Lula måste ännu bevisa sitt värde för väljarna
BRASÍLIA/SDS
På tredje våningen i det modernistiska presidentpalatset i framtidsstaden Brasília sitter världens främsta förespråkare för biobränsle och ser nöjd ut. Den brasilianske president lägger en plåtask med cigariller framför sig och vänder sig mot mig.
— Det finns fattiga länder i dag som spenderar hälften av sin BNP på oljeimport. Det håller inte. Jag ser biobränsle som en möjlighet för resten av utvecklingsvärlden att skapa sin egen rikedom. Alla har inte olja som Qatar eller Saudiarabien. Men alla kan plantera en gröda för att utvinna biobränsle.
Luiz Inácio Lula da Silva fingrar på sin svarta engångständare.
— Jag vet inte heller ett bättre sätt att göra världen renare, säger han och tänder sin cigarill.
Sydsvenskan har fått en exklusiv intervju med den före detta svarvaren inför Brasiliens första statsbesök i Sverige på femton år. På tisdag landar Lula da Silva i Stockholm för att bland annat delta i ett seminarium om bioenergi på Kungliga tekniska högskolan tillsammans med kung Carl XVI Gustav. På kvällen blir det bal på slottet med drottning Silvia som värdinna.
— Brasilien och Sverige har extraordinära band. Jag står personligen i tacksamhetsskuld till Sverige. Det som ni gjorde under sjuttiotalets strejker i Brasilien är något utöver det vanliga, säger presidenten till Sydsvenskan.
När de brasilianska metallarbetarna vid Saab Scanias fabrik i industristaden São Bernardo do Campo strejkade för bättre arbetsförhållanden under militärdiktaturen var det svenska metallarbetare vid Saab Scaniafabriken i Södertälje som såg till att de strjekandes familjer fick mat för dagen.
Torsten Wetterblad, Metalls internationelle sekreterare, smugglade in dollar i kontanter från insamlingen i Sverige till Brasilien.
— Vi byggde upp våran strejkkassa med de pengarna och kunde hålla ut tills vi fick genom kraven. Torsten, fantastiska Torsten, säger Lula och uttalar namnet på klingande svenska.
— Honom glömmer vi aldrig.
För den niofingrade metallarbetaren, vänster lillfinger slets loss i svarven, blev strejkerna början på hans politiska karriär. 1980 bildade Lula det brasilianska arbetarpartiet och påbörjade en lång vandring för att nå makten i ett av världens mest orättvisa länder. Nu är han inne på sin andra mandatperiod och har vågat sig på att förändra den skeva inkomstfördelningen i landet.
Framförallt är det genom reformprogrammet «Bolsa família» som den brasilianska regeringen lyckats åstadkomma en förändring. Familjebidraget delas ut till mödrarna i den fattiga delen av befolkningen för att de inte ska tvingas ta sina barn ur grundskolan. Programmet är en del i den omtalade reformen «Noll hunger» som var den första åtgärd Lula presenterade när han tillträde som president den första januari 2003.
— Det svåra för oss har varit att nå ut till dessa familjer och få infrastrukturen i programmet att fungera. Många ville utnyttja det och säkert är det någon som fått pengar som inte skulle ha fått. Men det viktiga är att vi har lyckats förskjuta grunden i fattigdomsproblemet. De som mest behövt hjälp har fått det.
I dag får elva miljoner familjer bidraget som betalas ut via landets tusentals kommunkontor. Av Brasiliens befolkning på 190 miljoner beräknas 44 miljoner gynnas av «Bolsa família». Bidraget har blivit känt som världens största socialbidrag och tar 2,5 procent av regeringens budget i anspråk. Det omfattande reformprogrammet har lett till en tjugo procentig minskning av fattigdomen i landet.
— Ingen annan brasiliansk president har behövt bevisa ett dugg. Jag måste bevisa varje dag att jag var värd att rösta på. Hela tiden har jag vetat att om jag misslyckas kommer det att ta ytterligare femtio år innan en ny arbetare kan bli vald till president i Brasilien. Men vi kommer inte att misslyckas. Jag ska berätta för dig varför.
— Under mina snart fem år vid makten har sju miljoner människor ryckts loss ur misären. Åtta miljoner har tagit steget upp till medelklassen. Brasilien är i dag ett mer rättvist land än det var för fem år sedan. Vi är helt skuldfria. Utlandsskulden är betald. Brasilien har idag en valutareserv på 160 miljarder dollar och 45 miljarder dollar i handelsöverskott
— Vi bygger nya skolor. Innan min mandatperiod är över ska vi ha tredubblat antalet yrkesskolor i landet och byggt tio nya universitet. Vi har inte råd att förlora fler generationer, säger Lula och lutar sig tillbaka i sin röda kontorsstol.
Även på den internationella arenan har Brasilien skjutit fram sina positioner de senaste åren. Det finns idag inga stora världsförhandlingar där Brasilien inte gör sin röst hörd. Landet är ledande i kampen för att skapa en rättvis världshandel inom WTO, arbetar för en reformering av FN och håller på att forma ett förslag till klimattoppmötet på Bali i år som tar hänsyn till den ekonomiska tillväxten i utvecklingsländerna.
Brasilien försöker också skapa en allians av länder som vill börja producera biobränsle.
— För länder i Afrika och Centralamerika kan det innebära en revolution av möjligheter. Biobränsle är min nya passion, säger Brasiliens president och ler.
Finns det inte en risk att biobränslet skapar en brist på jordbruksmark som skulle kunna användas till att odla mat i stället?
— Nej, biobränsle skapar jobb. Problemet i världen i dag är inte att det saknas mat. Mat finns det överflöd av. Vad som saknas är pengar att köpa mat för.
HENRIK JÖNSSON
2007-09-09
FAKTA
Namn: Luiz Inácio Lula da Silva
Jobb: President i förbundsrepubliken Brasilien
Född: 1945
Familj: Gift med Marisa Letícia, hans andra fru. Hans första fru dog i barnsäng 1971. Paret har tre gemensamma söner, 28, 23 och 17 år. Lula har dessutom en 29-årig dotter från en tidigare relation.
Uppväxt: I byn Caetés i den torkdrabbade delstaten Pernambuco. När han var sju år flydde familjen med sju barn till kusten utanför São Paulo. Han började putsa skor och extraknäcka i en färgbutik. När han var femton år hade han nästan ingen skolgång och fick gå en yrkesutbildning till svarvare.
Karriär: Han gick med facket 1968. Sex år senare är han fackordförande vid det stora metallarbetarförbundet i São Paulos industriförorter. Första strejken sker 1978, året efter kommer en liknande strejk. När den tredje strejken rullar i gång 1980 fängslar militärdiktaturen honom.
Politik: 1980 bildar han det brasilianska arbetarpartiet Partido dos Trabalhadores, PT. 1986 väljs han in i kongressen. 1989 förlorar han sitt första presidentval, 1994 sitt andra och 1998 sitt tredje. 2002 blir han vald president för första gången och förra året blev han omvald med över sextio procent av rösterna. Hans mandat sträcker sig fram till 2011.
