Sojavägen ska korsa djungeln

GUARANTÃ DO NORTE/SDS

Det står och väger i utkanten av Amazonas. Brasiliens sojaplantageägare vill asfaltera riksväg BR-163 för att kunna öka sin produktion. Det kan bli dödsstöten för världens största regnskog. Sydsvenskan har rest längs ett av världens mest kontroversiella vägprojekt som löper lodrätt genom djungeln.

För trettio år sedan var det endast Manokiindianerna som levde i södra Amazonas. När den brasilianska militärregimen anlade riksväg BR-163 i mitten av sjuttiotalet för att kunna övervaka regionen bättre var isoleringen över. Vägbygget gav upphov till den största exploateringen av jordbruksmark som världen sett i modern tid.

På mindre än tio år avverkades en yta större än Frankrike för att bereda plats för det brasilianska industrijordbruket. Hundratusentals jordbrukare från det rika, södra Brasilien migrerade till nybyggarsamhällena i utkanten av Amazonas och etablerade ett flertal moderna städer längs riksvägen.

— Med vägen kommer människan. Och med människan kommer förstörelsen, säger chauffören Joacyr Pascali som står i kö med sin lastbil utanför nybyggarstaden Sinop.

Hans ekipage ska fyllas med 40 ton sojabönor som han ska transportera ned till hamnen Paranaguá i södra Brasilien. En resa på 2 382 kilometer genom inlandet. Det brukar ta fyra dagar, om det inte regnar. Sedan ska sojabönorna lastas på båt och skeppas till Europa och Kina där sojan mals ned till sojaprotein i livsmedel eller används som boskapsfoder.

En dagsfärd norr om Sinop slutar den asfalterade delen av BR-163. Här ligger staden Guarantã do Norte. Det är här slaget om Amazonas står just nu. Delstatsregeringen, med sojakungen och guvernören Blairo Maggi i spetsen, vill att även resten av vägen genom Amazonas asfalteras. Maggi vill erbjuda delstatens sojaodlare hamnstaden Santarém vid Amazonasfloden som utskeppningshamn.

Sträckan är en tredjedel så lång jämfört med hamnen i Paranaguá.

— För oss är det den bästa vägen. Den minskar våra fraktkostnader betydligt. Får vi bara en bra asfalterad väg kan man köra på 24 timmar och frakta ut sojan via Amazonasfloden, säger Romildo Klimeck, försäljningschef på den brasilianska sojajätten Fiagril S/A.

Planerna möter starkt motstånd från det brasilianska miljöverket Ibama. De menar att den exploatering som redan skett längs med BR-163 kommer att fortsätta upp i den känsliga regnskogen om vägen asfalteras. Márcio da Costa är chef på Ibamas regionkontor i Guarantã do Norte, den sista staden innan Amazonas vildmark tar över.

— Asfalteras vägen kommer sojaplantagerna att trycka på söderifrån och tvinga upp boskapsjordarna längre in i Amazonas. För att uppfödarna ska få loss betesmark måste skogsskövlarna kallas in för att förbereda marken. Det är en ond cirkel, säger han.

En av de saker som oroar honom mest är den biodieselreform som trädde i kraft den förste juli i år. President Lula vill att även landets lastbilar och bussar ska använda miljövänligt bränsle (75 procent av personbilarna i Brasilien går redan på etanol). Fram till 2010 ska all brasiliansk diesel vara utblandad med minst fem procent biodiesel.

Problemet är att biodieseln ska produceras av sojabönor.

Initiativet riskerar att locka till sig allt fler brasilianska och utländska sojaföretag till Amazonas.

— Den finns en risk att miljövinsten som biodieseln ger äts upp av att mer regnskog huggs ned, menar Márcio da Costa.

Redan har åtta företag, bland annat amerikanska ADM, börjat bygga biodieselfabriker i utkanten av regnskogen.

En av de som engagerat sig i kampen mot asfalteringen är Juliana Magalhães de Freitas. Hon är miljökonsulent på företaget Ecovet i Guarantã do Norte och arbetar tillsammans med kommunen för att öka folks medvetenhet när det gäller biologisk mångfald och hållbar utveckling.

— Det brasilianska industrijordbruket är livsfarligt. De tänker bara på snabba pengar. Vi skulle behöva lite mer internationellt tryck. Denna regionen måste övervakas bättre. Det här är porten till Amazonas, säger hon.

Juliana är rädd för att den ökade efterfrågan på soja kommer att göra att plantagen klättrar allt längre och längre in i Amazonas.

— Konsekvensen blir inte bara att djuren och växtlivet försvinner när monokulturen tar över. Även det självgenererande regnet kan komma att upphöra. Det kan bli torka i Amazonas. Och då är det slut. För alla. Inte bara människorna som bor här, menar Juliana.

HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

2007-08-11

Faktaruta

BR-163 börjar i Cuiabá, huvudstad i delstaten Mato Grosso, och löper lodrätt 1 780 kilometer genom regnskogen till hamnstaden Santarém vid Amazonasfloden.