9
jan
2001

Såpan som synliggör samhället

KÖPENHAMN/SDS

När den brasilianska såpaskådisen Daniella Perez hittades mördad på en motorväg i Rio endast ett par avsnitt från slutet av den åtta månader långa serien ”Från kropp och själ” (De Corpo e Alma) chockerade nyheten hela Brasilien. Rykten gick att hennes manliga motspelare eller möjligen hans fru låg bakom mordet och en social rörelse sköljde över landet för att skipa rättvisa. Bland annat krävdes en ändring av strafflagen i landet.

Några månader senare samlades 70 000 anhängare på fotbollsstadion i São Paulo där mamman till den avlidna Daniella Perez räckte över 1,3 miljoner namnunderskrifter till landets myndigheter inför Brasiliens samlade tv-kameror. En tyst minut hölls och sedan, till tonerna av ledmotivet från tv-serien, skrek folk ut sin frustration över både mordet på Daniella och det faktum att deras favoritkaraktär i tv-serien ”Från kropp och själ”, den unga hjältinnan Yasmin, hade gått bort.

Mediaforskaren Thomas Tufte vid Köpenhamns universitet menar att denna händelse är bara ett exempel på hur såpoperor engagerar den brasilianska befolkningen. Enligt honom uppfyller såpoperor, eller telenovelas som de heter i landet, en speciell funktion i samhället. De har utvecklat en egen stil som suger upp och bearbetar stämningar i landet. En stil som ger uttryck åt medborgarnas känslor och åsikter.

– I telenovelas synliggörs problemen i landet på ett sätt som inget annat medium gör. På nyheterna eller i tidningarna rapporteras det ofta om händelser som endast rör ett fåtal människor i landet. I stället är det i telenovelas som aktuella, ofta tabubelagda ämnen, tas upp till diskussion, berättar Thomas Tufte, lektor vid institutionen för film- och mediavetenskap i Köpenhamn.

Förra året kom han ut med en bok om det brasilianska såpfenomenet. Den heter ”Living with the Rubbish Queen – Telenovelas, Culture and Modernity in Brazil” och bottnar i en undersökning han gjort av brasilianska kvinnors förhållande till telenovelas. Han har valt ut kvinnor från olika bostadsområden och städer i Brasilien, följt deras liv och sett hur de påverkats av såporna.

Här kan man bland annat läsa om hur tjugoåriga Ana från ett slumområde (favela) i Salvador do Bahía känner äkta lycka när hon följer någon serie.

– När ett par grälar och bryter upp för att sedan försonas med pussar och kramar och till slut gifter sig, då känner jag mig lycklig. Jag skulle verkligen vilja ha det så. Verkligen. Men det är omöjligt, för män vill inte stadga sig.

För Matilde som är en fyrtioårig kvinna i samma område innebar såpoperan ”Skräpdrottningen” (A Rahina do Sucata), som handlar om en kvinna från den lägsta samhällsklassen som lyckas ta sig upp till den högsta genom att återvinna papper och plast, en viktig läxa.

– Den gav uttryck för att vi aldrig får ge upp och börja gå med huvudet nere. Vi måste vara raka i ryggen. Annars kan vi aldrig hitta en lösning för vår situation.

Gemensamt för kvinnorna i undersökningen är att de ofta känner sig delaktiga med serierna. De delar vardagen med karaktärerna och inordnar sysslorna efter sändningstiderna. Tre olika serier avlöser varandra på bästa sändningstid varje kväll. Men det är inte så att kvinnorna alltid sitter klistrade framför tv:n, förklarar Thomas.

– Telenovelas är mycket audiovisuella. De är gjorda för att kunna följas från andra rum. När något är på gång byggs det upp. Då känner tittaren det på sig och går ut för att kolla.

En annan sak som Thomas Tufte lagt märke till i sin forskning är att det inte är flykten från den fattiga tillvaron i slumområdena som lockar tittarna. En av frågorna som han ställde till sina intervjupersoner var hur deras favorit-telenovela skulle vara i fall de själva fick bestämma.

– Jag fick nästan alltid samma svar;  ”Om mig, om mitt liv och min vardag”. Alla vill berätta sin historia, även om den handlade om deras fattiga tillvaro.

En vanlig telenovela i Brasilien är åtta månader lång och görs aldrig klar i förväg. Den ligger högst femton, tjugo avsnitt framåt och har inte ett bestämt slut. Det gör att den alltid är öppen för att lägga in aktuella händelser, vilket för med sig att tv-serien nästan alltid blir dagens samtalsämne i kvarteret.

På senare tid har dessutom den brasilianska såpoperan börjat ta upp ämnen som tidigare varit tabu i Brasilien. En uppmärksammad telenovela har utspelats i ett slumområde och speglat gatubarnens vardag, en annan har tagit upp den sega kampen för jordreformen och gett ”De jordlösas rörelse” (Movimento sem Terra) ett mänskligt ansikte. En tredje serie har följt vardagslivet för en svart medelklassfamilj i São Paulo, vilket inte föll den vita eliten som styr landet i smaken.

– De ville inte tro att en svart familj kan vara medelklass och kallade serien för orealistisk, berättar Thomas.

En av bakgrund till att det tas upp sådan, för Brasilien, vågade ämnen är enligt Thomas den censur som militärdiktaturen införde inom teatern och filmindustrin under åren 1968 och -69. Den gjorde landets bästa och mest radikala skådespelare och manusförfattare arbetslösa. För att överleva fick de i stället söka sig en plats inom det nationella televisionsbolaget Rede Globo. Där kunde de sedan långsamt vänta ut censuren och blomma ut när diktaturen föll 1985. Då gjorde manusförfattarna bland annat om en telenovela som gått under 70-talet och sände den i ocensurerat skick.

– Den fick de högsta mätningarna en tv-serie någonsin fått. Ett hundra procent! Det vill säga varje tv-apparat i landet följde serien om Roque Santerios kamp mot landsbygdens patroner, förklarar Thomas entusiastiskt.

Idag är Rede Globo världens största producent av dramaserier (större än Hollywood) och har exporterat telenovelas till över 130 länder, däribland Sverige. En av dem är ”Slavägarens dotter” (Escrava Isaura) som gick på SVT i början av 90-talet i 170 avsnitt. En annan är ”Kärleksbarnet” (Barriga de Aluguel) som handlade om ett provrörsbarn och sändes i 180 avsnitt på TV4 mellan 1992 -93.

Ingen av de brasilianska såpoperorna har däremot nått en sådan popularitet i utlandet som de gjort i hemlandet eller i övriga Latinamerika. I Brasilien är telenovelas lika stort och viktigt som fotboll, menar Thomas och berättar att det inte bara är kvinnorna som följer serierna.

– Utåt sett bryr sig männen bara om fotboll, men de har visst full koll på såporna. De vill bara inte erkänna det. Ibland kunde jag se dem stå ute på gatan och följa utvecklingen från fönstret eller dörröppningen.

Det finns också en telenovela som kan skryta med att den spelade en avgörande roll när det gällde att avsätta en av de mäktigaste männen i landet, den korruptanklagade före detta presidenten Fernando Collor de Mello. Serien hette ”Rebelliska Änglar” (Anjos Rebeldes) och anspelade på den politiska kampen under 60-talet. Den lyckades inspirera en ny generation att gå ut på gatorna och demonstrera. Protesterna ledde senare till att presidenten avgick.

Det märkliga var att det inträffade samma dag som skådespelerskan Daniella Perez hittades mördad i Rio. Nyhetsvärderarna på landets tv-stationer fick huvudbry. Vilket nyhet skulle toppa sändningen? Det fanns en segrare. Toppnyheten i Brasilien den morgonen var såpaskådisens plötsliga och brutala död. Att landets presidenten avgått kom som andra nyhet.

HENRIK JÖNSSON

2001-01-09

1 Svar

Kommentera