Rio de Janeiro är inte farligt!

RIO DE JANEIRO/VAGABOND

Det var ett misstag från början. Den portugisiske sjöfararen trodde han kommit till en flod. Han döpte staden till Rio de Janeiro. Sedan dess har allt gått rätt för en av världens vackraste städer. Myterna. Drömmarna. Karnevalen. Aj, aj, aj, dansa samba med mig!

Det är fredagkväll och Cecilias väninna Luciana har förbjudit oss från att åka till Lapa.

– Det är för farligt. Ni kommer att bli rånade inom fem minuter.

I stället sitter vi på en bufférestaurang vid strandpromenaden i Barra. Det ordnade Barra da Tijuca, sista stranden på radbandet av Rios fem underbara stränder. Två kvarter bort ligger Studio 54, lyxdiskot där Britney Spears och hennes pojkvän från ’N Sync festade inför Rock in Rio förra året.

Det känns som om vi kommit till Fort Lauderdale.

– Kan vi inte ljuga, försöker jag. Säga att vi ska hem och lägga oss.

– Sånt ser hon igenom direkt, svarar Cecilia.

Hon har rätt. Luciana vet att vi bara är resekamrater. Att vi inte ska hem och lägga oss. Att vi i så fall skulle smitit ut. För vi vill festa. Smaka på det riktiga Rio.

Coverbandet börjar spela U2. Vi tar ett varv till på buffén.

– Sushin kostar fem reais extra, upplyser servitören.

Det börjar krypa i kroppen. Jag har varken kommit till Rio de Janeiro för att äta sushi eller för att höra ”I still haven´t found what I´m looking for” på broken english. Och absolut inte för att få resebegränsningar. Men det är hos Luciana vi bor. Det är hon som tar hand om oss. Och därmed bestämmer en del.

Lösningen blir Luíz-Henrique, hennes polare.

– Han kan möta upp er, medlar Luciana. Låt honom bara inte lura med er till hans favoritbarer längs Avenida Mêm de Sá. Transbarerna. Det är farligt.

Jag vet inte hur många gånger hon upprepat ”det är farligt” sedan vi kom för en vecka sedan. Det passar inte in på henne. Luciana är en modern blonderad bisexuell kvinna på 38 år med långt krusigt hår. Uppväxt i São Paulo men föredrar Rio. Spelar tvättbräda i ett cajunband och brukar arrangera två countryfestivaler om året. Hon är ingen mamma-typ.

Ändå tittar hon på oss som om vi vore hennes barn när vi lämnar restaurangen för att ta bussen in till Lapa – den slitna stadsdelen där samban sägs vagga runt i gränderna tills solen går upp.

Luíz-Henrique är lång och smal. Hans leende påminner om Gilberto Gils. Lysande vita tänder. Fylliga läppar. Håret på bröstet är grånat. Hans linne är genomblött.

– Gillar ni Lapa? Bra drag, va? Alltid bäst på fredagar.

Han tar tag i linnet och vrider ur svetten. Det går inte att stå still. Folkklungorna rör sig i stora sjok. I ena hörnet kommer kubansk son från ett band på Semente. Krogen mitt emot kontrar med ”Cada Um no Seu Cada Um” av hemmasonen Zeca Pagodinho. På gatan står ett gäng och viftar på höfterna till ”música da bunda” från en bergsprängare. Med jämna mellanrum passerar oregisserade sambagäng förbi.

– Det blir bara bättre och bättre ju närmare vi kommer. Den börjar om två veckor. O Carnaval, säger Luís-Henrique och smäller av ett sådant där leende igen.

Hans polare David är betydligt lugnare (han kommer från delstaten Minas Gerais) och koncentrerar sig i stället på att våra glas aldrig ska bli tomma. Öl efter öl bär han ut från ett ”hål i väggen”.

– Tyckte Luciana det var för farligt för er här? Typiskt henne. Hon är så beskyddande, säger han och häller upp.

Den bild av Rio som jag burit på ända sedan jag lyssnade till en svensk DJs berättelser i New York för tio år sedan börjar sakta krackelera. Han skrämde upp mig rejält efter att ha berättat om sin första dag i staden.

– Kom på natten och tog taxi till hotellet. Det låg vid Copacabana. Dagen efter gick jag ut efter frukost och började leta brasiliansk vinyl. Blev knivrånad redan runt om hörnet. Klockan och pengarna. Gick tillbaka och hämtade mer pengar. Blev rånad igen. Då blev jag skärrad och hörde med hotellet. Var försiktig, sa dem. Stängde in mig på rummet och gick inte ut förrän sent på eftermiddagen. Rånad igen. Dagen efter åkte jag tillbaks till New York. Utan en enda skiva i bagaget.

Något måste ha hänt sedan dess. Eller så är det så enkelt att man ska hålla sig borta från turistkvarteren i Copacabana. När vi var där tidigare i veckan var det i och för sig inga problem. Men atmosfären är trevligare i Botafogo där Luciana bor. Och här kring de runda hörnen i Lapa är det helt underbart. Lucianas ”ni kommer att bli rånade inom fem minuter” är förverkade för två timmar sedan.

En kille i dreads kommer fram och sträcker ut handen till Cecilia. Jag har sett hur han iakttagit hennes försiktigt markerade sambasteg. Nu börjar de dansa på kullerstenen. Jag kollar in stegen och försöker hitta rytmen. Den kommer. Börjar själv se mig omkring. Gränden är proppad med dansande människor. Det krävs en klänning i skarp orange för att jag ska lägga märke till henne.

Jag går fram och frågar vilket namn Gud gett en sådan vacker skapelse.

– Nadjanara, skrattar hon.

– Va?

– Nadjanara! Det kommer från Indien. Min pappa älskar Indien.

– Kan jag kalla dig Nadja? Det finns en svensk låt som heter så.

– Okej. Sjung den då.

– ”Naaaaadja, vem har tatt dina vantar?” börjar jag. ”Naaaaadja, vad har hänt mé din sko?”

Hon skrattar. Det var första gången i hennes liv som hon fick höra en strof av Mikael Wiehe, på skånska, i Lapa. Hon tar min hand och så börjar vi dansa.

Dagen efter vaknar jag upp på soffan hemma hos Luíz-Henrique. David sover på en madrass på golvet. Det är eftermiddag. Cecilia gick hem tidigare, sov hos Luciana. Vi andra kunde inte sluta. Nadjanara kunde inte sluta.

Lutande mot en bil i de slitna gränderna i Lapa fick jag up[1]Tpleva Rios sensualitet för första gången. Hundarna skällde, några berusade sambister satt i ett gathörn och trummade. Solen gick upp. När sophämtarna kom skildes vi åt. Jag log hela taxiresan hem. Rio de Janeiro är inte farligt.

Har däremot hamnat ute i stadsdelen Vila Isabel och får ta bussen in mot centrum. Har bestämt träff med Cecilia på hennes favoritkafé i Uruguaiana. Jag beställer en Açaí – juicen hon berättat så mycket om, gjord på mörklila bär från Amazonas som sägs bära på en magisk kraft. Den serveras med krossad is, som en slush puppy.

Hon har också saker att berätta.

Vi slår varandra på fingrarna och tar metron ner till Copacabana. Går upp på den stora avenyn och vidare ner mot Avenida Atlântica. Det är lördag. Den ena riktningen är avstängd för trafik. Vågorna hörs upp på gatan. Atlanten möter staden. Synen är imponerande. Framför oss breder den enorma strandpromenaden ut sig. Den som skapat fler drömmar än något annat strandstråk i hela världen.

I den ena ändan reser sig Sockertoppen, ståtligare än på alla vykorten tillsammans. I den andra ändan svänger den vackra kurvan ut i havet. I ryggen stirrar den gigantiska vita Jesusstatyn på oss uppifrån berget Corcovado. Det är inte konstigt att folk vallfärdar hit. Att Copacabana fortfarande ligger på de flesta resenärers tio-i-topp-lista. Bästa badet ligger däremot bortom kurvan, i det fagra Ipanema.

– Posto nove. Där är det bäst att ligga. Precis bortom böghörnan. Inte för många familjer, få turister och lagom med musik. Vi kan ses vid kiosken med Botafogo-flaggan. Svart och vit med en guldig stjärna i mitten, hade Luciana sagt igår kväll när vi skildes åt.

Nu går vi och letar efter Garrinchas gamla klubbflagga. Ser mest en massa regnbågsflaggor. ”Det måste vara böghörnan”, säger Cecilia. I höjd med badstation nio syns Rio-lagets flagga fladdrande i vinden.

– Hej, vi överlevde, hälsar jag.

– Ja, jag har hört av Cecilia. Ni hade kul. Bra, jag är glad för det, säger Luciana och passar på att kommentera mina badshorts.

– Du får ta och köpa nya. Du kan inte gå i sådana fladdriga. De ska vara åtsittande.

Vinden svalkar, solen bränns. Här finns sorg som inte känns. Jag förstår varför Cornelis blev förälskad här.

Helgen efter ringer jag Nadjanara. Hon har bara varit på universitet två dagar. Hennes gamla far blev sjuk och som yngsta dotter fick hon åka hem och ta hand om honom. Den senaste frun har lämnat honom.

– Vi kan gå på någon av sambaskolorna, föreslår hon. De har öppen repetition. Salguieros eller Unidos da Tijuca? Du väljer.

Det märks redan två kvarter ifrån att vi kommit rätt. Stereoanläggningar rullar fram i kundvagnar, flaggstånd kantar vägen och fotbollstutorna ljuder. Academicos do Salguieros är populära. Det är bara sex dagar kvar till karnevalen. Den förberedelse som började redan när den förra slutade har värmts upp under hösten och snabbt hettat till i januari. Nu är kokpunkten nära. Stället är överfullt. Det rinner svett längs väggarna.

– Det är så härligt. Tiden före är ändå bäst, tycker Nadjanara. Det är så mycket känslor i luften. Alla ser fram emot samma sak. När det väl är karneval är allt så hysteriskt. Alla förväntningar ska infrias under fem dagar. Det blir lätt för tokigt. Kom så dansar vi.

HENRIK JÖNSSON

2002-01-01

Ps. Några dagar senare läser jag i O Globo att ett gäng från kåkstaden vid São Conrado åkt ner till Barra da Tijuca och rånat fem av restaurangerna, inklusive bufférestaurangen vi satt på, med maskingevär. Inga dödade, sex skadade. Det sägs i tidningen att de behövde pengar till inträdet till karnevalsparaden i Sambódromo. Ds.

Rio Guide

Resa dit:

Billigast är det med portugisiska TAP som flyger från Stockholm till Rio för 6455 kronor, inkl. övernattning i Lissabon. En tur och retur med Iberia kostar 6645 kronor. Med Air France går biljetten på 6655 kronor. Alla priser gäller avgångar i februari från Arlanda, exklusive skatter.

Bo:

I det fagra Ipanema mitt i bossanova-kvarteren ligger lyxhotellet Ipanema Plaza. Det är dyrt men för den som sparat länge för att uppleva drömmen om Rio kan det vara värt det. Hotellet är ett modernt lyxhotell med alla faciliteter som tillhör ett femstjärnigt hotell. Ett dubbelrum kostar 1 600 kronor. Rua Farme de Amoedo 34, Ipanema, tel 0055-21-36 87 20 00. www.ipanemaplazahotel.com

Den som absolut inte kan släppa idén om att bo på Copacabana kan välja Windsor Palace Hotel. Detta trestjärniga 20-våningshotell ligger en gata bakom strandpromenaden men har en takterass med utsikt över stranden. Ett dubbelrum kostar 900 kronor. Rua Domingos Ferreira 6, Copacabana, tel 0055-21-548 00 98. www.windsorhoteis.com.br

Rör man sig bort från dessa lyxkvarter och väljer ett trevligt hotell i stadsdelen Flamengo sjunker priserna betydligt. Regina är ett enkelt mellanklasshotell. Priser på dubbelrum från 200 kronor. Rua Ferreira Viana 29, Flamengo, tel 0055-21-556 16 47, hotelregina@hotelregina.com.br

Äta

Santa Teresa är en underbar stadsdel i Rio som ligger på en kulle med utsikt över hela staden. Ta spårvagnen (Bondinho) upp från Cinelândia. Gamla härliga kolonialhus och en lugn cool stämning. Restaurangerna är många. Simplesmente är det mest liv på, Bar do Arnaudo är mer ordnad och på Bar Mineiro hänger bohemerna. Ligger vid torget Largo Guimarães.

Nerför den långa trappan ligger stadsdelen Lapa och den vegetariska restaurangen Semente. Den är billig och har ofta liveband om kvällarna. Ligger på Rua Joaquim Silva. I Ipanema är restaurangen Yemanjá ett bra val. De serverar härliga kokosdoftande fiskgrytor från Bahia. Rua Visconde de Pirajá 128 A.

Nöjen

Den finske filmregissören Mika Kaurismäki har en egen bar i Ipanema. Den heter Mikas Bar och ligger på torget Praça General Osório. Några kvarter därifrån ligger ölrestaurangen Sindicato do Chopp som är en bra start på kvällen, Rua Farme do Amoedo. I Lapa erbjuder sambaklubben Carioca da Gema på Avenida Mêm da Sá ett bra sväng. Liveband varje kväll. Brukar vara fullsatta redan vid 20.00. I närheten ligger Empórium 100 som också kör livemusik, roda de samba, om kvällarna. Ligger i ett gammal antikhandlarmagasin på den skumma bakgatan Rua do Lavradio.

Sambaskolor

Det bästa sättet att värma upp inför karnevalen är att besöka någon av sambaskolorna (Escolas de Samba) som brukar hålla öppen repetition om lördagar. Det finns flera att välja mellan. De flesta ligger i eller i utkanten av kåkstäder och kan vara svåra att ta sig till. Academicos do Salgueiros är ett undantag. Den ligger i Andaraí på Rua Silva Teles. Ett annat säkert val är Unidos da Tijuca som ligger i närheten av busstationen på Avenida Francisco Bicalho 47, Centro. Andra populära sambaskolor är Beija Flor, Portela och Mangueira.

Karneval

Varje år infaller karnevalen på fredagen före Askonsdagen, det vill säga, fredagen före fastan. I år inleds karnevalen den 8:e februari och håller på till tisdagen den 12:e. Nästa år börjar karnevalen den 1:e mars.

Alla stora städer i Brasilien har sina egen karneval. Men det är Rio som har den mest spektakulära. Höjdpunkten är när de fjorton kvalificerade sambaskolorna under två dagar defilerar genom den specialbyggda sambastadion Sambódromo, som designats av arkitekten Oscar Niemeyer. Varje sambaskola dansar fram i sina flärdiga kostymer följt av ett band på 200 till 400 trummande sambister. Ett år av förberedande för en timme i ljuset. En utlösning av sällan skådat slag. De andra dagarna visar de mindre kända sambaskolorna upp sig.

Biljetter till denna tillställning är svåra att få tag på och ganska dyra. De flesta har köpts upp av olika resarrangörer. I Sverige kan man köpa biljetter som inkluderar hotell genom resebyrån Harmony Travel på www.harmonytravel.se. Försöker man få tag på biljetter i Rio är man ofta hänvisad till svarta börsen där priserna varierar från 800 till 2000 kronor. Har man tålamod kan man däremot lyckas köpa nattbiljetter utanför Sambódromo i Cidade Nova till lägre priser.

På senare tid har gatukarnevaler börjat uppstå igen i Rio. Lapa har sin egen fest där det arrangeras konserter vid den stora upplysta arken. Santa Teresa brukar hålla karneval på söndagen. Även Ipanema och Copacabana har sina egna karnevalståg. Det går att uppleva karnevalen utan att sitta på läktaren på Sambódromo – men då missar man världens största utomhus show.

Säkerhet

Bär aldrig mer pengar än vad du tänkt smälla på en kväll. Inga klockor eller halsband. Helst inga videokameror (såvida du inte hyrt in dig i en loge på Sambódromo).

Utflykter

Förutom de obligatoriska sevärdheterna som Sockertoppen (Pão de Açúcar) och Jesusstatyn (Estátua do Christo Redentor) är en tur till den bevarade regnskogen Parque Nacional da Tijuca väl värt sin tid. Även Jardim Botânico är intressant. En båtutflykt till fiskmarknaden i Niterói eller till den lilla ön Ilha de Paquetá i Guanabarabukten är också att rekommendera. Och givetvis, en match på fotbollsstadion Maracanã.

Internet

www.brazilcarnival.net – karnevalssajt för turister

www.ipanema.com – rolig och nyttig festinformation

www.carnaval.com – presentation av de olika sambaskolorna

www.rio.rj.gov.br – Rio stads officiella turistsida

Internetcaféer

Finns i de flesta stora varuhus, bland annat, på Rio Sul i Botafogo. Billigast är det däremot på cafe.com.arte i Leblon. Värt ett besök också för de fina kvarteren. Ligger på Avenida Ataulfo de Paiva 566.

Guideböcker

Lonely Planet har en bra guide till Rio de Janeiro, uppdaterad september 2001, med separat kapitel för karnevalsbesökare

Info

Invånare: 9 miljoner

Valuta: 1 real är fyra kronor (instabil kurs)

Tidsskillnad: – 3 timmar

Telefon: Landsnummer 55, riktnummer för Rio 21 (förra året ändrades många telefonnummer i Rio. Vid problem lägg till en 2:a i slutet av riktnumret