inte lika omedelbar som på andra ställen i Rio. Ändå är Ipanema en väldigt trevlig och lätt stadsdel. Här blandas det brasilianska livet med det europeiska och amerikanska.

Huvudgatan Visconde de Pirajá med sina tvärgator erbjuder den bästa shoppingen i storstaden. I Ipanema finns också gott om italienska glasscaféer, Felice Caffé på Rua Gomes Carneiro 30 är en av de bättre, och givetvis många salladsbarer, Gula-Gula på Rua Aníbal de Mendonça 132 , är den mest omtyckta. En exklusiv skaldjursrestaurang finns också i kvarteren, Satyricon, Madonnas favoritrestaurang i Rio. Ligger på Rua Barão da Torre 192.

Copacabana är en sliten stadsdel idag. Glansen från fornstora dagar är däremot oantastlig. Att gå längs den klassiska Avenida Atlântica i kvällningen och möta det varierande folklivet är fortfarande en av de största upplevelserna i storstaden. Den berömda Sockertoppen i ena ändan och det gamla militärfortet i den andra.

På Sindicato do Chopp, Avenida Atlântica 3806, i höjd med ”Posto 6” där Arne Sucksdorff spelade in klassikern ”Mitt hem är Copacabana”, är det trevligt att stanna till för en eftermiddagspilsner. På den italienska restaurangen Spacca Napoli en bit ifrån, Rua Sá Ferreira 25, får man en bra middag med vin för under 200 kronor och vill man lyssna på gratis samba ligger musikerbaren Bip Bip inte långt bort.

I andra änden av Copacabana finns stadsdelen Leme som erbjuder ett lite lugnare kvällsliv. Här kan man gå ut längs Sockertoppsberget och känna Atlantluften blåsa in. I närheten finns en av de bättre kioskerna för dagens obligatoriska kokosnöt. Väldigt hälsosamt vatten. Vill man ta en bit mat, och samtidigt spotta kända såpaskådisar, kan man äta på klassiska La Fiorentina på strandpromenaden i Leme.

Centro – trevliga platser att besöka i Rios vackra centrum är den oemotståndliga stadsoperan i Cinelândia, den ståtliga katedralen Candelaria vid paradgatan Avenida Presidente Vargas och caféet inne på kulturcentret Paço Imperial, Praça VX. Missa inte heller Centro Cultural Banco do Brasil – alltid intressanta utställningar eller arrangemang.

Stränder – Bästa bad finns på stranden i Ipanema i höjd med ”Posto 9” (badstation 9). Här finns det pålitliga försäljare som tar hand om en och hyr ut parasoll, solstolar och serverar kylda drycker till oförskämt billiga priser. Vattnet är också renare här än i Copacabana som ligger närmare utflödet från Guanabaraviken. Bästa bad ligger en timme söder ut, förbi Fort Lauderdale-komplexet Barra da Tijuca, vid stranden i Grumari. Mycket populär bland Rios bästa surfare.

Utflykt – En taxiresa uppför berget Corcovado för att besöka Jesusstatyn ”Cristo Redentor” bör ha ett stopp på utsiktsposten ”Dona Marta”. Härifrån får man en vacker och pedagogisk utsikt över Rio de Janeiros alla stränder, stadsdelar, öar och monument och har dessutom chans att stifta bekantskap med ”micos”, småaporna som lever i träden.

Har man ingen att dela taxin med lönar det sig att ta rälsbussen uppför Corcovado. Det är också en fin upplevelse även om fotograferande askfatsförsäljare kan stjäla ens uppmärksamhet. Väl uppe på toppen behöver man inte längre gå de 200 trappstegen. Rios populära borgmästare Cesar Maia har byggt rulltrappor. Det går alltså att ta sig en ”Stairway to heaven”.

Sockertoppen, ”Pão de Açucar”, är en annan ”obligatorisk” utflykt. Man åker linbana upp till toppen och har utsikt över inflödet till Guanabaraviken på ena sidan och Copacabanastranden på andra. Annars erbjuder inte Sockertoppen mycket mer, så vida man inte vill göra det allra senaste. Klättra upp för berget med rep och riktig bergsklättringsutrustning.

På senare år har Favela tour blivit en oerhört populär och uppskattad turistsysselsättning i Rio. Framför allt efter att den brasilianska filmen ”Guds stad” gjort succé världen över. Det kan låta politiskt korrekt och/eller makabert men att besöka de fattiga kåkstäderna är faktiskt ett mycket intressant sätt att börja närma sig den verklighet som utgör mångmiljonstaden Rio.

Marcelo Armstrong är sociolog och startade verksamheten för tio år sedan för att han ville lyfta fram kåkstädernas betydelse för staden. Han engagemang är äkta. Däremot ska man se upp för Favela Jeep tour där man sitter på flaket på en jeep och åker genom kåkstäderna utan att träffa dess invånare. Som att titta på djur i bur. Otrevligt.

Maracanã – ett besök i Rio utan att ha varit på stadion där Sverige fick stryk med 7-1 av Brasilien under VM 1950 är inte fullbordat. Betala en speciell guide vid ingången på stadion och fråga om han kan ta ut er på den mytomspunna gräsplanen där målvakten Kalle Svensson blev Rio-Kalle med hela Sveriges befolkning.

HENRIK JÖNSSON

2004-10-01

Kommentera