Sojabönder nytt hot mot Amazonas

RIO DE JANEIRO/GP

Vid den gamla militärhögskolan nedanför Sockertoppen i Rio de Janeiro väntar Brasiliens miljökämpar på att bli insläppta. Om en timme inleds Latinamerikas största miljökonferens, IV Encontro Verde das Américas. Överst på agendan står diskussionen om hur kontinentens miljöorganisationer ska agera för att möta det nya hotet mot Amazonas – sojabönderna.

För tio år sedan var världens ögon riktade mot de illegala gäng som härjade i Amazonas på jakt efter det eftertraktade mahognyträdet. Under endast ett par år i mitten av nittiotalet skövlades ett område stort som Belgiens yta i jakt på det sällsynta trädet. Merparten av det illegala timret smugglades till USA och Europa där det bland annat förädlades till magnifika trädgårdsmöbler.

Nu kommer hotet mot Amazonas i stället från det egna jordbruket. På kort tid har sojaproduktionen seglat upp som en av de mest betydande exportinkomsterna för Brasilien. Sojaexporten utgör en stor del i det ekonomiska uppsving som landet just nu upplever med anledning av president Luiz Inácio Lula da Silvas storsatsning på den inhemska jordbruksindustrin. Enbart under det senaste kvartalet ökade tillväxten med 5,7 procent.

I år beräknas Brasilien gå om USA som världens största sojaexportör.

– Det finns snart inte ett enda jordbruk i Mato Grosso som inte gått över till sojaodling, berättar Barbára Lima, en av deltagarna vid den tre dagar långa miljökonferensen.

Hon kommer från en av Brasiliens största delstater Mato Grosso som breder ut sig i inlandet söder om Amazonas. Till ytan är delstaten lika stor som Frankrike och Spanien tillsammans och styrs med järnhand av sojabaronen Blairo Borges Maggi. Tillsammans med andra tunga investerare i landet har han nu börjat köpa upp mer mark för odling av sojabönor i Mato Grosso.

– Alla hyllar denna gröda som både är lätt att odla och skörda. De hoppas på snabba pengar. En ordentlig avkastning redan efter tredje skörden. Men vad de inte tänker på är att det monotona jordbruket skadar naturen, säger Barbára Lima.

Det värsta, enlig henne, är däremot att sojabönderna börjat nagga Amazonas i kanterna. I jakten på bra mark tränger sojaplantagerna allt längre in i regnskogen.

– De bränner ner skogen för att röja ny mark åt odlingarna. Bara i år har flera kvadratkilometer skog omvandlats till gigantiska sojabruk, berättar hon.

Merparten av den brasilianska sojaproduktionen, upp till 70 procent, exporteras till EU där den proteinrika sojan ingår som huvudingrediens i kraftfodret till kor, grisar, höns och kycklingar. Rädslan för fortsatt spridning av den galna ko-sjukan har gjort att EU låtit sojan få ersätta det förödande köttmjölet som djuren tidigare utfodrades med.

Det som gör miljövännerna än oroligare är att Brasilien nyligen förbundit sig att även täcka hela Kinas behov av sojabönor. Avtalet slöts i maj när president Lula åkte på en uppmärksammad handelsresa till Kina och knöt ett bilateralt handelsavtal mellan de båda folkrika staterna.

– Politikerna pratar glatt om en sojaboom. Att sojan kommer att bli vad sockret en gång i tiden var för Brasilien. Vad man glömmer är att sockerplantagerna tog död på hela Mata Âtlantica (den atlantiska regnskogen) som fanns längs med hela vår kust. Frågan är nu vad sojaboomen kommer att ta död på, undrar Barbára Lima, som arbetar för en lokal miljöorganisation i Mato Grosso.

Andra frågor som Latinamerikas största miljökonferens kommer att ta upp är bildandet av en internationell miljödomstol. Initiativet togs vid den första gemensamma miljökonferensen som de latinamerikanska länderna, med stöd av OAS, samarbetsorganet för de amerikanska staterna, arrangerade i Brasília för fyra år sedan.

– Idéen är att skapa en motsvarighet till den internationella domstolen i Haag för mänskliga rättigheter, berättar Ademar Soares, koordinatör för miljökonferensen.

Han ser initiativet som en förlängning av den internationella miljökonferensen som arrangerades i Rio de Janeiro 1992 och som resulterade i skapandet av Agenda 21, de internationella riktlinjerna för en hållbar utveckling i världen.

– Det tog tjugo år att skapa domstolen i Haag. Under de fyra åren som vi diskuterat frågan har vi redan kommit halvvägs. Jag hoppas att vi under konferensen ska komma ännu längre. Folk kommer inte hit för att hålla ljumma tal. Vi ska agera, säger Ademar Soares och rusar in i konferenssalen för att rätta till mikrofonerna inför dagens diskussioner.

Hans förslag är att domstolen ska döpas till ”Corte Verde”, Grön domstol.

HENRIK JÖNSSON

2004-09-17